En lyckad avslutning på den trettonde säsongen

Avslutningsevenemang för gruppmentorskapsprogrammet erbjöd grupperna möjligheten att samlas en gång till. Samtidigt kunde deltagarna sammanfatta de viktigaste lärdomarna och insikterna från sin sexmånadersresa.

Inspirerande, upplyftande, utbildande, uppmuntrande. Dessa fyra ord framträdde tydligt i det stora ordmolnet när adepterna och mentorerna beskrev sina upplevelser vid avslutningskvällen för gruppmentorskapsprogrammet i maj.

Grupper som hälsade på varandra försiktigt i november valde nu ett bord för sig själva i föreläsningssalen avslappnat och utan tvekan. Främlingar hade blivit bekanta, och några kanske till och med vänner.

Förändringar i studentlivet överraskade mentorn

I början av det engelskspråkiga evenemanget delade mentorn Akseli Huhtanen, som deltog i programmet för första gången, med sig av sina erfarenheter. Efter åtta år i arbetslivet var hans främsta motivation att bli mentor önskan att återigen känna sig som en del av universitetssamfundet.

Huhtanen sammanfattar att mentorering var en utbildande upplevelse. Den största överraskningen var hur chockerande mycket studentlivet har förändrats sedan hans egen studietid. Många av de förändringar som diskuterades inom gruppen var relaterade till de omvälvningar som orsakats av COVID-19-pandemin.

– Pandemin påverkade studier och studentliv väldigt hårt: den förändrade aktiviteterna för studentorganisationer, andra studentaktiviteter och naturligtvis undervisningen med införandet av distanslärande. Skillnaderna från förr är så betydande att jag ibland fann det lite svårt att relatera till adepternas upplevelser – och de till mina. Ändå var allt mycket intressant, sade Huhtanen.

Från sin mentoreringserfarenhet tar Huhtanen framför allt med sig insikten om hur värdefullt det är att skapa kontakter med människor i olika livssituationer och med olika bakgrunder.

– Vår grupp hade olika bakgrund, eftersom nästan alla adepter studerar på olika fakulteter. Det berikade våra diskussioner och skapade också utrymme för reflektion, tankar och funderingar som jag inte hade förutsett.

Värdefullt kamratstöd och meningsfulla diskussioner

Efter den gemensamma delen av evenemanget sitter en nöjd trio av studenter med Huhtanen. I början av säsongen valde gruppen teman som expertarbete i praktiken, sätt att hitta sin egen riktning, att formulera sina färdigheter samt räddslor och förhoppningar relaterade till arbetslivet. Dessa diskuterades på månatliga möten ansikte mot ansikte.

– Det bästa har varit stödet från jämlika, delandet av tankar och möten med andra studenter, eftersom jag studerade mycket på egen hand under distansperioden, förklarar Sonja Nyblin.

Henrik Hynninen berättade att han samtidigt med detta program genomförde praktik som en del av sina studier.

– Det och mentorering har stärkt mitt förtroende för mina egna färdigheter och för att göra rätta saker, säger Hynninen.

Gruppens diskussioner fick en ny vändning när Huhtanens arbetskontrakt oväntat upphörde under våren. Som vanligt diskuterade gruppen detta mycket öppet, som en del av livet.

– Om det någonsin händer oss, vet vi att hej: Akseli klarade också av det, säger Nyblin varmt.

Tydliga riktningar, eller kanske inte

Mentor Anne Rahikkas grupp träffades också ansikte mot ansikte under hela mentoreringssäsongen. Enligt dem gav uppgifterna i Arbetsbok för mentorskap (pdf) en bra grund för diskussioner, som fokuserade på teman som välbefinnande och stresshantering, samt färdigheter och frågor om jobbsökande.

För Ellinoora Ekman, som arbetar med sin doktorsavhandling, gav mentorering klarhet i vilken riktning hon är på väg.

– Mentorering stärkte idén att forskning skulle kunna vara vad jag vill göra i framtiden, sammanfattar hon.

Saara Hannula, som övergick från arbetslivet till magisterstudier, förväntade sig att hennes tydligt definierade planer skulle bli ännu tydligare. Men så var inte fallet.

– Detta utvidgade faktiskt mina alternativ, och det är mycket bra. Mina tankar har utvidgats, och jag fick en känsla av att jag inte behöver en superklar plan, säger hon.

Liksom Hannula beskriver Vilma Turunen, som också studerar på magisternivå, mentorering som en övergripande intressant resa och en fantastisk möjlighet att ta itu med viktiga teman.

– Det var också viktigt att inse att andra brottas med samma osäkerheter. Jag är inte ensam.

I båda grupperna ingick även en fjärde adept som inte var närvarande vid intervjutillfället.

Ett stort tack till alla mentorer och adepter som deltog i programmet denna säsong. Programmet kommer att fortsätta under läsåret 2024–2025 med ett reviderat schema. Mer information kommer i början av hösten, så håll dig uppdaterad!

Text och foton: Johanna Ruhanen