Innovationsprocessen

Nätverket Innokas Innovationsprocess, som illustreras på bilden nedan, beskriver väl arbetssättet inom innovationspedagogik. Med hjälp av processen strävar man efter att gå från undervisning av innehåll till praktisk handling och på så sätt främja elevernas praktiska färdigheter.

Det huvudsakliga målet med innovationsprocessen är att gå från att definiera problemet till att presentera ett färdigt förslag på en lösning, d.v.s. en innovation. En av processens viktigaste egenskaper är dess iterativitet. Det är däremot alltid möjligt att gå tillbaka till ett tidigare steg för att t.ex. avgränsa eller specificera problemet, komma med nya förslag på lösningar, utvärdera och vidareutveckla dem eller för att dela idéerna med gruppen och få respons. Till följande presenteras innovationsprocessens olika steg kort.

Innovationer är resultat av kreativa processer varför det är viktigt att det råder en kreativ och godkännande atmosfär i gruppen. Det är därför bra om gruppen värmer upp och ägnar sig åt kreativ verksamhet. Vid definieringen av problemet kan det vara bra att eleverna håller sig till problem som anknyter till vardagen eller skolan. Det finns däremot inga begränsningar, eleverna får försöka lösa problemet med klimatförändringen om de så vill. För att lösa problemet krävs det en mängd olika idéer som sedan får utvärderas och modifieras utgående från de begränsande faktorerna som identifierats.

Ett viktigt steg i processen är att testa och utveckla idén. Hur genomförbar idén är framkommer bara genom att testa den. Utgående från testerfarenheterna kan idén sedan vidareutvecklas. Ifall idén inte går att utveckla vidare är det möjligt att återvända till idéstadiet och producera nya idéer. När idéerna slutligen har testats och utvecklats kan de presenteras för de andra. Nu är det dags att dela idéer och att ge och få respons. Efter responsen är det möjligt att gå tillbaka ett steg och utveckla idén utgående från den givna responsen eller eventuella nya idéer. När det inte längre finns behov av att utveckla idén är det dags att förverkliga den och skapa en färdig produkt som kan testas, undersökas och som löser något rådande problem. Till slut presenteras de färdiga produkterna, d.v.s. artefakterna, för de andra.

Exempel på innovationsprocessen

Följande video är en dokumentär om två lärarstuderande som genomför den mångvetenskapliga studiehelheten ”uppfinningar inom cirkulär ekonomi i skolan” i de lägre klasserna. Dokumentären fokuserar framförallt på en grupp. I denna helhet betonas hur man, genom att ha olika uppvärmningsuppgifter som anknyter till cirkulär ekonomi och innovationer, skapar en atmosfär som stöder skapande av uppfinningar inom cirkulär ekonomi.

Det är viktigt att påpeka att videon inte är ett exempel på en perfekt prestation utan att syftet är att påvisa på vilket sätt man kan jobba med de yngre barnen inom studiehelheten. När man tittar på videon kan man fundera på, på vilket sätt cirkulär ekonomi tas upp och på vilket sätt läraren stöder eleverna under processens gång.

Väck intresse för temat!

På videon inleds studiehelheten med att elevernas intresse för temat väcks innan själva innovationsprocessen startar. Märk att klasslärarstuderandena inte en enda gång nämner ordet cirkulär ekonomi. All verksamhet anknyter däremot till temat.

Läraren delar ut en lapp med ett påstående till varje elevgrupp. För varje påstående finns två svarsalternativ. Grupperna får som uppgift att välja ett av svarsalternativen och motivera varför. Under övningen får grupperna som uppgift att granska tre påståenden där olika situationer som anknyter till övergångarna inom cirkulär ekonomi presenteras samt verksamhetsmodeller för att lösa dessa.

Vid det första påståendet får eleverna fundera över följande: ”I en grupp på tre personer vill alla klippa sitt hår. Är det bättre att alla köper var sin sax och klipper sitt eget hår eller att endast en i gruppen lär sig klippa hår och saxen köps åt honom/henne?” Eleverna väljer det senare alternativet eftersom gruppen då sparar pengar och alla inte behöver lära sig samma färdigheter.

