Category: Yleinen

Så kom äntligen dagen då Arthurs äventyr på Sveaborg förverkligades. Stämningen var på topp på färjan och man kunde urskilja en känsla av förväntansfull spänning. Vädret verkade tveksamt, som om det inte riktigt visste vad det ville.

Vi vandrade längre bort denna gång, som om vi för varje besök vidgade våra vyer på Sveaborg och vågade oss längre och längre från färjfästet. Vägen bestod av grova kullerstenar och gick genom några välvda tunnellika portgångar. Ställvis sipprade det långsamt vatten längsmed de vitkalkade stenarna i väggarna, kanske efter regnet natten innan.

När vi kom igång med förverkligandet av våra uppgifter hade en gammal flaska spolats i land vid de låga strandklipporna. Ur flaskan rullades det ut ett brev, flaskpost. Brevet var nött i kanterna och texten hade ställvis suddats ut där stearin droppat ner på den handskrivna texten.

Äntligen fick sagan om Arthur liv och vi reste tillbaka i tiden. Gruppen som utförde vår uppgift skapade sin version av Arthur, med en hög mjuk svart hatt och en magisk kristall. Deras unga Arthur hade råkat på fel sida av lagen och till följd av detta fått avsitta ett straff i en mörk fängelsehåla. Han levde en tung tid i skuggan av det liv han tidigare känt till.

Detta var en del av Arthurs tidsresa. Tiden i skuggan. Arthurs tidsresa innehåller även uppgifter där den andra delen av fenomenet ljus och skugga är i fokus, nämligen ljuset. Ljus och skugga behandlas ur så många tänkbara synvinklar som möjligt. Fysiskt, praktiskt, emotionellt, bildligt osv. Parallellt behandlas Sveaborg och historian kring olika tider där.

Efter en givande dag, i tidsresandets tecken, var det dags att lämna Sveaborg bakom oss för den här gången. Vi var dock alla eniga om att Arthurs tid ännu inte är över, utan att vi i framtiden åter kommer att blåsa liv i honom och förhoppningsvis kunna förverkliga projektet i sin helhet med en egen klass.

Tack och på återseende!

Frida, Helena, Martina, Sanna och Sofia

Hej,

Igår avslutades det intressanta pilotprojektet på Sveaborg. Vi fick prova på att genomföra en del av vår plan åt en annan grupp. Därmed märkte vi att en grupp med riktiga femteklassister hade behövt mera handledning för att hållas på rätt spår och klara av uppgifterna under utsatt tid. Det skulle ha varit intressant att se hur planeringen hade påverkats om vi verkligen hade jobbat med en riktig klass.

Som ni ser på bilden följde Anna med oss och filmade eleverna som flitigt gav sig iväg som inbillade femteklassister för att orientera sig till den första kontrollen. Eleverna inlevde sig bra i sina roller och ställde aktivt frågor om uppgifterna. Som första uppgift utförde de en matematisk problemlösningsuppgift som visade sig vara lite utmanande för femteklassister. Hade de varit riktiga elvaåringar hade vi som lärare kanske mera aktivt stött eleverna i deras tankar och reflektioner, nu gav vi gruppen en stor frihet och utrymme.

En av de största skillnaderna mellan detta projekt och de vanliga kurserna var att vi fick helt praktiskt vara ute och planera vår sekvensplan. Detta har öppnat våra ögon för hur mycket detaljering planering det verkligen behövs för att kunna ta en klass på utflykt. Projektet lärde oss också att mera uppmärksamma hur man kan se samma objekt ur så många olika perspektiv. Detta märkte vi i.o.m. att vi hade en nästan identisk uppgift med den andra gruppen fast vi hade helt olika teman.

Projektet var en perfekt avslutning på ett lärorikt skolår, vi fick knyta ihop allt vi lärt oss under året. Vi fick dessutom en chans att umgås under helt andra omständigheter med klasskamrater och lärare och fick det bekräftat hur nyttigt det kan vara att ta undervisningen ut ur klassrummet ibland.

Vi och de-gruppen: Kaisa, Maria, Marianne, Niels

Kära elever i årskurs 5!

Jag ber er läsa detta med stor uppmärksamhet och eftertanke. En gammal professor på ett prestigefyllt universitet har kontaktat mig angående ett intressant projekt. Hon har ägnat sitt liv åt att forska runt ett av Finlands mest kända världsarv, Sveaborg. På grund av hennes höga ålder har hon ändå på senare år stött på vissa förhinder. Därför har hon kontaktat mig och bett mig att samla ihop en grupp av unga, intelligenta människor för att ge alldeles färska perspektiv på det hon påbörjat. Tänk vilken tur att jag råkar vara lärare i just denna klass!

