Låt inte minoriteten förgifta vardagen
I tisdags kom dottern och jag från Kabeln, som vanligt fanns det en pultsare i spårvagnen. Jag brukar säga till henne att inte bli så vettskrämd, att de är helt snälla. Den här mannen vänder sig till tre tonårsflickor intill oss och säger: ”Har ni eld? Om ni inte har så våldtar jag er, häller bensin över och tänder på. Och du” – en av flickorna har mörkt hår och mörk hy – ”fuck you, far tillbaka till dit du kom från!”
På jobbet undrar jag över att jag aldrig tidigare hört något så hemskt i spårvagnen. Vad är det för ISIS-aktig världssyn som sprider sig?
Min kollega berättar hur hennes man kommit på jobb första dagen efter semestern och märkt att ett Hitler-citat dykt upp på väggen. En annan har hört antisemitiska uttalanden, för första gången i livet i Finland. Det är lika fantasilöst (Hitler, i Finland 2015?) som obehagligt.
En annan kollega, som arbetar med krishjälp till utsatta ungdomar, har tagit bort sin bild från organisationens nätsidor. Hans efternamn är inte finskt och hoten riktas nu mot barnen. Bland dem som ringer till hjälplinjen, berättar han, är det just i höstas mera hot mot invandrare och sexuella minoriteter än någonsin tidigare
Samma dag beslöt Helsingin Sanomats Nyt-bilaga och en del andra nätsidor att stänga av möjligheten att kommentera på nätet, eftersom det osakliga hatet tagit över.
Det är som om de sjukaste extremisterna just nu flugit ur boet, prövar vingarna och skriker gällt. Med ord och uttryck som går långt över yttrandefrihetens gränser och inte överhuvudtaget borde tolereras i offentligheten.
I Stalins Sovjetunionen fick poeten Anna Achmatova uppleva hur hennes enda barn dömdes till tio års fångläger. I det lilla samhälle där Achmatova bodde fanns även den man som antogs ha angivit sonen. Det heter att Achmatova, då hon mötte grannen i fråga, hälsade. Hon skakade inte hand, men hälsade.
Detta är en bra standard för anständigt, mänskligt umgänge. Ollaan ihmisiksi, som det heter på finska. Vi lever i ett av världshistoriens rikaste, lyckligaste och minst våldsamma samhällen. Om en åldrande kvinna kunde tolerera sin sons angivare, kan varenda en av oss uppträda sakligt mot varandra. Ingen har rätt att låta personlig bitterhet och motgångar gå ut över sina medmänniskor.
Jag minns också hur en vänstergrön person under riksdagsvalets kväll tweetade, ungefär, att det var tur att han inte hade några sannfinländare där, för han skulle skjuta dem. Vilket är precis lika oförsvarligt som när riksdagsledamot Immonen använder aggressiva metaforer på Facebook.
Annika Wilms efterlyste (Hbl 2.9), apropå det spända läget i Tyskland, ett De Anständigas uppror: ”ett aktivt grepp, ett kraftigt initiativ och en förklarande ansats som också kunde tjäna som exempel för andra europeiska länder.”
Samma behövs i Finland, på alla nivåer. Statsminister Juha Sipiläs personliga hjälp till flyktingar är en lika överraskande som välkommen signal från toppen. Kanske våra ledare äntligen vågar säga ifrån?
Anna Rotkirch
Hbl I dag 7.9, http://hbl.fi/opinion/i-dag/2015-09-07/769059/anna-rotkirch-lat-inte-minoriteten-forgifta-vardagen
