SEMINARIUM
Redan under planeringsskedet av UPS-HIFK-projektet fastslogs det att projektgruppen skulle organisera åtminstone ett större seminarium för alla Ung på svenska-projekt.
Seminariet ordnades den 9.11.2017 och gick under namnet Flerspråkig fritid – Strategier och modeller för språköverskridande och språkstärkande fritidsverksamhet. Seminariet delades in i två olika delar som hade olika fokus. Del 1 bestod av att de olika projekt som arbetat inom Kulturfondens Ung på svenska-program presenterade sig själv och sina erfarenheter under rubriken ”Vilken betydelse har projektet och för vem?”. Del 2 var ett öppet seminarium som gick under namnet Strategier och modeller i praktiken.
Seminariet organiserades i samarbete mellan Finlands Svenska Idrott, HIFK Soccer, Helsingfors universitet, Natur & Språk samt Svenska kulturfonden.
De olika projekten som medverkade representerade fritidsverksamheter från olika områden, bland annat idrott, musik, konst, FBK med flera. Många intressanta satsningar har gjorts för att skapa och utveckla flerspråkig fritidsverksamhet för unga i Finland.
Seminariets andra del samlade även ihop en panel som var där för att diskutera ihop sig kring frågan: Hur ska vi gå vidare? Panelen bestod av representanter från de olika samarbetsparterna och de hade tillsammans ett stort intresse att arbeta vidare kring samt utveckla språköverskridande och språkstärkande fritidsverksamhet ännu efter att Ung på svenska-projekten slutförts.
Alla som varit delaktiga i projekten initierade av Kulturfonden var övertygade om att flerspråkig fritidsverksamhet är något som måste vidareutvecklas och att den unika miljö där barn och unga möts på två eller flera språk utgör ypperliga sammanhang som både utvecklar och utmanar unga individer.
WORKSHOP
Då vi utfört fältarbetet och arbetade med analysen började vi planera in en workshop med tränarna.
Det låg i vårt intresse att organisera en workshop; ett längre möte med tränarna skulle öka vår förståelse för deras arbete samt ge oss en möjlighet att höra mer om hur de själva ser på sin tränings- och ledningsstil. Vi bjöd in alla huvudtränare och hjälptränare från de fyra lag som medverkade i forskningsprojektet, tillsammans med en del andra personer som aktivt varit med i projektet.
Inom forskningsgruppen vid Helsingfors universitets pedagogiska fakultet förberedde vi evenemanget med syfte att få ihop ett program som skulle öka både vår och tränarnas förståelse för ämnet. Det var en öppen stämning under workshopen. Vi diskuterade tillsammans en del av det material som spelats in under våren och gav rum för tränarnas tankar om den flerspråkiga praxis som synliggjordes i exemplen. Vi hade redigerat och klippt ut videoklipp som illustrerade olika språkpraktiker under träningarna. Vi lyfte också fram citat från intervjuerna vi gjort med dem, vilket fick dem att fundera vidare på sina egna erfarenheter och förhållningssätt. Det var mycket givande att få tränarnas input på hur de upplever att en flerspråkig tränarroll fungerar, vad som anses vara enkelt, svårt eller vad som tas för givet.
Under workshopen kom det fram att tränarna överlag hade en väldigt positiv inställning till att träna och leda på flera språk. Det blev klart att tränarna såg fler möjligheter än hinder med verksamheten och att de fann det givande att kunna se utveckling både inom fotbollen och språkanvändningen inom idrottsverksamheten. Många av tränarna lyfte fram att språkutbytet är till nytta för alla: de svenskspråkiga barnen lär sig finska, de finskspråkiga barnen svenska samtidigt som tränaren blir starkare på det språk som han inte har som modersmål. Det visade sig att tränarna hade en hel del egna strategier för de flerspråkiga träningarna – t.ex. hade en tränare utvecklat en egen fotbollsordlista, som han delade med sig av till de andra. De var också öppna för nya idéer om hur de kunde växla mellan språken och arbeta inkluderande på fotbollsplanen.