Härmed vill jag alltså välkomna er med på ett spännande äventyr i tid och rum. I det här projektet kommer du att få ta dig loss från din egen kropp och dina egna sinnen. Vi kommer att bli ett med personer ur historien och tillsammans med dem lösa olika knepiga problem, med hjälp av en mängd olika tekniska uppfinningar och transportmedel som funnits tillgängliga under deras tid.

År 1748 byggdes, under ledning av Augustin Ehrensvärd, Sveaborg som än idag är en av världens största sjöfästningar. Men vad såg fiskaren som kommit dit för att få napp år 1747? Och hur reparerade han sitt nät, som harmfullt nog gick sönder när han steg i land?

År 1918 fanns det på Sveaborg ett fängelse med 8000 fångar, men i Finland rådde hungersnöd och 1500 av dem svalt ihjäl. Vad gjorde fången som var fast besluten att överleva? Vad såg han? Vad kände han?

En forskare år 3030 har hittat gamla dokument om Sveaborg och blir väldigt intresserad. Står fästningen kvar? Vad använder han för tekniska hjälpmedel för att utforska platsen? Vad hittar han?

Bland annat dessa scenarion ska vi som utvald expertgrupp gå in på och undersöka under vår spännande upptäcktsresa till Sveaborg!

Välkommen med!

Med vänlig hälsning,

Era Lärare
Herta, Camilla, Maija, Fredrik och Jessica

Ordo Ab Chao – Ur kaos uppstår ordning. Det här är  något som redan berörts lite i vårt förra blogginlägg.

Under den senaste gången hade vi kommit fram med flera idéer kring temat Barn och Fred som vi till slut slipade ner till de 5 väsentligaste mål som vi skulle fokusera på. Dessa var:

1. Gemenskap, glädje
2. Skola och fred
3. Barnens rättigheter
4. Bekanta oss med Sveaborg
5. Väcka fantasin

Det är varmt ute i solen, kyligt i skuggan och vinden känns kall mot huden. Det är vår, ja nu är det äntligen vår!

  Denna gång är det dags för planeringen av vår aktivitet, våra undervisningsmetoder samt innehåll. Låt mig iscensätta. Tankarna bubblar och idéer blixtrar fram och lika lätt slås de ner. Under en stund känns det som allt skulle rivas itu och nästa stund finns det harmoni och lugn – ordo ab chao.

  Vi tog och samlade våra tankar under en liten promenad på Sveaborg mellan planeringen och presentationen. Märkvärdigt hur en andpaus kan låta en samla sina tankar och blåsa ny energi i arbetet.

Som en hemmahamn dit trötta sjöfarare kommer hem till efter veckor på stormiga sjöar, så lugnar vi också ner oss vid vårt bord med en känsla av klarhet. Vi har kommit till ett consensus över det vi skall göra. Vårt fenomen, Barn och fred, skulle undersökas från perspektivet av skolan och elevens vardag, istället för att dyka in i svåra konflikter som håller på någonstans långt borta från eleven. Meningen är inte att förminska dessa händelser i fjärran land och deras påverkning från ett globalt synsätt, utan vi hade tanken att börja från elevernas näromgivning för att göra ämnet mera lättare att relatera till.

  Skolan är ideologiskt sätt menat att vara en “hemmahamn” åt eleverna, en plats där de får känna sig trygga och fria från diskrimination och hot. Det här lyckas vi inte alltid med, men de hindrar inte oss från att sträva mot detta.

  Med detta i bakhuvudet fortsatte vi att jobba med vår plan. Det handlar om stationsarbete och expertgrupper med sveaborg i centrum. Ni kommer att få höra om det mera senare när vi presenterar det för eleverna. Men tillsvidare får ni förbli i spänning och vänta på det kommande.

Hälsningar,

Olivia, Isa, Sander, Robert & Emelie

Bästa studerande och handledare,

För att väcka ert och våra femte klassisters nyfikenhet – låt oss presentera vår inbjudan för att undersöka Sveaborg lite närmare!

