Den svenska lärarutbildningens digitalisering söker form

Flera genomförda utbildningar med samtliga lärarutbildare och studeranden, användning av digitala verktyg och applikationer i undervisningen och utveckling av pedagogiska arbetssätt — Det krävs både tid och resurser för att öka kompetensen men också förståelse att det handlar om en mognadsprocess för både lärarutbildarna och studenterna att hitta ett klokt sätt att använda digitala verktyg på ett ändamålsenligt sätt.

Avsikten med projektet digital pedagogisk utveckling inom den svenska lärarutbildningen är att utveckla och stärka såväl lärarutbildares som studenters digitala kompetenser. Digitala verktyg och lärmiljöer integreras i forskning, undervisning, studier och praktik. Vi strävar efter en verksamhetsmiljö där det digitala är integrerat i all undervisning inom lärarutbildningarna, men där både lärarutbildare och studenter samtidigt har ett kritiskt förhållningssätt till digitala verktyg. Digital pedagogisk utveckling är en process som kräver samverkan och framför allt dialog mellan samtliga som är med i processen. Dialog och samverkan är också avgörande för att skapa en verksamhetsmodell som fungerar för oss.

Digitaliseringsprocessen av lärarutbildningen kan betraktas ur olika infallsvinklar som alla är viktiga: den pedagogiska, den tekniska och den sociala infallsvinkeln. Dessa infallsvinklar kräver dialog med strategier på olika nivåer men främst en dialog med en själv — behovet till att lärarutbildaren eller studeranden vill utveckla sina digitala pedagogiska kunskaper reser sig inte enbart av nyfikenhet eller innovationsbehov utan kritisk användning. Det finns en uppsjö av digitala arbetssätt och modeller tillgängliga för att digitalisera verksamheten men hur ska vi veta vilken av dem är den rätta för oss? Det är här dialogen spelar en viktig roll. För att kunna arbeta med digitala verktyg inom utbildningarna har vi fått både teknisk och pedagogisk utbildning men framförallt uppmuntrats till att få och ge kollegialt stöd. En framgångsrik kollegial samarbetskultur präglas av en dela-kultur där en inte behöver tveka om att be om hjälp, en gemensam syn på digitaliseringen som möjliggörare och en acceptans att det finns varierande sätt att använda och se på digitaliseringen. Alla som har en smarttelefon i fickan bär med sig makt och därmed ansvar men också en möjlighet. Det kan handla om t ex möjligheten att utveckla digitala verktyg, medier och processer. Lärarutbildarna och de blivande pedagogerna står här i en viktig roll. De ska få studerandena att se betydelsen av digitaliseringen på alla stadier i alla åldrar. De studeranden bör få förståelse att använda digitala redskap på ett kritiskt, ansvarsfullt och hållbart sätt eftersom det är de som i framtiden ska vägleda elever i skolan att göra rationella och ansvarsfulla digitala val och hjälpa dem att reflektera över etiska frågor relaterade till dem.

PD Kirsi Wallinheimo, universitetslektor i de främmande språkens didaktik

 

Bakgrund

  • Utvecklingsprojekt inom lärarutbildningen – Regeringens spetsprojekt

Målen för utvecklingsprogrammet för lärarutbildningen verkställs genom 45 olika utvecklingsprojekt inom lärarutbildningen. I projekten utvecklar man alla former av lärarutbildning, från småbarnspedagogiken till yrkesinriktad lärarutbildning.

  • Utvecklingsprojekt: Digitala verktyg för pedagogisk utveckling inom de svenska lärarutbildningarna vid Helsingfors universitet

Digital kompetens och multilitteraticiet utgör nyckelkompetenser som såväl lärare som studenter förväntas inneha och besitta. I detta projekt är avsikten att utveckla och stärka såväl lärarutbildares som studenters digitala kompetenser. Digitala verktyg och lärmiljöer integreras i forskning, undervisning, studier och praktik. Under 2018-2020 integrerar lärarutbildarna det digitala i all sin undervisning och studenterna lär sig använda det digitala både som redskap i sina egna studier och som pedagogiska verktyg under praktiken och i sin framtida verksamhet i daghem och undervisning i skolorna. Alla lärarutbildare använder en iPad i sin undervisning och studerandena inom utbildningarna för småbarnspedagogik, klasslärare och ämneslärare har tillgång till en iPad under två perioder.

