Month: May 2018

Så kom äntligen dagen då Arthurs äventyr på Sveaborg förverkligades. Stämningen var på topp på färjan och man kunde urskilja en känsla av förväntansfull spänning. Vädret verkade tveksamt, som om det inte riktigt visste vad det ville.

Vi vandrade längre bort denna gång, som om vi för varje besök vidgade våra vyer på Sveaborg och vågade oss längre och längre från färjfästet. Vägen bestod av grova kullerstenar och gick genom några välvda tunnellika portgångar. Ställvis sipprade det långsamt vatten längsmed de vitkalkade stenarna i väggarna, kanske efter regnet natten innan.

När vi kom igång med förverkligandet av våra uppgifter hade en gammal flaska spolats i land vid de låga strandklipporna. Ur flaskan rullades det ut ett brev, flaskpost. Brevet var nött i kanterna och texten hade ställvis suddats ut där stearin droppat ner på den handskrivna texten.

Äntligen fick sagan om Arthur liv och vi reste tillbaka i tiden. Gruppen som utförde vår uppgift skapade sin version av Arthur, med en hög mjuk svart hatt och en magisk kristall. Deras unga Arthur hade råkat på fel sida av lagen och till följd av detta fått avsitta ett straff i en mörk fängelsehåla. Han levde en tung tid i skuggan av det liv han tidigare känt till.

Detta var en del av Arthurs tidsresa. Tiden i skuggan. Arthurs tidsresa innehåller även uppgifter där den andra delen av fenomenet ljus och skugga är i fokus, nämligen ljuset. Ljus och skugga behandlas ur så många tänkbara synvinklar som möjligt. Fysiskt, praktiskt, emotionellt, bildligt osv. Parallellt behandlas Sveaborg och historian kring olika tider där.

Efter en givande dag, i tidsresandets tecken, var det dags att lämna Sveaborg bakom oss för den här gången. Vi var dock alla eniga om att Arthurs tid ännu inte är över, utan att vi i framtiden åter kommer att blåsa liv i honom och förhoppningsvis kunna förverkliga projektet i sin helhet med en egen klass.

Tack och på återseende!

Frida, Helena, Martina, Sanna och Sofia

Hej,

Igår avslutades det intressanta pilotprojektet på Sveaborg. Vi fick prova på att genomföra en del av vår plan åt en annan grupp. Därmed märkte vi att en grupp med riktiga femteklassister hade behövt mera handledning för att hållas på rätt spår och klara av uppgifterna under utsatt tid. Det skulle ha varit intressant att se hur planeringen hade påverkats om vi verkligen hade jobbat med en riktig klass.

Som ni ser på bilden följde Anna med oss och filmade eleverna som flitigt gav sig iväg som inbillade femteklassister för att orientera sig till den första kontrollen. Eleverna inlevde sig bra i sina roller och ställde aktivt frågor om uppgifterna. Som första uppgift utförde de en matematisk problemlösningsuppgift som visade sig vara lite utmanande för femteklassister. Hade de varit riktiga elvaåringar hade vi som lärare kanske mera aktivt stött eleverna i deras tankar och reflektioner, nu gav vi gruppen en stor frihet och utrymme.

En av de största skillnaderna mellan detta projekt och de vanliga kurserna var att vi fick helt praktiskt vara ute och planera vår sekvensplan. Detta har öppnat våra ögon för hur mycket detaljering planering det verkligen behövs för att kunna ta en klass på utflykt. Projektet lärde oss också att mera uppmärksamma hur man kan se samma objekt ur så många olika perspektiv. Detta märkte vi i.o.m. att vi hade en nästan identisk uppgift med den andra gruppen fast vi hade helt olika teman.

Projektet var en perfekt avslutning på ett lärorikt skolår, vi fick knyta ihop allt vi lärt oss under året. Vi fick dessutom en chans att umgås under helt andra omständigheter med klasskamrater och lärare och fick det bekräftat hur nyttigt det kan vara att ta undervisningen ut ur klassrummet ibland.

Vi och de-gruppen: Kaisa, Maria, Marianne, Niels