Vid det andra påståendet tar eleverna ställning till följande: ”En elev ramlar ute på gården och river hål på sina byxor. Är det bättre att eleven köper nya byxor för sin veckopeng eller att hen lappar byxorna så att hen kan använda dem igen?”.  Eleverna väljer igen det senare alternativet eftersom det är bättre att reperara saker man redan har. Då sparar man material och behöver inte slösa sin veckopeng.

Vid det sista påståendet får eleverna ännu fundera över följande: ”Eleverna har tråkigt under rasten. Är det bättre att köpa en egen fotboll till varje elev eller att köpa några fotbollar och ordna gemensamma matcher på rasten?”. Även här väljer eleverna det senare alternativet enligt samma principer som tidigare.

Uppvärmning

Själva innovationsprocessen inleds med en uppvärmningsuppgift där eleverna genom olika improvisationslekar får bekanta sig med idégivning och uppfinnande. I detta studieavsnitt användes ja-leken, mini-uppfinningen och lögnarnas klubb som uppvärmningsuppgifter. Det är bra att ha uppvärmningsuppgifter som på något sätt anknyter till temat. Efter uppvärmningsuppgifterna berättar lärarstuderandena för eleverna vilket syfte uppgifterna hade.  Om studiehelheten fördelas över en längre period är det möjligt att använda mindre uppvärmningsuppgifter även i ett senare skede med avsikt att styra in eleverna tillbaka på temat.

Ja-leken

Lärarna visar exempel för hur man leker Ja-leken. Leken utförs parvis och omfattar två skeden. I det första skedet föreslår den ena en aktivitet medan den andra har som uppgift att svara nej. I det andra skedet har eleven som uppgift att svara ja på alla förslag och därtill komma med ett nytt eget förslag.

Eleverna upplevde att det första skedet var tråkigt och att det var svårt att komma på någonting när den andra alltid svarade nej. De upplevde det andra skedet som mycket roligare eftersom alla förslag då möttes med ett ja och den andra eleven dessutom fick komma med egna förslag. Läraren uppmärksammar eleverna på att precis som i leken är det alltid lättare att hitta på nya idéer om man vet att de andra godkänner dem.

En mini-uppfinning

Varje grupp får färgglada klossar och har sedan en kort stund på sig att utveckla ett spel med dessa. Kravet är att spelreglerna ska kunna förklaras till de övriga grupperna på några minuter. På videon använder elevgruppen först klossarna som spelbrickor i två spel de redan känner till, Domino och Jenga. Därefter fortsätter de med att utveckla nya spelidéer. I det nya spelet får deltagarna poäng enligt hur snyggt torn de lyckats bygga med klossarna.  

Från varje grupp får en elev gå över till följande grupp och beskriva det egna nya spelet.  Gruppen i videon testar på ett sådan nytt spel där idén är att så snabbt som möjligt bygga ett torn med 17 klossar.

Lögnarnas klubb

Varje grupp får ett ovanligare föremål med en lapp där det framkommer vad föremålet ska användas till. Grupperna får nu som uppgift att hitta på flera användningsområden för föremålet. I slutet får alla grupper i tur och ordning presentera föremålet, dess ursprungliga funktion och dess nya funktioner. De övriga grupperna får sedan gissa vad den ursprungliga funktionen var.

Eleverna i videon får en vetekudde som kan värmas i mikrovågsugnen. Eleverna ger bland att följande förslag på nya användningsområden: ”en gammaldags dyna att ha med på utfärd”, ”en doftkudde fylld med kanel” och ”en påse att använda som vikt i varmluftsballonger”.

Definiera problemet

Efter uppvärmningen definieras problemet. Eleverna kan antingen själv försöka komma på något lämpligt problem i skolan eller i sin vardag eller så kan läraren dela ut färdiga problem som eleverna får välja mellan. I den studiehelhet som visas på videon läggs inte särskilt mycket tid ner på att definiera problem och eleverna instrueras att hitta på problem inom ett väldigt begränsat område.

