University of Helsinki
|
The Electronic Journal of the Department of English ISSN 1457-9960 |
Volume 4, 2009 Translation Studies |
© 2009 Maria Salenius & Leena Kahlas-Tarkka
ÖVERSÄTTNING TILL OCH FRÅN MODERSMÅLET
Maria Salenius & Leena Kahlas-Tarkka
Översättningsundervisning är en central del av en språkinstitutions kursutbud – inte enbart för att en stor del av studerandena förr eller senare i livet, i mindre eller större utsträckning, råkar ut för eller söker sig till översättningsarbeten. I dagens multilingvistiska värld – och inte minst i den språkliga mångfaldens EU – är en fungerande kommunikation över språk- och kulturgränser en väsentlig del av mänsklighetens framtidshopp. Det är därför också filologiinstitutionernas litteraturvetare och språkhistoriker bör bekanta sig med det skuggornas land [1] som befinner sig där två språk inte ännu riktigt möts.
För så är det ju att de sällan riktigt möts, och vår främsta uppgift är att se till att kommunikationen trots det löper, att människor lyssnar på varandra, förstår varandra och visar respekt för varandra. Där börjar vår översättningsundervisning. Under de senaste åren har översättningsundervisningen dessutom mer och mer fått prägeln av en mera holistisk textanalys.
Översättning
På engelska institutionen vid HU har översättningsundervisningen under de senaste cirka tjugo åren profilerats under ledning av universitetslektor FD Ritva Leppihalme till en gedigen analyskurs där studeranden och språket skapar en helhet och en växelverkan som bas för en fungerande kommunikation. Utgångspunkten är en grundlig textanalys. Efter noggranna hemarbeten och förberedelser är det diskussionerna om språket och texten som står i främsta rummet, medan själva slutresultatet (dvs. den färdiga översättningen) närmast är en extra bonus i processen.
Diskussionerna i klassen är också det som studerandena genom åren har uppskattat mest. Efter att under två föreläsningar ha gått igenom en hemuppgift på knappa tvåhundra ord, frågade en student häromdagen: ”Hur länge tar det på riktigt för en översättare att översätta text?” Svaret blev att man hoppades att just såhär länge: ord för ord, mening för mening, tanke för tanke. Kravet är ofta helt annat i verkligheten, och slutresultatet blir i värsta fall mycket dålig kommunikation. Det är dock inte snabbhet vi i första hand önskar lära ut för de översättande filologerna, utan en långsam reflektion över vad allt det innebär att analysera, bearbeta och återge en text.
Vårt koncept för översättningsundervisningen bygger på arbetsro under själva kursen och en gemensam tentamen för alla grupper tre gånger per år. Under åren har översättningslärarna och -examinatorerna kommit in på en vana att konstant hålla kontakt, diskutera undervisningen och grupperna samt samarbeta kring tentamen. Tentamenstillfället ses inte som ett prov i sig utan som ett inlärningstillfälle där studerandena tillämpar de språkanalytiska kunskaper de tagit till sig under kursen. Provsituationen kräver färdigheter som en kunnig och uppmärksam språkspecialist bör bära med sig emedan det är klart att provtillfället inte återger en verklig översättningssituation.
Modersmålet
Ett av de viktigaste verktygen för en språkspecialist är förankringen i modersmålet. Dagens studerande – och framför allt språkstuderandena! – råkar ut för allt mera material och litteratur på ett främmande språk (oftast engelska), och därför blir det egna modersmålet alltför ofta lidande. Dessutom ger det ett visst perspektiv – och ofta mera djup – att diskutera ett språkligt fenomen inom det främmande språket på ens eget modersmål. På engelska institutionen har de finsk- och svenskspråkiga översättningslärarna alltid känt ett stort ansvar för språkriktigheten inom modersmålet, och undervisningen delar sig rätt jämnt mellan källspråket och målspråket. Man kan inte vara språkspecialist i ett vakuum: en specialist måste kunna anknyta sin kunskap till målgruppens (t.ex. skolelevens eller kundens) verklighet, och en stark språkmedvetenhet också inom det egna språket är ett måste.
Som en relativt stor språkinstitution vid ett tvåspråkigt universitet har engelska institutionen vid HU alltid haft sin ”sex procent” svenskspråkiga studerande. Inom översättningsundervisning har det därför också alltid varit klart att dessa studerande skall undervisas och examineras i sitt eget modersmål. Bland lärarna och examinatorerna för översättning från engelska till modersmålet har det goda samarbetet och den ömsesidiga språkkänsligheten speciellt bidragit till en fungerande helhet som har varit mera än bara summan av sina beståndsdelar.
I praktiken har det betytt en svenskspråkig översättningsgrupp per läsår, i båda riktningarna (engelska till svenska samt svenska till engelska) i såväl grundstudierna som ämnesstudierna samt oftast också i fördjupade studier. Som arbetskraftsinvestering har arrangemanget krävt litet mera resurser (dvs. lärare per elev) än undervisningen på majoritetsspråket eftersom gruppstorlekarna varit mindre, men fakulteten har också betalat ett minoritetsstöd som täckt en del av kostnaderna. Kontentan av prestationen har dock varit en mångsidig undervisning som slutligen gagnat alla parter.
Textanalys
Det är också i första hand Ritva Leppihalmes initiativ och utvecklingsarbete som står som grund för den textanalysundervisning som översättningskurserna bearbetats till inom den senaste examensreformen. Tanken har varit att behålla den språkanalytiska bas som översättningsundervisningen byggt på men att utveckla transparentare analysmodeller och mångsidigare metoder och därmed få en bredare inkörsport till det textuella arbetet. Fortfarande står översättningsprocessen i fokus, nu dock ännu tydligare som en implementering av de analytiska kunskaperna.
De kurser som satte igång under höstterminen 2009 hade som utgångspunkt att arbeta för språkspecialistens kompetens med förankring i det egna modersmålet från en kontrastiv utgångsläge samt analys och förståelse av text, både genom ett teoretiskt utgångsläge och praktiska övningar. Målet är att genom såväl språkinterna frågor som kommunikation mellan två (eller flera) språk nå en större förståelse för hur språket fungerar och betydelser förverkligas samt varför språk fungerar som de gör. Dessa kunskaper anpassas till praktisk textbehandling inom olika språksystem, genrer och texttyper (saktext, skönlitteratur, m.m.) och utmynnar bl.a. i diskussioner om registerbyten, språkliga konventioner och språklig interferens.
[1] Jfr. ”the Land [of Mordor] where the Shadows lie”; ur Ringarnas herre (J.R.R.Tolkiens The Lord of the Rings, 1954), i den nya översättningen av Erik Andersson och Lotta Olsson (2004).