Är ni redo för ett äventyr på Sveaborg?

https://youtu.be/zge3vOW1wmY

Team “råttor & potatis”

Julia, Maria, Monica och Riina

När vi samlades på morgonen förra torsdagen kändes det fortfarande omöjligt för oss att lyckas få en klar röd tråd i det vi hittills hade planerat. Vi hade många goda idéer men det kändes som att de var väldigt lösryckta och att planen saknade en klar struktur och mening. Lyckligtvis kom vi på en idé som möjligtvis skulle hjälpa oss med saken. Den röda tråden skapades då vi insåg att vi vill ha en fiktiv person genom vilken eleverna får utforska fenomenet ur olika perspektiv i koppling till Sveaborg. Detta resulterade i Arthur, vars personlighet och liv kommer att växa fram genom elevernas egna arbete och fantasi under dagen på Sveaborg. Grupperna kommer att under dagen få göra en tidsresa med Arthur för att utforska både fenomenet och Sveaborg under olika tidsperioder och ur olika perspektiv.

Eleverna kommer genom arbetet kring den fiktiva personen och tidsresan få sätta sig in i olika roller som till exempel konstnär, potatisodlare och fånge och med hjälp av dessa roller lära sig mera om fenomenet och Sveaborg. Genom att vara konstnär får eleverna utforska det visuella och konstnärliga i frågan om skugga och ljus. Som potatisodlare får de fundera över hur och var något växer bäst och vilken roll ljuset har i samband med det. I rollen som fånge i en fängelsehåla får grupperna reflektera över vilka känslor man möjligtvis kan ha upplevt i skuggan av det övriga livet på Sveaborg. Därtill är det mycket annat i samband med fenomenet som vi hoppas att eleverna under dagens lopp skall få ta del av.

Vem kommer eleverna att få vara? Vad allt kommer de att få uppleva under sin tidsresa? Vart i tiden hamnar de? Det får ni veta nästa gång.

 

Med vårhälsningar,

Frida, Helena, Martina, Sanna, Sofia

På torsdag bar vi oss än en gång ut till Sveaborg för att fortsätta med vårt fenomenbaserade projekt där vi utgår från begreppen “ord och makt”. Vi hade minsann tur med vädret, soligt och 8 grader varmt, kanske sommaren är på väg också det här året trots allt!

Vi började dagen med att tillsammans inomhus sitta och fundera över det vi åstadkommit senaste gång. Vi hade kommit ganska långt i planeringen av vår sekvensplan redan, nu gällde det bara att börja finslipa på den. Det som vi ändå såg som problematiskt i det vi redan planerat var att det var relativt klart och tydligt strukturerat vad vi skulle göra. Det fanns en risk att undervisningen skulle ha blivit för lärarstyrt, vilket vi inte ville. Vi ville istället inspirera och motivera eleverna att vilja lära sig mera om Sveaborg och därför lägga elevernas egna intressen i fokus. Vi bestämde oss ändå för att fortsätta med samma upplägg som vi redan hade, men istället försökte vi utveckla planen utan att begränsa elevernas fantasi och intressen.

Näst på tur låg en promenad i det underbara vårvädret. Vi traskade runt på Sveaborgs gator och kullar medan vi diskuterade och bollade med idéer som flög upp i våra huvuden. Vi besökte bland annat Augustin Ehrensvärds grav och Kungsporten, som båda är ställen vi tänkt ska ingå som två av stationerna vår “fiktiva femteklass” ska besöka på sin skoldag på Sveaborg.

Efter lunchen hade vi en gemensam genomgång av våra sekvensplaner och ännu efter det började ännu fler idéer komma upp. Det bästa med sådana här projekt är nog hur man får ge sin kreativitet utrymme att flöda. Ibland går det trögt och huvudet känns helt tomt, medan det helt plötsligt börjar flyga in idéer från alla håll så man knappt hinner skriva ner dem innan man glömt dem igen.                            

Med soliga hälsningar,

Mirjam, Emma, Emelie C, Sabina, Henrika

Det har igen varit en givande dag. Vi har kommit ganska långt i vår plan och vi har funderat mycket på att väcka känslor. Idag har orden inte väckt lika mycket känslor hos oss själva som förra gången. Istället har vi fokuserat på hur vi ska överföra känslorna till våra elever och hur eleverna ska lära sig något.

Vår tanke nu är att eleverna i skolan skulle bekanta sig med Sveaborg. På Sveaborg ligger fokus på att bearbeta känslorna som väcks då eleverna ser sig omkring och lever sig in i historien. Eftersom eleverna på förhand har bekantat sig med händelser och historia som utspelat sig på Sveaborg är nu deras uppgift att dramatisera dessa händelser ur egen synvinkel på ett sätt som förmedlar deras känslor, därmed får de öva sig i så kallad historie-empati. Eleverna får alltså inta en roll för att ge uttryck för känslor. Detta finner vi viktigt då man behandlar personliga frågor som liv och död, som var och en av eleverna i ens grupp kan ha väldigt olika upplevelser kring.

