Så kom äntligen dagen då Arthurs äventyr på Sveaborg förverkligades. Stämningen var på topp på färjan och man kunde urskilja en känsla av förväntansfull spänning. Vädret verkade tveksamt, som om det inte riktigt visste vad det ville.
Vi vandrade längre bort denna gång, som om vi för varje besök vidgade våra vyer på Sveaborg och vågade oss längre och längre från färjfästet. Vägen bestod av grova kullerstenar och gick genom några välvda tunnellika portgångar. Ställvis sipprade det långsamt vatten längsmed de vitkalkade stenarna i väggarna, kanske efter regnet natten innan.
När vi kom igång med förverkligandet av våra uppgifter hade en gammal flaska spolats i land vid de låga strandklipporna. Ur flaskan rullades det ut ett brev, flaskpost. Brevet var nött i kanterna och texten hade ställvis suddats ut där stearin droppat ner på den handskrivna texten.
Äntligen fick sagan om Arthur liv och vi reste tillbaka i tiden. Gruppen som utförde vår uppgift skapade sin version av Arthur, med en hög mjuk svart hatt och en magisk kristall. Deras unga Arthur hade råkat på fel sida av lagen och till följd av detta fått avsitta ett straff i en mörk fängelsehåla. Han levde en tung tid i skuggan av det liv han tidigare känt till.
Detta var en del av Arthurs tidsresa. Tiden i skuggan. Arthurs tidsresa innehåller även uppgifter där den andra delen av fenomenet ljus och skugga är i fokus, nämligen ljuset. Ljus och skugga behandlas ur så många tänkbara synvinklar som möjligt. Fysiskt, praktiskt, emotionellt, bildligt osv. Parallellt behandlas Sveaborg och historian kring olika tider där.
Efter en givande dag, i tidsresandets tecken, var det dags att lämna Sveaborg bakom oss för den här gången. Vi var dock alla eniga om att Arthurs tid ännu inte är över, utan att vi i framtiden åter kommer att blåsa liv i honom och förhoppningsvis kunna förverkliga projektet i sin helhet med en egen klass.
Tack och på återseende!
Frida, Helena, Martina, Sanna och Sofia