Inom SveaSus–projektet har jag (Emma Heikkilä, forskningsassistent inom projektet) jobbat med min pro gradu–avhandling som grundar sig på teorier om transformativt lärande och tidigare forskning i fenomenbaserat lärande. Avhandlingen fördjupar sig i hurdana upplevelser studenterna har haft under den valbara kursen om hållbarhet, fenomenbaserat lärande och världsarv samt hurdana reflektioner som uppstått utgående från upplevelserna. Avhandlingen är en kvalitativ fenomenologisk och hermeneutisk studie.
I have published a blog text about my thesis in English on the Graduparaati – Graduparaden (The Masters’s Theses Parade) blog the Faculty of Educational Sciences is maintaining for increasing interest and transparency in what kind of theses are produced in the faculty.
Syftet med avhandlingen är att studera hur ett fenomenbaserat synsätt kan väcka kritisk reflektion kring hållbarhet. Genom att använda fenomenbaserat lärande som tillvägagångssätt är syftet med studien att utveckla transformativt lärande om hållbarhet. Hållbarhet som begrepp är komplext och tvärvetenskapligt och kräver en bred och holistisk pedagogik. Transformativt lärande har visat sig vara populärt inom forskning om hållbarhetsutbildning. Hållbarhet är ett värdeladdat ämne, varför transformativt lärande och kritisk reflektion är lämpliga metoder för att ta itu med det. Transformativt lärande är dock utmanande och forskning har visat att lärandet inte alltid lyckas. Fenomenbaserat lärande kunde vara ett adekvat tillvägagångssätt för hållbarhetsutbildning och för transformativt lärande. Det fenomenbaserade lärandet använder sig av kollaborativt lärande, genom vilket den sociala dimensionen ökar möjligheterna till lärande. Tillvägagångssättet är lärandecentrerat, studenternas intressen styr processen och det finns utrymme för reflektion och emotioner.
Den kvalitativa, fenomenologiska och hermeneutiska studien baserar sig på fem (N=5) intervjuer med studenter som deltagit i en valfri hybrid universitetskurs om fenomenbaserat lärande, hållbarhet och världsarvsundervisning. Intervjuerna genomfördes online som fenomenologiska intervjuer via Zoom och ägde rum efter avslutad kurs. Materialet analyserades med tolkande fenomenologisk analys, som är en idiografisk och induktiv analysmetod, Den var därför lämplig för att gå på djupet i utforskandet av de studerandes upplevelser.
Analysen resulterade i sex teman: relationer till naturen, känslor för hållbarhet, kulturell hållbarhet, hållbara studier, fenomenbaserade lärandeprocesser och känslor framkallade av kroppsliga övningar. Även om data inte gav tydliga bevis på det, fanns tecken på förändringar i attityder och antaganden som kan tolkas som kritisk reflektion. Onlinedimensionen hade haft en tydlig inverkan på upplevelserna på flera sätt. Även om kursen väckte starka känslor och den fenomenbaserade lärandeprocessen var utmanande, resulterade det i lärande och acceptans. Resultaten ligger i linje med tidigare forskning och kan användas som stöd i framtida planering och genomförande av fenomenbaserat lärande om transformativt lärande och hållbarhet.
Text och bilder | text and pictures: Emma Heikkilä
Sustainability through a Phenomenon-based learning approach – A study of student reflections
You can read the thesis here: Heikkilä_Emma_MastersThesis_2022