Fältarbetet inom projektet kom främst att bestå av videoinspelningar, men också av ett antal intervjuer med personer som hade med föreningen att göra: tränare, spelare, föräldrar och en föreningsrepresentant.
Vi bestämde oss för att spela in allt material under vårvintern 2017. Analys och genomgång av material påbörjades redan under inspelningarna och pågick ända till sommaren. Vi samarbetade med fyra lag från HIFK Soccer. Lagen bestod av pojkar som var födda år 2009, 2008, 2006 och 2005; spelarna var mellan 8 och 13 år. För att få tillstånd till att videofilma träningar kontaktade HIFK alla de föräldrar vars barn spelade i de deltagande lagen.
Fältarbetet pågick mest intensivt under ett par månader och försvårades ibland av det kalla vädret. Sammanlagt spelade vi in tre träningar per lag, vilket betydde att vi i sin helhet hade ca 12 timmar videoinspelat material. En av spelarna hade en mikrofon fäst på sig under träningen. Med kameran följde vi spelaren med mikrofon, men använde en bred vinkel så att flera spelare, och tränaren, syns i bild. Mikrofonerna fångade ljud på långt håll, vilket betyder att vi i inspelningarna kan höra samtalen mellan spelare, och också mellan spelare och tränare. Vårt mål var att lägga mikrofonen på olika spelare vid varje inspelning. Dessutom planerade vi att ha mikrofonen fastsatt på spelare med olika språkbakgrunder under varje träning. I vår plan tänkte vi oss att ha en spelare med helt finskspråkig bakgrund, en spelare med helt svenskspråkig bakgrund och en spelare som kom från ett tvåspråkigt hem. Men då vi inledde inspelningarna var en del av barnen blyga, och vi fick vara flexibla. Som helhet fick vi ändå representanter från alla aktuella språkgrupper att bära mikrofonen, vilket var tacksamt för forskningen.
Huvudtränaren fick därtill ha en diktafon i fickan. Vi var speciellt intresserade av tränarens språkanvändning och därför kändes det naturligt att lägga en skild mikrofon på tränaren. Spelarna blev småningom vana med videokameran och mikrofonerna och lade gradvis mindre märke till dem. Under de första träningarna var situationen en annan, då kom flera av spelarna fram till kameran och frågade var materialet används och ifall de kommer att synas i nyheterna ikväll.
Intervjuerna utfördes sporadiskt under hela projektets gång. Sammanlagt intervjuades 10 personer för projektet. Dessa 10 personer bestod av fyra tränare, en föreningsrepresentant, tre föräldrar och två spelare. Det var intressant att få en inblick i hur olika personer förhöll sig till samt upplevde den flerspråkiga verksamheten som pågick i föreningen. De tränare som intervjuades var de vars lag var med i studien – och de själva alltså med i videoinspelningarna. Dessa tränare kom att ha en aktiv och viktig roll i projektet då vårt arbete långt bestod av iakttagelser av deras arbete och handlingssätt. Intervjuerna varade mellan 15 och 30 minuter och utfördes antingen i ett café eller vid kanten av fotbollsplanen. Stämningen under intervjuerna var avslappnad och positiv. Det var en aning utmanande att intervjua spelarna på grund av deras ålder (9- och 11-åringar). Barn ger i genomsnitt kortare svar och därför man måste vara noggrann med att inte ställa ja och nej frågor, utan ge barnen en möjlighet att vidareutveckla sina svar. Intervjufrågorna varierade enligt vem som intervjuades. Till tränarna ställdes frågor som berörde deras tränarroll; hur arbetar de, hur upplever de den flerspråkiga verksamheten, hur ser språkanvändningen bland spelarna ut i deras lag osv. Föräldrarna fick besvara frågor gällande barnens språkanvändning och språkkunskaper, och hur de kom sig att de valde HIFK som förening.