NORDISK FORSKNINGSKONFERANSE OM BÆREKRAFT I UTDANNING

Kirsi Aarbakke 

Oslo-fjorden badade i sitt vackraste höstljus i oktober och bildade en idealisk bakgrund för nordiska forskare, som samlades på en konferens om hållbarhetspedagogiska frågor. Konferensen hölls både fysiskt och digitalt och den gav mångsidiga synvinklar på temat. Konferensen bestod av två keynote-föreläsningar och rikliga mängder av forskningspresentationer och presentationer av utbildningsprojekt i Norden. Också SveaSus- projektet introducerades, digitalt av Lili-Ann Wolff och Birgit Schaffar, och av mig fysiskt på plats på konferensen.

De två konferensdagarna vid Universitetet i Oslo (21 — 22.10. 21) inleddes med huvudföreläsningar. På torsdagen föreläste professor Johan Öhman från Örebro universitet om ”Pluralistisk miljö- och hållbarhetsundervisning – återblick och framtida utmaningar”. I sin intressanta återblick på olika traditioner inom hållbarhetspedagogiken berättade han att miljö- och hållbarhetsundervisningen har dominerats av olika trender. På 80-talet var förmedlingen av fakta centralt, på 90-talet var man mera upptagen av att ändra hållningar, attityder och beteende, och i dag är pluralistisk miljö- och hållbarhetsundervisning speciellt aktuell, vilket betyder fokusering på demokratiska processer och kritiskt granskning av olika alternativ och tankesätt. I undervisning behandlas motsatta intressen och konflikter, man försöker att se problem från flera håll och därmed främja diskussion och förståelse mellan människor. Styrkan i den första traditionen är att den baserar sig på tillitsväckande fakta, den andra traditionen försöker åstadkomma individuella förändringar och styrkan i den tredje är främjandet av demokratisk kompetens. En tydlig strävan efter det sistnämnda kom fram i Linnea Urbergs presentation från Örebro universitet. Hon presenterade sin forskning om ungdomarnas motstånd till klimatfrågor i Norra Sverige. Ungdomarnas hållningar och skeptiska inställning till klimatåtgärder påverkas av stort avstånd till maktcentrum, levnadsförhållanden på landet, klass- och kulturskillnader och dålig tillit till skola och myndigheter i allmänhet.

Det filosofiska “som-om”

Fredagens huvudföredrag ”Det filosofiska ’som-om’. Utdanning for bærekraftige liv?” gav professor Inga Bostad från universitet i Oslo. Hon har varit en stor anhängare av ekofilosof Arne Næss, men har på senare år tagit avstånd från vissa av hans tankar, som den absoluta beundran av den vilda naturen. Hon öppnade med att det finns olika former av kunskap: också inlevelse, förundran och att känna sig själv i världen är kunskap. Att lära sig mycket skapar inte kunskap, utan vi skall dyrka vår förmåga till inlevelse; vi skall reflektera och hitta sådan mening, som har betydelse. Ekosofi är helhetstänkande och tänkandet är alltid kontextuellt. Hon efterlyste ansvar, inlevelse, fantasi och tacksamhet. Känslor är viktiga och vi skall utvidga inlevelsen också till andra människors liv. Konst och fantasi är öppna källor för kunskap. Inga Bostad uppmanade oss att skapa nya livsvärden. Tacksamheten är en livskänsla och vi behöver konst och fantasi. Barnen skall besparas från alltför negativ upplysning om miljöproblem. De skall få älska livet fullt ut! Denna tanke kom på ett fint sätt fram i Helen Hasslöfs (Malmö) och Iann Lundegårds (Stockholm) presentation av deras forskningsprojekt ” Antropocen och utbildning – direkta naturmöten och demokratiska processer”. Under projektet fick barnen vara i naturen och bli uppmärksamma på naturens oändliga under, stora och små. På detta sätt fick de starkare anknytning till sin naturomgivning och intresse för och sympati med naturen.

På konferensen kunde man bara delta i en tredjedel av forskningspresentationerna eftersom tre presentationer löpte parallellt. Man fick ta del i flera intressanta presentationer, men dubbelt så många gick en förbi!

Jag deltog i en givande serie av forskningsprojekt under rubriken ”Utdanning for globalt medborgarskap”. Där presenterades bl.a. en lärarutbildningsinstitution vilka problem, som uppstår vid studentutbyten med låginkomstländer. Vid institutionen hade de kommit fram till att programmen hade en motsatt effekt på studeranden än den som var tänkt och de hade därför slutat med dem. Studenternas fördomar ökade och de kände sig kulturellt överlägsna. Detta berodde exempelvis på att de fått kännedom om allmänt fysiskt straffbruk i några afrikanska skolor, vilket väckte mycket negativa känslor. En konferensdeltagare, som också var antropolog, kommenterade, att det skulle ha varit viktigt att diskutera med studenterna varför våld var så allmänt i skolorna där, vilka uppfattningar och vilken bakgrunden till våldet var, för att de skulle kunna förstå fenomenet.

