Projektresultat

Ett av våra delmål under forskning- och utvecklingsprojektets gång var att skapa en handbok som kunde användas inom flerspråkig idrottsverksamhet.

Denna handbok kommer nu att användas inom HIFK:s tränarskolning samt inom andra flerspråkighetsprojekt. Idén med en handboken togs positivt emot av tränarna som menade att den kommer att vara speciellt användbar då man börjar arbeta som tränare. 

Summerat så varade projektet i ett år. Under projektets gång blev vi flera gånger överraskade över hur positiva erfarenheter både spelare och tränare hade av den flerspråkiga fotbollsverksamheten. Alla deltagare önskade att verksamheten fortsätter som sådan och både föräldrar och barn upplevde flerspråkigheten som en rikedom som ska bevaras och stödjas. Tränarna påpekade dessutom att samhörigheten i de fyra lagen var bra och att de olika språken medför en egen nyans och gemenskap i föreningen.

För oss som mest bedrivit skolrelaterad forskning har analyserna av fotbollsträningarna och samarbetet med tränare, lag och föreningen gett oss många insikter och påminnelser om hur viktig roll språken har i fritidsverksamheten. Tränare och ledare, som satsar mycket tid och energi på att upprätthålla verksamhet för barn och unga,  har också stor betydelse för barnens flerspråkiga utveckling.  De kan skapa språkrum, språkmöten och språkstimulans, som kanske ser lite annorlunda än de som finns i skola och hem.  För detta behövs inga stora förändringar, men lite tid  för funderingar och diskussioner om vilka strategier som fungerar i just den egna verksamheten, i den egna miljön. Vi hoppas att handboken kan vara ett stöd på den vägen.

Vad har vi gjort: Seminarium

Redan under planeringsskedet av UPS-HIFK-projektet fastslogs det att projektgruppen skulle organisera åtminstone ett större seminarium för alla Ung på svenska-projekt.

Seminariet ordnades den 9.11.2017 och gick under namnet Flerspråkig fritid – Strategier och modeller för språköverskridande och språkstärkande fritidsverksamhet. Seminariet delades in i två olika delar som hade olika fokus. Del 1 bestod av att de olika projekt som arbetat inom Kulturfondens Ung på svenska-program presenterade sig själv och sina erfarenheter under rubriken ”Vilken betydelse har projektet och för vem?”. Del 2 var ett öppet seminarium som gick under namnet Strategier och modeller i praktiken.

Under den första delen av seminariet fick alla som varit delaktiga i Ung på svenska-projektet presentera sina projekt och vad de gjort inom sin verksamhet.

Seminariet organiserades i samarbete mellan Finlands Svenska Idrott, HIFK Soccer, Helsingfors universitet, Natur & Språk samt Svenska kulturfonden.

Andra delen av seminariet inleddes med gästkommentatorn Jens Berg som berättade om sina egna erfarenheter kring flerspråkighet i Finland.

De olika projekten som medverkade representerade fritidsverksamheter från olika områden, bland annat inom idrott, musik, konst, FBK med flera.  Många intressanta satsningar har gjorts för att skapa och utveckla flerspråkig fritidsverksamhet för unga i Finland.

Seminariet ordnades på Minervatorget vid Brobergsterrassen. Utrymmet tillhör Helsingfors universitets faciliteter.

Seminariets andra del samlade även ihop en panel som var där för att diskutera ihop sig kring frågan; Hur ska vi gå vidare? Panelen bestod av representanter från de olika samarbetsparterna och de hade tillsammans ett stort intresse att arbeta vidare kring samt utveckla språköverskridande och språkstärkande fritidsverksamhet ännu efter att Ung på svenska projektet slutförts.

Under paneldiskussionen diskuterade representanterna från de olika föreningarna om sina mål för framtiden, samt hur de anser att vi kan gå vidare och utveckla flerspråkig verksamhet.

Alla som varit delaktiga i Kulturfondens initierade projekt var övertygade om att flerspråkig fritidsverksamhet är något som måste vidareutvecklas och att den unika miljö där barn och unga möts på två eller flera språk utgör ypperliga sammanhang som både utvecklar och utmanar unga individer.

Vad har vi gjort: Workshop

Då vi utfört fältarbetet och höll på med analysarbetet började vi planera in en workshop med tränarna.

Det låg i vårt intresse att organisera en workshop;  ett längre möte med tränarna skulle öka vår förståelse för deras arbete samt ge oss en möjlighet att höra mer om hur de själva ser på sin tränings- och ledningsstil. Vi bjöd in alla huvudtränare och hjälptränare från de fyra lag som medverkade i forskningsprojektet, tillsammans med en del andra personer som aktivt varit med i projektet.

