University of Helsinki
Idag vänder sig allt fler finländare till komplementära och alternativa välmåendeverksamheter. Religionsvetaren Linda Annunen studerar ljudavslappning i dess olika former med fokus på hur och varför personer utbildar sig i den här tekniken.
Inte minst under den senaste tiden, när COVID-19 kommit att påverka samhällen världen över, har frågor om välmående, hälsa och vård blivit aktuellare än någonsin. Förutom att individer vänder sig till traditionell hälsovård och biomedicin för att hitta lösningar på olika hälsofrågor, har även en mängd komplementära eller alternativa sätt att ta hand om välbefinnande blivit en växande trend i dagens västerländska samhällen. I Finland har omkring 20 % av befolkningen i åldern 15–79 provat på komplementär eller alternativ medicin (Taloustutkimus 2018) och enligt den färskaste Gallup Ecclessiastica (2019), som utförts av kyrkans forskningscentral, höll 43 % av deltagarna (N 4065) med om påståendet ”alternativa terapier och metoder för personlig utveckling kan hjälpa oss att bli helare människor”. De här verksamheterna inkluderar ofta en holistisk syn på människan och betonar personliga upplevelser. Sådana välmåendetekniker som riktar in sig på att vårda individens kropp, sinne och själ har bland annat kallats för välmående andlighet (wellbeing spiritualities) eller holistisk andlighet (holistic spirituality). På ett socialt plan har holistiska välmåendetekniker gått från att utövas i samhällets marginal till att fungera som en populär och integrerad del av samhällen.
LJUDAVSLAPPNING OCH HOLISTISKT VÄLMÅENDE I FINLAND
Ett exempel på en komplementär/alternativ teknik som praktiseras för att förbättra holistiskt välmående är ljudavslappning, där ljud eller musik kombineras med tankegångar som är bekanta från nyreligiösa sammanhang. Praktiserandet av ljudavslappning i Finland kan beskrivas både som ett brett och ett mångfacetterat fält. Denna mångsidighet blir påtaglig bland annat i den mängd olika benämningar som relativt likadana verksamheter har. Jag använder här benämningen ljudavslappning som ett paraplybegrepp som rymmer inom sig praktiker såsom ljudläkning (”sound healing”), ljudbad, ljudmassage, ljudterapi eller ljudmeditation som alla förekommer och utövas i Finland idag. Den gemensamma nämnaren för verksamheterna är tanken att man med hjälp av ljud som produceras med så kallade ”terapeutiska instrument”, såsom tibetanska klangskålar av metall, kristallskålar, gong eller stämgafflar, kan nå ett tillstånd av djupavslappning, som i sin tur anses aktivera välgörande processer i människan och således leda till bättre hälsa. Avslappningsbegreppets mångtydiga användning i ljudavslappningar har jag djupare reflekterat kring i ett tidigare blogginlägg (på finska).
I min forskning studerar jag ljudavslappning i dagens Finland genom etnografiskt forskningsmaterial. Det här samlade jag in genom deltagande observation vid ljudavslappningsevenemang av olika slag, samt genom att göra individ- och gruppintervjuer både med personer som undervisar i och deltagare i ljudavslappning. Jag har också använt material som informanterna mer självständigt har producerat: inlärningsdagböcker och tematiska skrivelser. Dessutom visade sig även kursmanualer och handböcker som oftast ingår i ljudavslappningskurser och -workshopar utgöra ett rikt och intressant material som jag även valt att fördjupa mig i.
ATT UTBILDA SIG I KOMPLEMENTÄRA OCH ALTERNATIVA VÄLMÅENDETEKNIKER
För att bekanta sig med ljudavslappning eller övriga välmåendepraktiker vänder man sig oftast till workshopar och kurser av olika slag. I dagens Finland erbjuds sådana kurser brett bland annat av yogastudior, folkhögskolor och av privata entreprenörer inom hälso- och skönhetsbranschen. Därtill använde många av forskningsdeltagarna sig även av sociala medier, såsom YouTube, för att få information om ljudets välgörande funktioner. Att engagera sig i den här typen av aktiviteter kan förstås som ett uttryck för informell inlärning: med andra ord en lärandeprocess som förverkligas utanför officiella och etablerade lärosäten. Det av Finlands Akademi finansierade forskningsprojektet LeNeRe: Learning from new religion and spirituality vid Åbo Universitet, där min forskning ingår som en delstudie, studerar hur tanken om livslångt lärande tar sig uttryck inom religion och andlighet i dagens Finland. Projektet inkluderar fyra olika fallstudier där dagens finländare har gett sig in för att lära sig för dem nya religiösa och andliga verksamheter. Förutom min fallstudie ingår i projektet även fallstudier om ortodox fasta (Helena Kupari), den shiamuslimska muharram-ritualen (Maija Butters) och mindfulness (Ville Husgafvel). I projektgruppen ingår också docent Tiina Mahlamäki. Projektledaren professor Terhi Utriainen har beskrivit projektet mer ingående i ett tidigare Katsomukset-inlägg på finska. Inom projektet är vi speciellt intresserade av att studera processer där individer överför sådant som de lär sig inom andliga och religiösa sammanhang till övriga delar av livet. Vi skapar nya synvinklar och öppningar i diskussioner om lärande, samt undersöker gränsytor och interaktion mellan religiöst och sekulärt.
FORTSATTA FRÅGESTÄLLNINGAR
Sammanfattningsvis kan man konstatera att ljudavslappning erbjuder en mångsidig fallstudie för att belysa komplementära/alternativa hälsopraktiker i dagens Finland från olika håll. Fenomenet bör betraktas från olika synvinklar för att man ska kunna forma en bred uppfattning om hur och varför individer väljer att utbilda sig i, studera och lära sig komplementära och alternativa tekniker för att upprätthålla och förbättra välmående och hälsa. Intressanta frågor i relation till detta är bland annat vilken roll och betydelse sinnen, materialitet och kroppslighet, samt andlighet har för praktiserandet av ljudavslappning. Därtill kan en bredare helhetsuppfattning om komplementära/alternativa hälsotekniker i förhållande till det omgivande samhället studeras, exempelvis hur denna typ av verksamheter relaterar till etablerad hälsovård och hur den högt uppskattade tanken om självutveckling och -förbättring syns i och formar verksamheten.