Brita Phuthi och Judith Klein presenterade sin forskning om skillnader i uppfattningarna om en hållbar utveckling mellan nordiska länder, Tanzania och Syd-Afrika. I sin forskning har de sett ett omfattande förändringspotential i hållbarhetspedagogiken. Till frågan vad man menar med ”Sustainable education” får man i Norge miljösvar, men i Tanzania och Syd-Afrika har man en mera holistisk förståelse av hållbar utveckling. Den sociala utvecklingen och kampen mot ojämlikhet betonas, liksom att man avskaffar exceptionell rikedom. I Syd- Afrika betyder ordet ”Ubunto” gemenskap, ett ”vi-tänkande” i stället för ”jag-tänkande”. Forskarna konstaterade, att vi måste se att människor är lika och dekolonisera vårt tänkande. Det är de rika ländernas ansvar att ändra sig, att avkolonisera tänkandet och närma sig andra kulturer.

Science fiction å folkehelsen

I sin fascinerande presentation ”Hva har science-fiction å gøre med folkehelsen? En case-study av planetary health utdanning” ved UiT Norges universitet i Arktis” berättade Filip Maric från Universitetet i Tromsø om ett konstnärligt projekt inom fysioterapeututbildning. Utbildningen har långa traditioner och studeranden har en tydlig bild om vad fysioterapi är. I projektet ville man bryta upp studerandenas snäva, traditionsbundna uppfattningar och släppa lös deras fantasi och kreativitet i förhållande till deras framtidsmöjligheter i yrket. De fick uppgiften att skriva om framtiden som både utopier och dystopier, inte angående fysioterapi, men i största allmänhet. De fick också göra punkmusik till fysioterapi och producera en musiktidning om temat. Först gjorde studeranden en online komplexitetskarta for att integrera och representera bredare förståelse av hälsa och betona sociala och miljömässiga problem. Målet för hela projektet var att hjälpa studenterna att få en översikt över komplexiteten runt hälsa och ett hållbart liv, samt behovet av integrerade lösningar. På så sätt ville man hjälpa studenterna att utveckla förmågan att föreställa sig nya framtider. Utmaningen var att få studenterna att skriva på ett kreativt sätt, eftersom det verkade diametralt motsatt till det biomedicinska fokuset i hälsopraxis och -utbildning. De fick hjälp av att studera ”future’s literacy” för att bättre kunna skapa framtidsvisioner. Studenternas utvärdering av kursen var mycket positiv. De var nöjda med att visuellt närma sig systemtänkandet och med att de lärde sig genom upplevelser och kreativt skrivande. De fick använda sig av fantasi för att skapa hållbara hälsotjänster. Som nästa steg skall studeranden utveckla genomförbara hållbara projekt i Nord-Norge.

SveaSus

Jag fick introducera SveaSus-projektets plats- och konstbaserat lärande i min presentation. Jag koncentrerade mig på att belysa hur vi tillämpat fenomenbaserat och kroppsligt lärande i våra workshops. Eftersom professor Inga Bostad på sitt morgonföredrag redan hade talat om olika kunskapsformer och betydelsen av inlevelse och fantasi för en hållbar utveckling, så kom hennes presentation att fungera som en filosofisk bakgrund för mitt bidrag. Min presentation väckte en del intresse och en lärare från lärarutbildningen vid Oslo universitet var imponerad över hur systematiskt och ingående vi använder oss av konstbaserade inlärningsmetoder inom SveaSus. Hon berättade, att de har positiv erfarenhet av användningen av bildkonst och drama i sin utbildning, men de använder sig inte av den systematiskt. Desto intressantare var det att få veta att den nya läroplanen i grundskolan i Norge betonar kreativitet, elevernas eget utforskande och skapande, liksom vikten av estetiska ämnen. Den nya läroplanen ökar fokuset på praktiska och estetiska ämnen ”Å erfare og være med på å skape kunstneriske uttrykk kan ha betydning for den enkeltes identitetsutvikling, kunnskapsutvikling og evne til å uttrykke seg. Fagene bidrar til å utvikle en annen type førståelse enn vitenskaplig orienterte fag og gir rom for å utforske og eksperimenter uten at målet er åkomme fram til riktige svar.” (Departementenes sikkerhets- og serviceorganisasjon, informationsforvaltning, 2015, s. 25.)

Oslo- konferensen gav ett inspirerande intryck av den aktuella forskningen i hållbarhetspedagogik. Fina diskussioner och människomöten kompletterade det officiella programmet. På torsdagskväll fick deltagarna dessutom en rundvandring i Oslos nya bibliotek. Detta gav både tekniskt och funktionellt uttryck för ett framtida hållbart tänkande.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *