Målet med de arbetsätt som Webster- Stratton beskriver i boken är att åstadkomma en positiv förändring av elevernas beteende i sociala situationer. För att få eleverna att bli motiverade till en förändring, föreslår Webster-Stratton i första hand belöning som motivation. För att belöningarna ska var effektiva ska läraren vara målinriktad, det vill säga sätta upp ett eller två klart definierade önskade beteenden som belönas antingen individuellt eller i grupp. Hon ger många konkreta råd om hur den enskilde läraren borde genomföra sitt belöningssystem, just med betoning på att det faktiskt ska vara systematiska och genomtänkta belöningar.
Webster-Stratton understryker att det inte är fruktbart att blanda ihop belöningar och bestraffningar i samma system, t ex att förlora införtjänta poäng, så att eleven i värsta fall kan hamna på minus och hela projektet istället stärker elevens självbild som socialt misslyckad individ.
Att ignorera det negativa beteendet om det är ofarligt anser Webster-Stratton vara en effektiv strategi, men endast om ignoreringen sker systematiskt och konsekvent. Att frysa ut en elev fördöms däremot, eftersom själva grundtanken är att få eleven att uppföra sig på ett socialt acceptabelt sätt. Så fort eleven slutar med sitt negativa uppförande, gäller det därför för läraren att försöka omdiregera hen till en aktivitet som kan generera beröm och positivt gensvar.
Om det finns klart uttalade regler för uppförandet och en elev bryter mot dem, ska det bli konsekvenser för det dåliga beteendet enligt Webster-Stratton. Konsekvenserna ska helst var naturliga och konsekventa. Om en elev glömt läxan, ska den göras på rasten eller om eleven inte äter lunchen, får hen vara hungrig. Konsekvenserna ska vara rimliga och stå så nära överträdelsen tidsmässigt som möjligt för att var effektiva. Webster-Stratton varnar för att utdela eller hota med överdrivna straff, eftersom eleven då inte kan komma till insikt om sambandet mellan förseelsen och konsekvensen. Dessutom underminerar läraren sin trovärdighet, om konsekvenserna inte kan omsättas i praktiken tillräckligt snabbt.
Webster-Stratton betonar att i synnerhet elever med bristande sociala färdigheter behöver ledning och stöd av personalen. Helheten består av proaktiva stategier, omdirigeringar, varningar och konsekvenser. Samtliga elever i gruppen drar nytta av att det skapas klara ramar för uppförandet och lärandet, men ett sådant arbetsätt kräver tilltro till att alla barn kan utveckla sitt sociala och emotionella kapital bara de erbjuds en respektfull och lugn atmosfär.