Skratt, flit och galna idéer
Det fulaste huset i Oxford är en smutsvit betonglåda med snäva korridorer och en förvirrande spegelstruktur. Identiska dörrar leder antingen ut ur trappor eller in på toaletter. Här arbetar bland annat universitetets experimentella psykologer. Byggnaden liknas ofta vid en enda stor råttlabyrint.
Inte långt därifrån bor Isabel Behncke-Izquierdo, i ett viktorianskt hus med sfinx, guldfiskdamm och ett ständigt flöde av gäster från alla världens hörn. Hon forskar i lekens betydelse för bonobo-chimpanserna.
– Vi vet ju redan massor om varför de stora aporna leker. Hur leken skapar tillhörighet, vänskap och förbättrar inlärningen.
Men, klagar hon, dagens akademiska liv struntar i att också människan är en stor apa som lär sig bäst genom lek. I stället består den typiska konferensen av en rad inlägg i enorma salar. Åhörarna förväntas sitta still i timtal och lyssna passivt på främlingar, helst under jorden. Inte att undra på att alla numera tar fram sina datorer och jobbar eller twittrar medan de lyssnar med halva örat och längtar efter att drinkarna ska börja.
I Oxford har psykologernas labyrint en stor föreläsningssal utan fönster, i bästa 70-talsstil. I de mindre rummen täcks fönstren, precis som på finländska kontor, av ständigt neddragna plastpersienner.
Skillnaden är dramatisk eftersom resten av Oxford påminner om hur forskning uppfattades då universitetsväsendet uppstod, för snart ett millennium sedan.
Universitetet består av olika självständiga colleges. Varje college har ett bibliotek, en sovsal och ett kapell. De har också utan undantag sina otaliga gräsmattor och trädgårdar. Bakom varje krök öppnar sig en ny innergård eller ännu en lockande liten dörr.
Det var här som Charles Dodgson alias Lewis Carroll undervisade i matematik och skrev Alice i Underlandet. Också C.S. Lewis’ Narnia och J.R.R Tolkiens Midgård upptäcktes i just Oxford.
Turisterna förevisas en trädörr med lejonet Aslans anlete och den katedralskulptur som skulle ha gett inspiration till Klockarkatten. Men så noggranna källor behövs egentligen inte i en då varje krön är dekorerat av hjärtats lust. Fantasin har alltid varit minst lika viktiga för Oxfords identitet som vetenskapen.
I Oxford jag har aldrig hört någon tala pompöst om innovationer och effektivitet. I stället finns här mycket skratt, flit, musik och galna idéer. Skalan är tillräckligt liten för att man ska lära känna de personligheter och forskningsämnen som råkar finnas i stan (senast satt jag intill en författare som förra året publicerade en bästsäljare om ett 1600-talskapell och nu skriver om Formel 1 racingtävlingar).
Svenska synonymer till ”lek” är fritidssyssla, tidsfördriv, något som inte görs på allvar. Liksom Hattmakaren påpekar, tycker tiden inte om att bli fördriven. Men i själva verket koncentrerar vi oss ovanligt effektivt genom att leka. Leken kan vara ett av de enklaste sätten att få också arbetstiden på sin sida igen.
Anna Rotkirch
var Kone-stipendiat i Oxford i november
(Hbl I dag 12.12.2014)
Anna Rotkirch
var KONE-stipendiat i Oxford i november
