MH17 och den mentala ridån

Efter att nästan trehundra män, kvinnor och barn sprängts i luften ovanför Donetsk förde Moskvabor blommor till den holländska ambassaden. “Förlåt oss”. En rysk Facebookvän kände likadant: “Jag skäms. Jag är i Estland och kan inte se någon i ögonen.”
Jag hade känt likadant om finländare orsakat tragedin. Skulden är givetvis inte hela folkets. Men skammen och sorgen borde vara det, på samma sätt som hela nationen firar segrar.
Problemet är att de flesta ryssar inte tänker så. Putins stöd ökade då han annekterade Krim och började tala om Storryssland. Många anser att Ryssland över huvud taget inte gjort något fel. Eller att det misstag som gjorts varit att inte börja bomba Ukraina (”som Israel gör i Gaza”).

På twitter får bilden av blommorna i Moskva hatfyllda och cyniska kommentarer: Vad har vi gjort för fel? Vem bryr sig om Holland?
Denna självömkande, aggressiva patriotism har medvetet närts i ryska medier under de senaste åren. Väst hotar Ryssland, det var synd att det sovjetiska imperiet rasade, era värderingar är inte våra, Ryssland är stort och mäktigt och bugar inte för någon.
Det är svårt att överskatta styrkan i den nya mentala ridån mellan öst och väst. Alla länder gör förstås egen propaganda. Det är ändå få länder där de största medierna struntar i grundläggande principer om strävan efter objektivitet och faktagranskning.
En förskjutning mot öppen, krigisk hysteri skedde i våras. Liksom Sofi Oksanen då skrev i Expressen, var i och med Ukraina som propagandan blev ”så oförskämd att man inte ens gitter maskera den för att den ska passera i väst”. Frågar man vanliga ryssar tror de inte på sina medier men menar att alla andra är lika lögnaktiga. Som om det inte fanns någon skillnad mellan BBC och Fox News.

En ryska, sedan länge bosatt i Finland, kan därmed på fullaste allvar förklara att Ryssland måste invadera Krim: annars hade ju USA gjort det.
Jag tänker också på separatistkrigaren som besökte det kraschade planet i ett tidigt skede.
– Vem tror du är ansvarig, frågar en journalist. Han finner frågan vansinnig.
– Ukraina, förstås. Vi är väl inga djur som skjuter civila!
Han menar: Vi är inga djur, ukrainarna är.
När fienden gjorts omänsklig och känslorna tagit överhanden har fakta just ingen chans. Ryskan i Finland har tillgång till annan information men vill inte lyssna. Separatistkrigaren kommer antagligen aldrig att orka tro på att hans egna sköt ned planet.
Dagarna efter MH17 och tragedin i Donetsk sitter experter på CNN och säger samstämmigt: ”We must hurt Putin”. De kan ha rätt i sak. Problemet är att de låter just som de ryska medierna hela tiden påstått att de låter.
Det nya kalla kriget följer skilsmässans logik. Tror du jämt det värsta om din partner kan partnern börja bete sig just så. Och ingen öst-västlig parterapi kommer att fungera så länge de värsta känslorna härjar fritt.

Anna Rotkirch är forskningsprofessor på Väestöliitto.

Publicerat i Hbl I dag 28.7.14