Efter att ha läst kapitel 5,6 och 7 kan jag igen konstatera att Carolyn Webster-Strattons bok Utveckla barns emotionella och sociala kompetens är lätt att läsa. Jag tycker om hennes sätt att skriva och alla de fina exempel och beskrivningar om hur man kan förverkliga de olika metoderna och programmen.
Speciellt tyckte jag om kapitel 5, att andvända belöning för att motivera barn.
Jag har funderat mycket på hur man kan andvända ett belöningsprogram så att man gör det rätt. I detta kapitel fick jag många goda ideer som jag kan ta i bruk på daghemmet tex. samla klistermärken av ett önskat beteende. Här tycker jag att Webster-Stratton har mycket tydligt berättat och beskrivit hur man går till väga för att lyckas med ett belöningsprogram, allt som man bör ta i hänsyn.
Att ignorera ett negativt uppförande upplever jag att kan vara svårt. Där har jag något att öva på. Det blir lätt på daghemmet att man tjatar onödigt , tex. i samlingen ”sitt stilla”, ”markera om du vill svara” osv. Men jag har redan börjat öva på att ignorera och berömma istället de barn som gör rätt, och det har faktiskt fungerat bra. Men viktigt att komma i håg att vissa beteende får inte ignoreras tex. verbal kränkning, ett beteende som kan skada barnet själv eller ett annat barn.
Ibland hamnar man tyvärr i en situationer då barnet uppför sig illa trots ignorerande, omdirigering, varningar och påminnelser, och man måste behandla det med en negativ konsekvens. Webster-Stratton skriver bra att en konsekvens är ett sätt att hålla barn ansvariga för sitt beteende. Jag jobbar själv i en grupp med fem och sex åringar. Med barn i den åldern tycker jag att det är viktigt att man har tydliga regler och att de är medvetna om konsekvensen då man bryter regeln, att konsekvensen är omedelbar och individuell (inte för hela gruppen).
Gunilla