Inom forskningsgruppen vid Helsingfors universitets pedagogiska fakultet förberedde vi evenemanget med syfte att få ihop ett program som skulle öka både vår och tränarnas förståelse för ämnet. Det var en öppen stämning under workshopen. Vi diskuterade tillsammans en del av det material som spelats in under våren och gav rum för tränarnas tankar om den flerspråkiga praxis som synliggjordes i exemplen. Vi hade redigerat och klippt ut videoklipp som illustrerade olika språkpraktiker  under träningarna. Vi lyfte också fram citat från intervjuerna vi gjort med dem, vilket fick dem att fundera vidare på sina egna erfarenheter och förhållningssätt. Det var mycket givande att få tränarnas input på hur de upplever att en flerspråkig tränarroll fungerar, vad som anses vara enkelt, svårt eller vad som tas för givet.

 

Under workshopen kom det fram att tränarna överlag hade en väldigt positiv inställning till att träna och leda på flera språk. Det blev klart att tränarna såg fler möjligheter än hinder med verksamheten och att de fann det givande att kunna se både fotbollsrelaterad och också språkrelaterad utveckling inom idrottsverksamheten. En gemensam erfarenhet var att de svenskspråkiga barnen lär sig finska, de finskspråkiga barnen svenska och tränaren blir starkare på det språk som han inte har som modersmål. Det visade sig att tränarna hade en hel del egna strategier för de flerspråkiga träningarna – t.ex. hade en tränare utvecklat en egen fotbollsordlista, som han delade med sig av till de andra – men de var också öppna för nya idéer om hur de kunde växla mellan språken och arbeta inkluderande på plan.

Analys

Analysen av materialet påbörjades parallellt med inspelningarna. Vi ville komma igång och se vad som hände under träningarna, hur tränarnas och spelarnas samverkan såg ut samt hur flerspråkigheten kom till uttryck under träningarna. Småningom började vi se helheter gällande tränarnas språkanvändning och arbetssätt och kunde därmed börja kategorisera materialet. Vi noterade situationer med parallell språkanvändning, kodväxling/translanguaging och situationer där barnen och / eller tränarna samtalade om språk. Under analysarbetet noterade vi även i vilka slags situationer de olika typerna av språkanvändning förekom, om det t.ex. var under teknikträning, uppvärmning eller spelträning.

Då vi arbetade med materialet blev mönster och likartade situationer snart synliga och så småningom växte en bild av tränarnas arbetssätt och språkanvändning fram. Ett delmål med analysen var att träffa tränarna under en workshop för att tillsammans diskutera det vi lagt märke till.

Fältarbete – Videoinspelning och intervju

Fältarbetet inom projektet kom främst att bestå av videoinspelningar, men också av ett antal intervjuer med personer som hade med föreningen att göra: tränare, spelare, föräldrar och en föreningsrepresentant.

Vi bestämde oss för att spela in allt material under vårvintern 2017. Analys och genomgång av material påbörjades redan under inspelningarna och pågick ända till sommaren. Vi samarbetade med fyra lag från HIFK Soccer.  Lagen bestod av pojkar som var födda år 2009, 2008, 2006 och 2005; spelarna var mellan 8 och 13 år. För att få tillstånd till att videofilma träningar kontaktade HIFK alla de föräldrar vars barn spelade i de deltagande lagen.

Fältarbetet pågick mest intensivt under ett par månader och försvårades ibland av det kalla vädret. Sammanlagt spelade vi in tre träningar per lag, vilket betydde att vi i sin helhet hade ca 12 timmar videoinspelat material. En av spelarna hade en mikrofon fäst på sig under träningen. Med kameran följde vi spelaren med mikrofon, men använde en bred vinkel så att flera spelare, och tränaren, syns i bild. Mikrofonerna fångade ljud på långt håll, vilket betyder att vi i inspelningarna kan höra samtalen mellan spelare, och också mellan spelare och tränare. Vårt mål var att lägga mikrofonen på olika spelare vid varje inspelning. Dessutom planerade vi att ha mikrofonen fastsatt på spelare med olika språkbakgrunder under varje träning. I vår plan tänkte vi oss att ha en spelare med helt finskspråkig bakgrund, en spelare med helt svenskspråkig bakgrund och en spelare som kom från ett tvåspråkigt hem. Men då vi inledde inspelningarna var en del av barnen blyga, och vi fick vara flexibla.  Som helhet fick vi ändå representanter från alla aktuella språkgrupper att bära mikrofonen, vilket var tacksamt för forskningen.

Huvudtränaren fick därtill ha en diktafon i fickan. Vi var speciellt intresserade av tränarens språkanvändning och därför kändes det naturligt att lägga en skild mikrofon på tränaren. Spelarna blev småningom vana med videokameran och mikrofonerna och lade gradvis mindre märke till dem. Under de första träningarna var situationen en annan, då kom flera av spelarna fram till kameran och frågade  var materialet används och ifall de kommer att synas i nyheterna ikväll.

