Hejsan!
Som ni säkert redan vet handlar vår ”lööppi” om ”Suomessa paperit ovat ihmistä tärkeämpiä” och det är just detta jag ska koncentrera mig på idag.
Det vi alla fastnade för var att vi ville bevisa detta påstående fel, men det var svårare än trott. Själv började jag tänka på till exempel FPA – hur många gånger har man inte svurit om att man igen har fyllt i fel blankett och fått ett nekande svar från dem om att nej, du kommer inte att få stöd ännu heller (på grund av någon liten detalj som du inte märkt fylla i). Det skulle vara så mycket lättare att fara till deras kontor och kräva dem att fylla i rätt blankett så att man kunde minska antalet nervsammanbrott man har hemma på grund av dem. Men detta är ju inte möjligt om du inte är beredd att köa i några timmar för att ens slippa in på kontoret. Alltså är det ingen skillnad hurudan människa det är bakom, bara pappren är i skick.
Samma sak gäller med skattebyrån och sjukförsäkring. Har nu i några månader försökt förnya min sjukförsäkring, men varje gång kommer blanketten tillbaks att det fattas ett eller annat litet kryss i något hörn. Och nej, det hjälper inte att ringa till dem och försöka förklara sig, utan det ska igen fyllas i en ny blankett och skickas per post till dem. Så väntar man igen nästan en månad bara för att få blanketten tillbaks igen för att fyllas i ipånytt.
Har under förra våren också ansökt till flera sommararbetsplatser, men kommit fram till att utan en otroligt fin skriven ansökan var du lyckas sälja dig själv så bra du kan, kommer du inte ens att slippa till en intervju. Detta är ett klart exempel på hur mycket viktigare pappren är jämfört med människan bakom dem. Alla är inte lika bra på att formulera sig på ett papper – de behöver få en kontakt med en människa för att bevisa att de faktiskt är det bästa alternativet till arbetet. Men hur i all världen ska de få chansen till detta om de aldrig blir kallade till en intervju?
Jag förstår såklart att det är helt omöjligt att fråga alla ansökande till en intervju, men något borde man i alla fall hitta på, kanske ni har förslag?
/ Anna – Suomessa paperit ovat ihmistä tärkeämpiä
Hej!
Det är synd att nyligen allt är på webb och man måste uträtta sin ärenden via paper och blankett. Jag tycker att det kompilcerar saker och frusrterar när man måste bara vänta och vänta och hon/han kan inte vara säkert på om alla nödiga information är där i blankett. Jag är allmänt oroa mig att äkta kommunicerande försvinner och vi kommer bara nummer och koder.
Nyligen är det svårt att ansöka ett jobb, especielt när du är ung. Arbetsgivare kan inte vet hur bra arbetare och ball typ du skulle vara om dom bara tittar på din cv. Därför ser jag att det är viktigt att ta kontakt. Det finns så mera ansökare att många arbetsgivare fattar dom beslut på grund av att vem har varit aktiv. Dom vill jobba med kul arbetskamrater, det är inte så viktigt vad meriter du har. Så tycker jag 🙂
Btw (vet inte hur man säger det på svenska:D) ja tycker att det är jätte underbar möjlighet at den här kursen är både finska och svenska. Jag har alltid älskat svenska men det finns fyra år när jag har studiert det så der känns ganska svårt att börja använda svenska. Men nu kan vi alla bättra våra kunskaper och bekanta oss. Det är synd om ni svenskspråkiga känner er yttre eftersom språket. Vi är alla samma grupp och det är huvudsak att vi föstår varann 🙂 Det är ett rikhet att vi kan tala svenska och studiera med er!
Paperia paperia!
Suomi tuntuu olevan ikään kuin paperien, kaavakkeiden ja byrokretian luvattu maa. Ihmisen on osattava täyttää juuri oikeat lappuset ja lippuset voidakseen hyötyä hänelle kuuluvista sosiaalipalveluista. On osattava ikään kuin puhua hallinnollista kieltä, pärjätääkseen kaiken virallisuuden keskellä. Terveydenhuollossa, vero- ja vakuutusasioissa, sekä kliseisesti KELA-palveluissa on kaikissa asioivaa vastassa loma- ja liiteviidakko!
Ei voi kuitenkaan käsitellä asiaa vain tästä asiakkaan näkökulmasta. Hallintojärjestelmässä, jossa kaikki kirjataan, arkistoidaan ja tilastoidaan on pikku-byrokratia välttämätöntä. Asiat voisi kuitenkin hoitaa helpommin ja siihen myös pyritään. Palvelut ja kaavakkeet ovat siirtymässä, tai ovat osittain jo siirtyneet internettiin, helpottaen näin asioimista ja lyhentämällä jonoja luukuilla. Tai näin oli ainakin tarkoitus. Kuitenkin osan palveluista vaatima yksityinen ihmiskontakti jää täysin uupumaan. Itse en ole esimerkiksi kertaakaan vieraillut KELAn toimistossa, vaikka olen kyseisen organisaation kanssa jatkuvasti tekemisissä opiskelijastatukseni vuoksi.
Kaltaiselleni “tietotekniikkataitoiselle” nuorelle ei palveluiden digitalisoituminen ole haitta vaan suorastaan suuri etu, mutta tässä modernisaation myllerryksessä jäävät vauhdilla jalkoihin ihmiset, joilla ei ole rajatonta pääsyä tietokoneelle ja nettiin, sekä ihmiset, jotka muutoinkin tarvitsevat apua ja ohjeistusta arkipäivänsä askareissa. Eivätkö juuri nämä ryhmät olekin sosiaalipalveluiden suurkäyttäjiä? Miksi siis “kanta-asiakkuudesta” on tällä saralla tehty niin kamalan vaikeaa?
Att all service digitaliseras har också såklart sina nackdelar, vad gör man när datorn far sönder eller nätsignalen dör?
Dessutom har jag nog ett par gånger också lyckas fylla i absolut fel blankett för FPA på nätet, fastän jag trodde att jag följde deras direktiv helt och hållet. Vad betyder detta för de äldre människorna om jag också, som borde kunna allt med datorer, misslyckas?
Ymmärsin itse lööppinne aiheen enemmän siitä kulmasta, että muodollinen pätevyys on Suomessa tärkeämpää kuin itse osaaminen. Esimerkiksi siis vaikka opettajan paperit ovat olennaisemmat kuin se, olisiko kyseinen henkilö hyvä opettaja. Tämä keskustelu on mielestäni hyvin mielenkiintoinen, sillä kaikki tuntuvat usein olevan yhtä mieltä siitä, että pätevyys ei voi olla kaikki kaikessa ja että varmasti löytyy hyviä tekijöitä moneen tehtävään, vaikkei heillä muodollista koutusta olekaan. Toisinpäin voisi ajatella, että vaikka henkilö on suorittanut jonkin tietyn koulutuksen ja saanut paperinsa, hän ei välttämättä käytännössä ole lainkaan hyvä kyseistä tehtävää hoitamaan.
Millä siis voisimme mitata tehtävän vaativaa osaamista, jos virallinen paperi ei ole se paras mittari? Jos byrokratiasta ja paperien vallasta haluttaisiin “vapautua”, miten esimerkiksi työhönottoa pitäisi uudistaa?