Det har igen varit en givande dag. Vi har kommit ganska långt i vår plan och vi har funderat mycket på att väcka känslor. Idag har orden inte väckt lika mycket känslor hos oss själva som förra gången. Istället har vi fokuserat på hur vi ska överföra känslorna till våra elever och hur eleverna ska lära sig något.
Vår tanke nu är att eleverna i skolan skulle bekanta sig med Sveaborg. På Sveaborg ligger fokus på att bearbeta känslorna som väcks då eleverna ser sig omkring och lever sig in i historien. Eftersom eleverna på förhand har bekantat sig med händelser och historia som utspelat sig på Sveaborg är nu deras uppgift att dramatisera dessa händelser ur egen synvinkel på ett sätt som förmedlar deras känslor, därmed får de öva sig i så kallad historie-empati. Eleverna får alltså inta en roll för att ge uttryck för känslor. Detta finner vi viktigt då man behandlar personliga frågor som liv och död, som var och en av eleverna i ens grupp kan ha väldigt olika upplevelser kring.
Fastän vi har gett eleverna s.k. ”infallsvinklar” och olika teman under vårt fenomen: födelse och död, såsom Sveaborgs födelse eller nationen Finlands födelse får eleverna fritt tänka vidare på dessa teman och skapa sig egna uppfattningar och infallsvinklar.
Idag har vi haft bra med tid att fokusera på vår uppgift och haft tid att sitta på en solig trappa med våra funderingar. Vi känner att vi har fått ut mycket av dagen och än en gång konstaterat att man tillsammans är starkare än ensam med tanke på när man ska planera en fenomenbaserad undervisning. Vi vill också påpeka att det är svårt att hitta vissa minnesmärken och att det kändes som ett mysterium som kanske mycket annat som hänt på Sveaborg…
Soliga hälsningar,
Christel, Martina, Benjamin, Denise och Lovisa