Grupperna får till uppgift att skriva upp olika problem som de stött på under skolvägen, på rasten och i matsalen. Gruppen i videon lyfter fram problemen med att elever blir mobbade och utfrysta under rasterna och att de äldre eleverna knuffas då de kommer in från rasterna och i matsalen. De kommer inte på några problem på vägen till skolan, men funderar noggrant över eventuella otrevliga problem.

Idégivning

Efter att problemet identifierats får eleverna komma med idéer på lösningar, så många de bara kommer på. Även galna idéer är okej. I det här skedet är det bra att ta kreativa problemlösningsmetoder till hjälp. De kan även intensifiera idéproduktionen. I detta studieavsnitt ger lärarna eleverna ett problem som de får fundera på lösningar till. Lärarna ber eleverna att skriva upp sina idéer på post-it lappar.

Lärarna instruerar eleverna att fundera på idéer till lösningar på de problem de lyfte fram i föregående uppgift. Lösningen får inte kräva några nya grejer utan problemet ska lösas genom en gemensam handling. För att hjälpa eleverna att komma igång ber lärarna dem först att hitta på idéer till lösningar på problemet ”skolvägen är tråkig”. Alla idéer skrivs upp på tavlan utan att utvärderas. Läraren skriver bland annat upp följande idéer: ”skolvägskompis” och ”skolvägssång”. Efter övningsuppgiften får grupperna spåna på idéer till lösningar på sina egna problem. Lärarna uppmuntrar eleverna att skriva upp alla idéer, också de riktigt galna!

Elevgruppen på videon har tilldelats följande problem: ”Det är stökigt i matsalen. Eleverna städar inte efter sig.”. Eleverna kommer genast med olika idéer varav den första är att ha en matsalsvakt som ser till att ingen stökar. De skriver även upp andra idéer, bland annat: ”kvarsittning för den som inte städar efter sig”, ”ingen efterrätt till den som inte städar”, ”två elever blir alltid kvar efter maten och städar undan efter klassen”, ”vi börjar äta utomhus istället eftersom där inte behöver städas”, ”mera läxor för de elever som inte städar efter sig”.

Känn igen orsakerna till problemet

Efter idégivningen måste man däremot fundera på hur genomförbara idéerna är. Här fokuserar man på målsättningarna, tidigare kunskap och tillgängliga material och verktyg. I detta skede krävs mycket stöd från läraren eftersom hen ofta är bättre på att avgöra vad som är möjligt att göra inom ramen för skolan och studiehelheten. Det är däremot viktigt att elevernas idéer inte genast skjuts ner utan att man istället försöker vidareutveckla dem i enlighet med de resurser som finns tillgängliga. På videon har lärarna förberett stödfrågor som relaterar till problemet som hjälper eleverna att identifiera faktorer som begränsar verkställandet av idéerna.

Eleverna förflyttar sig antingen till matsalen eller rastområdet för att utreda vilka faktorer som ligger bakom problemen och vilka händelser som leder till problemen. Varje grupp får stödfrågor som hör till det egna problemet med vars hjälp de genomför sin utredning.

Gruppen på videon utreder vad som ligger bakom stöket i matsalen. De gör följande observationer: ”eleverna tappar mat på golvet då de lägger mat på tallriken”, ”de glufsar i sig maten”, ”de pratar med mat i munnen”. Därtill utreder de om någon del av matsalen är extra stökig och i så fall varför. Här observerar de att golvet under serveringsbordet kan vara smutsigt eftersom en tallrik kan falla ner från bordet eller ett glas kan stjälpa. Därtill observerar de att det är stökigt runt borden eftersom eleverna inte ställer tillbaka stolarna på sina platser.

Testa och utveckla

För att lyckas verkställa lösningen måste den testas och utvecklas iterativt. Vid behov är det möjligt att återvända till idéstadiet om man plötsligt inser att idén inte fungerat som man tänkt sig. Det är viktigt att arbeta icke-lineärt eftersom den första idén sällan är den bästa. För att lyckas är det viktigt att reservera tillräckligt mycket tid till detta skede. Det har visat sig att de grupper som lyckats bäst har börjat testa sin idé och bygga sin prototyp redan i ett väldigt tidigt skede. Därför är det önskvärt att man får in detta skede redan under den första lektionen.  Eleverna på videon vidareutvecklade sina idéer med hjälp av tankekartor.

