En mantra som ofta återkommer när man talar om digitalisering är att det inte får vara ett självändamål, utan måste tjäna ett syfte – vid digitalisering av undervisningen är syftet naturligtvis pedagogiskt mervärde. Men digitaliseringen berör inte endast högskoleundervisningen, särskilt inom samhällsvetenskaperna. Det också nya forskningsobjekt, nya metoder och nya sätt att göra sina resultat tillgängliga för allmänheten.
På Soc&kom gås det mycket diskussioner kring vad digitalisering innebär för samhället och universitetens framtid – och om just samhällsvetenskaperna håller på och faller av kälken. Digitalisering fungerar ofta som en brygga som binder ihop vitt skilda teman så som demokratins utmaningar, universitetens funktion i samhället och högskolepolitik. Vem har makt att bestämma hur framtidens högskoleutbildning kommer att se ut?