Digiutveckling på gång…
Det har gått ett par veckor utan uppdateringar för min del. Måste erkänna att jag fortfarande inte är så van vid att skriva blogg…Men jag har lärt mig en hel del av inställningarna bloggen har. Det som jag vill gärna dela med mig nu är hälsningarna från de två konferenser/seminarier som jag har deltagit i.
Den ena ägde rum i Poznan i Polen förra veckan med temat ”Broad Perspectives on Language Education in the Globalized World” http://www.cercles.org/
Jag hade en presentation med mina kolleger från HUs Språkcentrum. Innan jag började jobba på Pedagogiska fakulteten sysslade jag och mina kolleger Kari Pitkänen och Janne Niinivaara med Digital pedagogisk utveckling och utbildning för lärarna i Språkcentrum. Vi samlade en hel del data från lärare i Språkcentrum och studenter som representerar alla fakultet vid uni. Utifrån materialet och olika teorier sammanställde vi en modell för digital pedagogisk utveckling för språklärarna. Modellen kallar vi för ” Three Doors to digitalizised language teaching”. Modellen har anor från Tpack modellen och UTAUT2 modellen Det som vi har tillagt är ytterligare två dimensioner: förutom sociala, pedagogiska och tekniska så existerar interaktionen och utvecklingsdimensionen dvs. behovet till att läraren vill utveckla sig i att använda digitala verktyg reser sig inte enbart av nyfikenhet eller innovationsbehov utan kritisk användning. Stay tuned: vi skriver just en artikel som kommer förhoppningsvist i en publikation…
Andra digidigi utvecklins som jag var med om var Lärarutbildningsforumet 10.9-11.9. i Paasitorni. Vårt projekt bland andra spetsprojekt presenterades och diskuterades också på svenska. ÅA har förresten också digipedagogisk utveckling på gång. Kanske väcker det ide’er hos en och annan. Se mer i : https://youtu.be/jevvLhq9oxM
Det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta med digidigi och forksning kring det; vilket jag gillar väldigt mycket.
Jag inledde med hög svansföring direkt senaste höst och hade BTLU studenterna att skriva lärblogg i kursen Slöjd och Hantverk med timlärare Maj Åberg-Hilden. Då visade det sig att det var rättså krångligt vid HU att hitta ngn stödperson kring det digitala. Jag tror jag var i kontakt med 5 olika personer som påstods vara digistödspersoner. Ingen av dem fanns tillgänglig för hjälp då det behövdes. Därefter var jag ivrigt med och ville skapa webbsida för forskargrupperna som hade startats upp som ngt nytt vid lärarutbildningen. Det var inte heller så lätt. Trots att själva programmet DRUPAL är lätt att använda. Igen byttes namn, kontaktpersoner mm hela tiden.
Nu har jag lugnat ner mig och förstått bättre. Nu levererar jag inom deadline texter som behövs för information och bilder mm. Jag tycker om att publicera digitalt, är van med det.
Studenterlämnar in material, bilduppgifter, texter, avhandlingar i digital form och elektroniskt. Jag har väldigt lite fysiska mappar och pärmar, jag har allt digitalt sparat.
Att arbeta digitalt är för mig effektivt och kommunikativt.
I undervisningen, framförallt i estetiska ämnen, är det digitala en enorm fördel. Utvecklingen har gjort att man kan dokumentera processer, produkter på ett annat sätt än tidigare, det är billigt, effektivt och lätthanterligt. Inga tejpade stora skrymmande mappar mer i bildkonsten utan allt bra dokumenterat, Enorm inbesparing i tid, material och hållbart. Därtill är det fantastiskt då all information om var studerande kan få tag på material som blivande lärare finns online.
Och inspiration och chattrooms finns om allt inom bildkonstens didaktik. Har man till exempel misslyckats med en blandning av något, är det bara att gå online medchattrooms med tusentals andra, världen över, som misslyckats med samma sak, berättar om sätt att lösa det.
Tack vare applikationer, appar, som jag till en början ansåg ytliga, som genvägar till att förstå hur bilder skapas och manipuleras och sparas och omskapas, kan jag nu på ett mycket enkelt sätt visa på ingångar till hur material fungerar i analogt arbete. Jag kan röra mig fritt mella analoga och digitala bildvärldar tillsammans med studenter och det förstår att det bara är frågan om verktyg, olika verktyg som människan utvecklat över tid. Inte heller penseln och saxen utvecklades över en natt.
Och all den litteratur, de artiklar och texter som finns tillgängliga kring forskning och utveckling inom området globalt. Det är bara helt fantastiskt, det är bara att ta för sig.
Man måste börja ngnstans, man måste göra misstag, börja om, testa, överge det som känns onödigt.
Och har man inte tid att gå på museum, då kan man alltid besöka
https://artsandculture.google.com/
Till allra sist. Att få en ipad med tillhörande penna har för min del varit ett sätt att komma tillbaka till tecknandet.Mindfullness på arbetstid. Överraskade mig helt när jag satte igång. Det finns oändligt med möjligheter som kan omvandlas till didaktik.
Det enda som behövs är TID.
Äntligen tar jag mig tid att sammanfatta något av vad jag gjort på det digitala området i höst. Koncentrerar mig på en kurs, Läs- och skrivutveckling, med KLU 2 +. Sammanlagt 46 deltagare på kursen från början, två droppade av. Inledningsvis lite kring det praktiska.
Pekplattor som en obligatorisk del under kursen
Jag reserverade pekplattorna för kursdeltagarna för hela kursen. 46 Ipads är ganska tunga, men vaktmästarna hade en kärra att låna och jag reserverade god tid för transport till Athena 166. Kirsis instruktioner och dokument för kontrakt fanns tacksamt samlade i ett mejl. Jag printade ut kontrakt till alla + listan med alla id-nummer till paddorna. Insåg att det hade varit bra med några exemplar av ID-listan, så att flera studenter kan fylla i på en gång. Eller allra bäst – lägga upp den på t.ex Onedrive så att studenterna kan fylla i den digitalt och samtidigt. (Det tar nämligen tid att hitta den egna paddans långa ID-nummer på listan.) De lönar sig förstås också att reservera gott om tid för själva utdelningen och de första diskussionerna kring paddorna, vilket jag lyckligtvis gjort.
Det visade sig att några av pekplattorna inte var nollställda, även om de borde ha varit det. Med kollegers hjälp blev de förra innehavarna ändå spårade och saken kunde ordnas upp. En annan olägenhet var att många av pekplattorna var helt tomma på energi. Det tar ganska länge innan de laddar upp sig så pass mycket att man kan börja installera och koppla upp sitt /skapa ett AppleID. Jag rekommenderar alltså att det ingår i återlämningsproceduren att paddorna laddas fulla.
I nästa blogginlägg berättar jag om studenternas reaktioner då de fick paddorna. Senare mer om hur vi använde dem under kursen.