Lärarna visar exempel på hur eleverna kan vidareutveckla sina idéer till genomförbara lösningar. Som exempel tar de problemet ”skolvägen är tråkig”, väljer ut de två idéer de anser vara bäst och vidareutvecklar dessa på tavlan. Den första idén är att utveckla en lek som kan lekas på vägen till skolan. Lärarna går igenom hur man kan spinna vidare på en idé med hjälp av en tankekarta. Den andra idén som lärarna lyfter fram är att flytta till ett nytt ställe. När lärarna ska vidareutveckla denna idé visar de, och eleverna märker, hur man stöter på problem vid utvecklingen om man redan från början vet att idén går att genomföra.

Grupperna får välja en idé som de vidareutvecklar utgående från de observationer de tidigare gjorde i matsalen eller ute på rasten. Gruppen på videon väljer att spinna vidare på idén med någon som övervakar i matsalen och funderar främst på vilka egenskaper en sådan vakt borde ha. Först i ett senare skede reflekterar gruppmedlemmarna över varför vakten behöver de egenskaper de listat. Lärarna avslutar med att granska gruppens idéer och handleder dem vidare genom att be dem fundera över vem eller vilka som kunde tänkas bli övervakare i matsalen.

Modifiera och verkställ

När idén till en lösning är färdigutvecklad och en eventuell prototyp har skapats, delas idén med de andra. Utgående från responsen modifieras och testas lösningen på nytt. Detta skede kan vid behov upprepas men meningen är att nu börja skapa den slutliga artefakten. Att skapa en artefakt är viktigt eftersom eleverna då får ett konkret bevis på sitt arbete. På videon delar eleverna sin idé med läraren som ger respons. Slutligen modifierar och verkställer eleverna ett konkret föremål vars funktion på något sätt utgör en lösning på problemet.

Gruppen på videon börjar med att gå igenom de idéer de tog fram under föregående lektion. Läraren påminner eleverna om att deras idé var att ha två matsalsvakter som övervakar matsalen. Han handleder dem vidare genom att be dem fundera över hur dessa matssalsvakter skulle väljas och vad deras uppgifter skulle vara.  Eleverna funderar att vakterna både kunde övervaka och städa. Till slut kommer de fram till att det kanske trots allt vore bäst om läraren, som ändå övervakar klassen, fungerade som den enda vakten medan eleverna turvis kunde ta åt sig städuppgiften.

Slutligen bestämmer eleverna sig för idén där eleverna turvis har städtur i matsalen. Läraren ber dem utveckla ett system över hur städturerna bestäms. Eleverna bestämmer sig för att skapa ett lyckohjul där namnen på klassens elever skrivs in sektorerna. Städturerna bestäms genom att snurra hjulet.

Presentera

Till slut är det ännu bra att presentera den egna artefakten och dela sitt kunnande med de andra. Ett sätt som visat sig fungera är att i modifieringsstadiet endast låta två grupper presentera för varandra och att först i slutet ha presentationer framför hela klassen.  Det lönar sig även att fundera på att presentera slutprodukterna för hela skolan. Vid presentationerna är det är bra att reservera tid för respons. På videon presenterar eleverna gruppens slutprodukt för den egna klassen.

Grupperna presenterar turvis sina uppfinningar för resten av klassen. Läraren instruerar varje grupp att presentera både problemet och lösningen. Gruppen på videon presenterar sitt problem för klassen: ”Det är stökigt i matsalen. Eleverna städar inte efter sig.”. Som lösning på problemet presenterar gruppen lyckohjulet som de skulle ställa i alla klasser. Namnen på alla klassens elever står skrivna i hjulet och genom att snurra hjulet lottar man ut vem som ansvarar för att städa under veckan. Alla elever i årskurserna 1-4 kan tilldelas en städtur.