Uppföljning av vattenkvaliteten

vedenlaadun_seuranta_kansikuva

Vattenkvaliteten följs upp med hjälp av kontinuerliga mätningar och prov som ger information om mängden fosfor i vattnet och mängden fosfor bundet till markpartiklar, mängden fast material i vattnet, vattnets grumlighet och sulfathalten. Uppföljningsdata är fritt tillgängliga och den som är intresserad kan ta del av dem på adressen www.luodedata.fi/savehanke.

Vedenlaadun seurantapisteet

Mätstationer. Vattenkvaliteten följs upp på tre mätstationer. En station ligger i kontrollområdet och två i pilotområdet. Stationerna har sensorer som kontinuerligt utför mätningar och man tar också vattenprover vid stationerna.

Vattnets grumlighet är ett tecken på hur mycket markpartiklar det finns i vattnet: ju större erosion på åkrarna, desto grumligare är vattnet. När grumligheten är 1 000 FTU innehåller en liter vatten cirka ett gram markpartiklar. Grumligheten är också ett tecken på hur mycket fosfor som är bundet till markpartiklarna. När grumligheten är 1 000 FTU innehåller en liter vatten cirka 1,4 milligram fosfor. Man antar att gipset ska minska erosionen och på så sätt påverka vattnets grumlighet.

Grumligheten ökar i allmänhet i takt med att avrinningen ökar, och grumlighetsvärdet 1 000 FTU förekommer sannolikt bara vid kraftiga höstregn eller när snön smälter. Sensorerna mäter inte direkt avrinningen, men vattennivån är en indikator: Ju högre vattennivå, desto mer vatten forsar det i Savijoki å.

peltovertailu

Humusens fluorescens berättar om andelen upplöst organiskt material. En viss mängd organiskt material sköljs alltid ut i vattnen från marken och kan ge vattnet en brunaktig färg. Det är bra om så lite organiskt material som möjligt sköljs ut i vattnen, eftersom det organiska materialet förbättrar åkerjordens struktur. Urlakningen har också den nackdelen, att organiskt material bryts ner snabbare i vatten än i jordmånen, vilket leder till ökade växthusgasutsläpp. När man har utrett förhållandet mellan fluorescensen och andelen upplöst organiskt kol i Savijoki å, kommer resultatet att presenteras i form av kolhalt. Man förväntar sig att fluorescensen kommer att sjunka som en följd av gipsspridningen, eftersom en ökad jonstyrka i marken innebär att marken bättre binder organiskt material.

Konduktiviteten är ett mått på vattnets elektriska ledningsförmåga, som beror på kvaliteten och mängden joner som finns i vattnet. Genom att mäta konduktiviteten kan man uppskatta hur mycket gips som sköljs ut i vattnet, eftersom gipsens kalcium och sulfat kraftigt höjer vattnets konduktivitet. Konduktiviteten stiger när gipset har spridits ut och sjunker sedan sakta. När vattnets konduktivitet permanent har sjunkit till samma nivå som innan gipsspridningen, har all gips sköljts ur marken. Vattenkvaliteten i Savijoki å varierar emellertid mycket bl.a. på grund av nederbörden, och därför säger kortvariga förändringar i kvaliteten ingenting om gipsets verkliga effekter.