Familjers vardag har en skör balans och ofta märker man att den kraschat först efteråt, då någon osynlig gräns igen överskridits. Jag har börjat med en timglasteknik på jobbet. Dess genialt enkla princip är att först besluta vad du vill göra och sedan göra det. Därför ignorerar jag telefonen i 25 minuter. Just då har barnets bästa vän slagit sig blodig och körts till sjukhuset för att sys så hon textar mig i panik, snälla mamma svara nu!
Det finns inga entydiga regler, utom en viss genomgående lyhördhet föräldrar inte borde stänga av.
Det slår mig att samma kanske gäller familjepolitiken. Den kräver också en lyhördhet och sann vilja av politikerna, om barnen och alla deras olika deras vårdare ska må bra.

Vi har å ena sidan en fantastisk situation. Europas generösaste förmåner för barnfamiljer. Alla vet att det verkligen lönar sig att satsa på stöd, hälsa och välmående under de allra första levnadsåren. Enligt en beräkning gav varje euro satsad på barn före skolåldern mer än en tjugofaldig utdelning då samma barn fyllt tjugo. Vi har i dag föräldraledigheterna, barnbidragen, subjektiv rätt till dagvård, hemvårdsstöd och gratis hälsovård. De allra flesta barn mår allt bättre. Norden skiljer sig från resten av Europa genom att våra småbarnspappor börjat jobba mindre och sköta barnen mera.
Å andra sidan ringer varningsklockorna. En majoritet av finländarna tycker, trots systemets alla finesser, att samhället inte stöder barnfamiljerna tillräckligt. Det framgår av de första resultaten från Väestöliittos familjebarometerundersökning i år.
Den ekonomiska krisen påverkar familjebildningen. Färre äktenskap ingås, färre barn föds, antalet finländare som skulle vilja ha barn men inte får dem ökar. Mest växer barnlösheten bland dem som har lägre utbildning.
Det här verkar inte oroa politikerna det minsta. I stället vill de förkorta vårdledigheten, mot befolkningens vilja, och sänka barnbidragen för alla, också det mot befolkningens vilja. I Väestöliittos undersökning tyckte de flesta att de fattigaste borde få mera, inte mindre, barnbidrag.

Jag försökte kolla vad som nu ska hända med barnbidragen, men ingen verkar veta. En expert påpekar att politikerna själva försökt förstå vad de tyckte sig ha beslutat för några veckor sedan.
Experten har följt med familjepolitiken i två årtionden. Aldrig har skillnaden mellan ord och handling varit så skriande, menar han.
Så visst, kanske man måste spara någonstans. Men tala inte om jämlikhet om det handlar om besparingar. Tala inte om bibehållna förmåner för ensamstående föräldrar om de minskar. Använd en helhetssyn för vart familjepolitiken är på väg.
Den familjepolitiska balansen är skör, för att familjernas dynamik är så känslig. Det kan räcka med en gång då ingen svarar fast nöden är stor. Ogenomtänkta, håsiga beslut hotar det vi uppnått: ett klimat där tillräckligt många par och familjer upplever att vardagen på det stora hela fungerar.

Anna Rotkirch är forskningsprofessor på Väestöliitto.