Tjeeeeena, sjätte kursgången hohojjj. Dock lite sent, hehe. Kommer knappt ihåg vad vi gjorde men ja ska fixa det. Om jag är ärlig väntar jag väääldigt mycket på att kursen är SLUT! KLAPPAT OCH KLART. Men inte ennu. Kursen har varit väldigt givande ändå.
Vi började lektionen med att ladda Epicollect appen på våra telefoner och ta en liten rundtur nära kampuset. Idén var att samla data om områden och hur vi ansåg området att vara (till exempel om vi anser området vara farligt). Appen samlade koorsinaterna på ställena somvi analyserade och detta ledde till att vi fick en punktformad databas som hadde geodata. När vi kom tillbaka till klassen laddade vi upp informationen till Excel och ladda den ner som en csv-fil. Efter det laddade vi datan till QGIS.
Efter det hade vi bakom punktdatan en baskarta, och så kategoriserade vi punkterna så att vi valde en av frågorna, i detta fall ”Anser du området som hur farligt”, och desto mörkare punkten var desto farligare ansåg man området. När vi ser var punkterna ligger märker man att mörkare eller den röda färgen som tyder på att man ansåg omrpdet som farligt, ligger nära stora vägar (bild 1).
Efter det fick vi välja själv att göra kartor om olika hasarder. Vi använde liknande punktformad data. Jag började med att kolla på korrelation mellan jordbävningar och vulkaner. Vi kan se en tydlig korrelation mellan båda (bild 2), vilket kan ge oss många slutsatser. Som ett bra exempel kan man se den kända Eldringen runt Stilla Havet. Denna information kunde man använda till att förstå litosfärplattornas rörelser. Michaela Söderholm hade i sin blogg under kursgång 6, en fin karta över olika typer av vulkaner. På hennes karta kan man se hurdana vulkaner finns vid olika slags gränser, t.ex. sköldvulkaner finns vid spridningszonerna. På hennes karta (bild 4 i hennes text) kan man se stratovulkanerna vid Asiens östra gräns, alltså vid konvergenszonen pacifiska och eurasiatiska plattan.
Till näst gjorde jag en karta över alla meteoritnedslag på jorden (bild 3). Kartan berättar inte särskilt mycket eftersom meteoritnedslag är långt slumpmässiga. Dock hade Mikko Kangasmaa en väldigt bra poäng i sin blogg om att forskningen för meteoriter inte alls är lika bra än på vissa andra ställen. Som exempel använde han USA där man troligen sätter mer tid och pengar på att undersöka dem än i Antarktis.
Som tredje karta gjorde jag bara en karta över jordbävningar över 8.0 magnitud mellan 2005-2013. Kartan är märkligt tom, 8.0 magnituds jordbävning är väldigt stor och kraftig och förekommer inte så ofta. På kartan kan vi till exempel se jordbävningen nära Japans östra kust som ledde till Fukushimas nukleära katastrof år 2011. Jag skulle ha kunnat lägga in litosfärplattornas gränser så att man lättare kunde se korrelationen mellan jordbävningarna och gränserna, särskilt när det inte finns så många punkter på kartan. På den första kartan kan man anta var gränserna går.
Jag tog en bild från nätet som visar aktiva vulkaner (området baserar sig runt eldringen), bilden är uppladdad av Sarah Krystyna Brown på sidan Researchgate, och här kan man se plattgränserna, om de till exempel konvergerar eller divergerar. Här kan vi tydligt se att det finns speciellt mycket vulkaner vid de konvergerande gränserna.
Till nästa gång!
KÄLLOR:
Kangasmaa, Mikko. ”Kenttätöitä ja hasardeja”. Kursgång 6. Läst 28.2.2020. https://blogs.helsinki.fi/kanmikko/
Researchgate. Brown. K. S. Publicerad juli 2015. Läst 28.2.2020. https://www.researchgate.net/figure/Global-map-of-the-distribution-and-status-of-Holocene-volcanoes-as-listed-in-VOTW422_fig4_280714920
Söderholm, M. ”Sjätte kursgången”. Kursgång 6. Läst 28.2.2020. https://blogs.helsinki.fi/micsoder/