University of Helsinki
Minns våren 2017 som en kort period då det här med #sote kändes lite förhoppningsfullt. Idén om systemiskt barnskydd hade vind i seglen efter ett intensivt och tacksamt utvecklingsarbete inom LAPE-projektet (spetsprojektet för barn- och familjer). Under en tid levde också idén om att sote-centralerna skulle vara förstalinjens lågtröskelenheter där man förutom hälsovårdstjänster också erbjuder socialt arbete.
Det fanns en tid då man kunde få genklang för tanken om att socialt arbete borde bli en del av den preventiva grundvården och inte något som bara görs alltför sent eller i marginalerna.
Men, så blev det inte, eller så verkar det inte bli!
Sote-centralerna reducerades till läkarstationer. Utsikterna för att skapa systemiska och mångprofessionella barnskyddsteam ser minst sagt dystra ut, i ljuset av finansministeriets sparplaner i kombination med den kostnadsökning som valfrihet och kundsedlar innebär.
Snart har vi ett innovativt social- och hälsovårdssystem som styrs egenväldigt av ”vem nu sen råkar vara finansminister.” Snart har vi 18 marionettlandskap och kanske tre stora sote-företag som konkurrerar med priser och kvalitet lika ivrigt som Kesko och S-gruppen!
Vänj dig att betala för det där lilla extra på din hälsostation, precis som du gör då du reser med flyg. Förvänta dig motsvarande kunderbjudandesamtal som du får från DNA och Elisa, då Terveystalo eller Mehiläinen ringer och erbjuder dig introduktionsförmåner om du och din familj väljer att skriva in sig på deras lista.
Man får helt enkelt gilla läget!