Projektledare: Professor Gunilla Holm, Helsingfors universitet, gunilla.holm (at) helsinki.fi

Universitetslektor Kirsi Wallinheimo, Helsingfors universitet, kirsi.wallinheimo (at) helsinki.fi

Digireflektioner vecka 40

Digiutbildning på traven: Jag hade anmält mig till Microsoft Teams utbildningen i somras. Utbildningen ordnades alltså av Interna utbildningen. Jag stod på reservlistan tills jag två timmar före utbildningen frågades om jag vill gå. Nå, jag tänkte först att åh nej men gick. Anledningen till att jag överlag anmälde mig var att eftersom Uni styr mig att använda vissa program (som t ex outlook 365) så vill jag få det mesta av dem. Och jag måste säga att på länge var det en utbildning på två timmar som fungerade bra. Jag lärde grundprinciperna och kunde direkt börja använda programmet. Och kan (kanske) t o m visa någon annan hur det funkar.

Det där med diskussionen om hönan och ägget; vilket kom först. Ja , ibland går man ju med digiredskapet först och pedagogiken kommer sen. Och det behöver inte alltid vara en dålig sak. Men för att se det pedagogiska så måste man ju förstå hur det digitala funkar. Därför är det bra att känna till sina egna kunskaper. Jag rekommenderar varmt Unis digiutbildningar. Där får man bra basinformation och utöver lär känna kolleger från andra fakultet och avdelningar. De är där för samma mål men ser på saken från ett annat perspektiv – och det ger en själv perspektiv. T o m att se det goda i digiredskapet i fråga även om man skulle vara inställd på ett annat sätt.

digiskutt, plattformar och motstånd

Kära digidagbok!

Denna tweet fick mycket spridning igår, av en helsingforsisk mamma

Diskussionsvågorna går höga och många reagerar med att ta avstånd från allt digitalt. Det är dumt tycker jag. Men håller samtidigt verkligen med om att användarvänligheten i mjukvaran ofta tillåts vara så halvbra. Jag älskar mina genomtänkta verktyg för kommunikation och demokratiska samtal (i bästa fall) som twitter och whatsapp och skype har gjort mitt sociala liv lättare. Men de lokalt producerade plattformarna… varför går det tex inte att plocka bort gamla kurser i moodle? Varför måste man klicka på typ tolv knappar för att få fram en lista på studenter i weboodi? Varför byts system så ofta, optime, sisu osv? Finns det någon på jorden som uppskattar SAP-systemet för reseräkningar?? Jag tillåter mej tvivla.

Jag inser såklart hur det låter att hylla multinationella företags plattformar framför mindre producenters verktyg. På min önskelista står påkostade genomtänkta plattformar som tillåter mej att enkelt forma innehållet som jag själv vill, plocka in bra, lättanvända moduler som aldrig krånglar. Och bra stödtjänster, för studenterna, mina kollegor och mej.

Det ska sägas här att en god orsak till att inte förlita sig bara på jättarnas plattformar är såklart datahanteringen och säkerhet. Jag har ingen google kalender och inga bonuskort för jag avskyr instinktivt tanken att all den info finns sparad om mej. Men ge mej fem år till och så har jag säkert gett upp de principerna också.

Pia

 

 

 

Digi inlägg vecka 37

Digiutveckling på gång…

Det har gått ett par veckor utan uppdateringar för min del. Måste erkänna att jag fortfarande inte är så van vid att skriva blogg…Men jag har lärt mig en hel del av inställningarna bloggen har. Det som jag vill gärna dela med mig nu är hälsningarna från de två konferenser/seminarier som jag har deltagit i.

Den ena ägde rum i Poznan i Polen förra veckan med temat ”Broad Perspectives on Language Education in the Globalized World” http://www.cercles.org/

Jag hade en presentation med mina kolleger från HUs Språkcentrum. Innan jag började jobba på Pedagogiska fakulteten sysslade jag och mina kolleger Kari Pitkänen och Janne Niinivaara med Digital pedagogisk utveckling och utbildning för lärarna i Språkcentrum. Vi samlade en hel del data från lärare i Språkcentrum och studenter som representerar alla fakultet vid uni. Utifrån materialet och olika teorier sammanställde vi en modell för digital pedagogisk utveckling för språklärarna. Modellen kallar vi för ” Three Doors to digitalizised language teaching”. Modellen har anor från Tpack modellen  och UTAUT2 modellen   Det som vi har tillagt är ytterligare två dimensioner: förutom sociala, pedagogiska och tekniska så existerar interaktionen och utvecklingsdimensionen dvs. behovet till att läraren vill utveckla sig i att använda digitala verktyg reser sig inte enbart av nyfikenhet eller innovationsbehov utan kritisk användning.  Stay tuned: vi skriver just en artikel som kommer förhoppningsvist i en publikation…

Andra digidigi utvecklins som jag var med om var Lärarutbildningsforumet 10.9-11.9. i Paasitorni. Vårt projekt bland andra spetsprojekt presenterades och diskuterades också på svenska. ÅA har förresten också digipedagogisk utveckling på gång. Kanske väcker det ide’er hos en och annan. Se mer i : https://youtu.be/jevvLhq9oxM

Det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta med digidigi och forksning kring det; vilket jag gillar väldigt mycket.