Fastän vi har gett eleverna s.k. ”infallsvinklar” och olika teman under vårt fenomen: födelse och död, såsom Sveaborgs födelse eller nationen Finlands födelse får eleverna fritt tänka vidare på dessa teman och skapa sig egna uppfattningar och infallsvinklar.

Idag har vi haft bra med tid att fokusera på vår uppgift och haft tid att sitta på en solig trappa med våra funderingar. Vi känner att vi har fått ut mycket av dagen och än en gång konstaterat att man tillsammans är starkare än ensam med tanke på när man ska planera en fenomenbaserad undervisning. Vi vill också påpeka att det är svårt att hitta vissa minnesmärken och att det kändes som ett mysterium som kanske mycket annat som hänt på Sveaborg…

Soliga hälsningar,

Christel, Martina, Benjamin, Denise och Lovisa

 

Veckobrev vecka 22, 5A                                                                              

 

 

Hej kära vårdnadshavare i årskurs 5. Som ni kanske kommer ihåg från tidigare veckobrev så kommer vi i femman att jobba med ett fenomenbaserat projekt kring vatten och mat på Sveaborg. Vi har redan förra veckan börjat jobba på projektet och tillsammans bekantat oss med Sveaborg och eleverna har fått jobba kring ämnet vatten och mat på Sveaborg. Detta allt är en del av skolans temavecka kring hållbarutveckling och vi har tillsammans alla femmans lärare valt denna infallsvinkel på temat.

 

På torsdag kommer vi att starta tidigt med buss från skolan så det är viktigt att alla är på plats i tid så att vi hinner med den planerade färjan. Det kommer att bli en lite längre dag än vanligt så det kan vara bra att ha med något litet mellanmål trots att vi får matsäck med från skolan. Vi har också fått lov av föräldraföreningen att använda det vi har kvar i klasskassan till att köpa glass men i övrigt skall inte eleverna ha egna pengar med.

 

Det som kan vara bra att komma ihåg är att när vi rör oss i skärgården så är det betydligt mycket blåsigare och det är viktigt att klä sig enligt vädret. Vi har en sal reserverad i fall att vädret skulle råka bli riktigt dåligt, men annars går vi enligt talspråket: ”det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”

 

Kort ännu om programmet: Vi har försökt skapa en så givande helhet för alla eleverna, och om det är några ivriga vårdnadshavare så är de självklart hjärtligt välkomna. På Sveaborg kommer eleverna att visa upp en uppgift de gör i början av veckan, få intervjua en ”sveaborgare” samt få en sista uppgift som avslutar detta fenomenbaserade projekt.

 

Trevligt veckoslut i väntan på nästa vecka. Önskar femmans lärare från Sveaborg!

Sofia, Anni, Tanja och Jonatan

Under den andra dagen på Sveaborg fick vi ordning på våra storslagna idéer.  Efter att ha låtit tankarna mogna avgränsade vi ämnet och fick en klarare struktur på hela sekvensen. Tidigare hade vi flera stora frågor och få konkreta aktiviteter. Vi har nu bestämt hur Sveaborg-dagen för våra framtida elever skall se ut. Vi kommer att ha en orientering med sex kontroller och tre lektioner före respektive efter Sveaborg-dagen.  

 

Efter att vi bestämt våra stationer för orienteringen gick vi igenom dem och mätte hur länge eleverna skulle behöva för orienteringen. Under promenaden dök det för oss upp tankar om hur privilegierade vi är som får delta i projektet på detta världsarv, som är den vackra fästningen Sveaborg. Vi diskuterade också hur mångfacetterat läraryrket är då man har möjligheten att planera roliga utflykter för våra elever och har stor frihet i vårt yrke men också stort ansvar. 

 

Det var ögonöppnande att få ta del av de andra gruppernas presentationer då man såg hur mycket liknande tankar andra grupperna hade trots att vi hade olika fenomen. Det var verkligen nyttigt att få bolla lite med de andra grupperna och höra vad de tyckte om vår plan, samtidigt som vi blev inspirerade av deras planer och tankar. Dessutom fick vi intressanta idéer vi kan använda i vårt framtida yrke.  

 

Det man märker här på Sveaborg är kraften av frisk luft och solsken, efter en promenad flödar kreativiteten på ett helt annat sätt än i ett dammigt klassrum. 

Hälsningar,

Kaisa, Maria, Marianne och Niels