Ibland när man läser i sedan länge avlidna människors papper som sparats för eftervärlden i våra arkiv hittar man passager som kommunicerar över århundradena. Ibland är det drabbande, ibland komiskt, ibland någonting annat. Kanske mänskligt?

Här ska jag dela med mig av de goda studietips som senatorn Albrecht Fredrik Richard de la Chapelle (1785–1859) nedtecknade för sina barn för nästa tvåhundra år sedan i en minnesteckning som heter ”Underrättelser för mina Barn”.

Senator de la Chapelle – som också är den som har gett sitt namn till Richardsgatan i Helsingfors – blev student i Uppsala 1796 och i Åbo 1798. År 1803 lämnade han universitetet med en domarexamen i bagaget och blev auskultant vid Åbo hovrätt. 1822 blev han, 37 år gammal, senator då han blev medlem i senatens justitiedepartement. Han gifte sig 1816 med Anna Charlotta Sacklén och fick sju barn med henne.

I minnena som han skrev för sina barn berättar han bland annat om studierna i Åbo 1801–1803.

”Skiljd från Landsbygden och mina nöjen derstädes, fortsatte jag ordentligare mina studier, afhörde publica och privata lectioner, af Porthan, Calonius och Franzén samt skref för den förstnämnde”, inleder de la Chapelle sin skildring av de här studieåren i Åbo.

Kanske ska vi ta detta som ett råd för den som undrar om distansstudier är lika effektiva som studier online från hemmet? Gör som Richard de la Chapelle, packa i väg dig till studieorten och universitetet så får du mera ut av studierna!

Johan Jakob Reinberg, f.d. Academiehuset i Åbo, Åbo 1853, Historiska bildsamlingarna, Museiverket.

Det var förresten inga obetydliga lärare de la Chapelle studerade för.

Henric Gabriel Porthan var eloquaentie professor – alltså professor i romersk vältalighet – åren 1776–1804 och föreläste vid akademien om filosofi, uppfostran, teologi, klassisk arkeologi, historia, språkvetenskap och estetik. Ni har hört talas om honom under benämningen ”den finländska historieskrivningens fader”. Hans byst kan beundras i föreläsningssal A205 i Topelia. I Åbo sitter han staty sedan 1864.

Matthias Calonius var juris professor i Åbo 1778–1815. Från 1779 till 1814 var han inspektor för Viborgs nation, den nation där också nylänningen Richard de la Chapelle skrev in sig som Wiburgens på grund av nationens goda rykte. Frans Michael Franzén, var sedan 1798 professor i historiae literariae, vilket då närmast betydde lärdomshistoria.

Så här berättade senatorn senare för sina barn om sin studieteknik:

”Under föreläsningarne annoterade jag i min plånbok det som afhandlades, och samma dag deduçerade jag mitt Memorial eller afskref det på papper ordentligare och vidlyftigare med tillhjelp af hvad jag i minnet hade i behåll.”

Plånbok betyder här ett slags anteckningsbok i fickformat med skrivplån, eller blad till exempel av elfenben eller behandlat pergament som man kunde anteckna på och senare stryka bort det skrivna. Den unge de la Chapelle antecknade alltså under föreläsningar på en begränsad yta och måste senare skriva rent och utveckla de korta anteckningar han gjort.

”Detta är en god öfning som aldrig bör försummas”, fortsätter han.

”Man fäster derigenom sakerna bättre i minnet och vänjer sig att skrifteligen tolka dem, samt är när som helst i tillfälle att reçapitulera hvad man [annars] kan glömma.”

Här finns två saker som jag särskilt vill framhålla: 1) du minns och kan bättre påminna dig om innehållet i föreläsningen när du går igenom dina anteckningar och skriver ut dem – samma dag – och 2) du blir bättre på att uttrycka din kunskap och dina reflexioner i skrift om du övar dig.

Förmågan att använda skriftspråket är alltså en separat förmåga, skild från förmågan att förstå och tänka muntligen, även om vi ju också för de ändamålen använder vårt språk. Att bemästra skriftspråket sker inte av sig själv, det är något du övar upp!

Henric Gabriel Porthans Theser til disputations-öfning till stipendiaterne 1803. Hela verket finns i digi.kansalliskirjasto.fi.

Det roliga och rörande med Richard de la Chapelles beskrivningar av hur han studerade – och hur man borde studera – är att jag kan se mig själv och mina egna åsikter i dem. Det beror på att det är goda råd – men så klart också på att senatorn och jag, trots en viss åldersskillnad, har fostrats in i samma skriftliga kultur.

Jag har aldrig ägt en plånbok med skrivplån av elfenben eller pergament, men senator de la Chapelle och jag tycker lika om betydelsen av att göra anteckningar och öva sig på att sammanfatta det man lärt sig i skrift. Det här är anledningen till att jag på olika kurser tvingar studenter att skriva summerande och reflekterande föreläsningsdagbok eller lärdagbok: för att studenter ska fästa kunskap och idéer bättre i minnet och för att de ska öva sig att sammanfatta och resonera om kunskapsstoff överlag och i synnerhet i skrift. (Att göra det muntligen övas på föreläsningarna.)

Om någon lustigkurre nu vill säga att vi inte längre behöver lära oss att uttrycka oss i skrift för den saken kan skötas med artificiell intelligens så ber jag den personen betänka att skrivandet är ett sätt att tänka och ett sätt att fördjupa den egna förståelsen av det vi skriver om. Om vi överlåter skrivandet på AI ger vi över ett viktigt verktyg som vi har för att utöva och utveckla ett nyanserat, abstrakt och analytiskt tänkande. Och det vore ju fatalt.

Senatorn, som knappast kunde föreställa sig AI eller andra digitala verktyg som vi har i dag, har ytterligare ett sista tips till den studerande ungdomen som trots att det har gått 200 år är klokt:

”Om man har tillfälle att jemföra sina annotationer med andras är det så mycket bättre för fullständighetens skull. Sedan man bragt dem i ordning kan man vid tillfälle renskrifva dem.”

Alltså, kära studenter, tala med varandra om det som sagts, tänkts och gjorts på föreläsningarna, och varför inte också jämföra anteckningar. Ni har helt säkert antecknat olika saker och på olika sätt!

* * *

Vill du läsa själv vad senatorn A.F.R. de la Chapelle skrev om studierna i Åbo kan du klicka här så kommer du till rätt plats i underrättelserna som har digitaliserats av Riksarkivet i Helsingfors.

H.G. Porthans Theser, til disputationsövning för stipendiaterne (1803) hittar du här.

Henrika Tandefelt är docent och universitetslektor (t.f.) i historia vid Helsingfors universitet.

Skrivplån som tillhört överstinnan Ulrika Sofia Hjärne, född Ehrenhjelm (död 1820). Foto. Ulf Berger, Nordiska museet, Stockholm.

Fodral för överstinnan Ulrika Sofia Hjärnes skrivplån. Foto: Ulf Berger, Nordiska museet, Stockholm.