Intervjuerna utfördes sporadiskt under hela projektets gång. Sammanlagt intervjuades 10 personer för projektet. Dessa 10 personer bestod av fyra tränare, en föreningsrepresentant, tre föräldrar och två spelare. Det var intressant att få en inblick i hur olika personer förhöll sig till samt upplevde den flerspråkiga verksamheten som pågick i föreningen. De tränare som intervjuades var de vars lag var med i studien – och de själva alltså med i videoinspelningarna. Dessa tränare kom att ha en aktiv och viktig roll i projektet då vårt arbete långt bestod av iakttagelser av deras arbete och handlingssätt.  Intervjuerna varade mellan 15 och 30 minuter och utfördes antingen i ett café eller vid kanten av fotbollsplanen. Stämningen under intervjuerna var avslappnad och positiv. Det var en aning utmanande att intervjua spelarna på grund av deras ålder (9- och 11-åringar). Barn ger i genomsnitt kortare svar och därför man måste vara noggrann med att inte ställa ja och nej frågor, utan ge barnen en möjlighet att vidareutveckla sina svar. Intervjufrågorna varierade enligt vem som intervjuades.  Till tränarna ställdes frågor som berörde deras tränarroll; hur arbetar de, hur upplever de den flerspråkiga verksamheten, hur ser språkanvändningen bland spelarna ut i deras lag osv. Föräldrarna fick besvara frågor gällande barnens språkanvändning och språkkunskaper, och hur de kom sig att de valde HIFK som förening.

Kort om projektet

Kort om projektet UPS-HIFK

I januari 2017 inledde vi planeringen av forsknings- och utvecklingsprojektet UPS-HIFK. Materialinsamlingen skulle påbörjas redan i februari och vi bestämde oss för att planera in två workshopar med tränare samt ett par seminarier till slutet av hösten/vintern 2017. Målet med UPS-HIFK var att utveckla konkreta råd och arbetssätt för tränare inom idrottsverksamheter som arbetar med flerspråkiga grupper.

Vi bestämde oss att först observera HIFK Soccers träningar, med särskilt intresse för språkpraktiker och metoder inom de olika lagen. Efter att ha kartlagt vad som redan fungerar bra och vad som eventuellt behöver förbättras skulle vi enklare kunna utveckla nya, alternativt stöda existerande arbetsmetoder för tränarna. Det låg i samarbetspartnernas intresse att producera något konkret under projektets gång. Slutprodukten skulle bli en handbok till tränare om flerspråkig träning.

Bakgrund och samarbetspartner

Forskningsprojektet UPS-HIFK initierades av FSI (Finlands Svenska Idrott) och HIFK Soccer. UPS är en förkortning av Ung på svenska och HIFK står för HIFK Soccer. UPS-HIFK projektet ingår i Svenska kulturfondens forskningsprogram Ung på svenska som påbörjades år 2013.  Forsknings- och utvecklingsarbetet inom UPS-HIFK utfördes av en forskargrupp från Helsingfors universitets pedagogiska fakultet.

Målet med UPS-projekten var att utveckla och förstärka svenskspråkig fritids- och idrottsverksamhet för barn och unga. Av särskilt intresse var att utveckla verksamheter där finska och svenska används parallellt.

Samarbetspartner 

HIFK beskriver sig som en tvåspråkig förening som använder sig av både svenska och finska.  I föreningen är koncernspråket svenska och dessutom sköts det administrativa på svenska.

HIFK Soccers mål och syfte med projektet har varit att ta fram en modell för att utbilda ledare i att stöda användandet av svenskan i verksamheten för barn i åldern 5–13.  Idrottsföreningen har på senaste tiden fått ett ökat antal medlemmar som pratar finska, vilket har lett till att tränarna också ofta övergår från svenska till finska under träningarna. Följaktligen ville föreningen nu förstärka den flerspråkiga policyn och utbilda samt stöda sina tränare att arbeta på flera språk.

Svenska kulturfonden har fungerat som huvudfinansiär för projektet UPS-HIFK. Om Ung på svenska-programmet, den stora satsningen på att utveckla och stöda svenskspråkig fritidsverksamhet för unga i Finland, skriver man bl.a. så här:

” Vi arbetar för att tvåspråkigheten ska ses som en resurs och en nyckel till framgång både bland svensk- och finskspråkiga unga.”

Naturliga kontaktytor mellan barn och unga från olika språkgrupper stärker de svenskspråkiga ungas språkliga och kulturella självkänsla och ger unga med andra hemspråk möjlighet att bekanta sig med det svenska i Finland.” (Kulturfonden.fi, 2014).

FSI – Finlandssvenska idrott är också en samarbetspartner inom UPS-HIFK projektet. I deras intresse ligger att utveckla och förstärka svenskspråkig idrott i Finland.

Helsingfors universitet

Huvudansvaret för själva projektet låg hos Helsingfors universitet. Här fungerade Ronja Schüller som forskningsbiträde och var den som i praktiken utförde fältarbetet och analyserna. Anna Slotte var projektansvarig. UPS- HIFK är nära kopplat till projektet Natur & Språk, som också hör till Ung på svenska-programmet.