Author: Deleted User

Vi hade vår forskartent idag, vilket innebar att vi ställde frågor till vår forskare utgående från artikeln vi läst. Vi fick också lyssna och ta del av de andra gruppernas forskartenter, vilket vi tycker var intressant och lärorikt.

Vi tycker att forskartenten kändes något utmanande, eftersom vår forskare var mycket erfaren och hade stark sakkunskap. Dessutom blev det en slags rollkonflikt eftersom vår forskare även är vår lärare i en annan kurs och vi upplevde att forskaren intog en slags lärarroll under tenten. Samtidigt satte vi oss själva i en studeranderoll – en position som vi borde ha utmanat.

Vi upplever att vi fick svar på de frågor vi ställde, även om vi hade försökt göra dem så knepiga som möjligt. Tiden kändes knapp, eftersom vi ännu hade en hel del frågor som vi inte hann ställa.

Vi anser att forskartenten gav oss färdigheter till att tänka och diskutera vetenskapligt och i detta sammanhang kändes detta som ett bra alternativ till en skriftlig tent. Dessutom var det här ett bra sätt att ta del av samt gå in på djupet av en forskning.

Vi har under kursens gång lärt oss att fredag eftermiddag påverkar prestationen, koncentrationen och motivationen hos oss. 🙂

Vi önskar er ett trevligt veckoslut! 😀

//Vi från Staveflet

Kan man komma oförberedd?

Lärarna har troligtvis endast fått kort veta om forskningslovets innehåll (ämnet mångfald och musikundervisning) innan deltagande på den första gruppintervjun som enda förhandsinformation. Till den andra intervjun kom de som uppfattats som nervösa mer avslappnade (avseende tonfall och reaktioner), de hade förmodligen hunnit analysera och reflektera mer kring ämnet genom att samla på sig synvinklar och tankar. Lärarrollen innefattar en norm om att vara reflekterande kring etnicitet, religion och mångkulturalitet. Om man som undervisande musiklärare inte riktigt ännu funderat kring mångkulturalitet inom musikundervisning kan det vara att gruppintervjun kändes till en början obehaglig. När det också var en intervjuare från Sverige kan det ha ökat de intervjudeltagarnas press i den tanken att det som sägs nu av någon personligen skulle kunnat uppfatta gälla hela Finland. I intervjusituationen var det speciellt viktigt för intervjuaren att inte ge sken av att stå inne med rätt eller fel svar, utan mer genuint intresserat öppet ställa frågor hur de olika lärarna gör, utan att bedöma dialogen.

Likaså är det viktigt för intervjuaren att vara tillräckligt påläst om ämnet och inte gå för snabbt framåt. Följdfrågor och förståelse av begrepp gör att intervjun får ett djup. I detta fall krävdes kunskap om mångkulturell pedagogik och en del om musikämnet. Mansikka säger att det kan hända att forskaren vid transkriberingen märker situationer det skulle varit intressant att lyssna mer eller ställa följdfrågor i stället för att gå vidare till nästa öppna fråga. Men chansen att fråga är förbi, det som finns är det material som finns. För att inte sen tala om att intervjuaren måste vara närvarande hela tiden, för att inte missa något och lyssna aktivt.

Materialen som vår forskare har använt i sin undersökning är de tre sista läroplanen samt diverse artiklar och dokument innanför forskningsområdet. Deras teoribas grundar sig på tidigare forskningar och teorier som finns oberoende om forskningen. Våra forskare valde ut utvalda material efter att ha gått igenom ca. 50–60 olika dokument. Materialvalen utgick delvis från att få en tillräcklig översikt över tid för att kunna se en utveckling och att ta med de mest relevanta stöddokumenten. Alla material som använts har kunnat användas i deras originalform.

De flesta dokumenten fanns tillgängliga på nätet, men inte läroplanen från 1994. Den fanns dock på Caisa biblioteket. Engelska översättningar av läroplanerna 1994 och 2004, men LP2014 kom ut på engelska för ca en månad sedan.

I vår undersökning var det tre forskare involverade, men Harriet Zilliacus gjorde huvudarbete kring materialinsamlingen och analysen.

Vår enda kritik är att forskarna kunde ha använt sig av kompletterande forskningsmaterial och inte endast läroplanerna vilka sist och slutligen inte nödvändigtvis representerar den dagliga verkligheten i skolorna. Det enda det går att bedöma utgående från endast läroplanerna är målen som önskas uppnå, i detta fall angående mångkulturalitet.

Antti Paakkari, som är huvudsakliga forskaren i undersökningen Digital labour in school: students discussing Snapchat and other social media use during the school day, är intresserad av hur digitalt arbete, kognitiv kapitalism och maktförhållanden är relaterade till eller påverkar miljön i klassrummet. Hans intressen i forskningen är att undersöka bl.a. hur man nuförtiden diskuterar användandet av sociala medier i klassrum och hur mobilen förändrar maktförhållandena i klassmiljön. Han behandlar även hur användningen av mobilen är förknippad med ekonomin.

Vi har träffat Paakkari två gånger, den första gången 5.10. och andra gången 25.10. I detta blogginlägg utgår vi i huvudsak ifrån intervjun med Paakkari som ägde rum 25.10. och i vilken han beskriver dataproduktionsmetoderna i undersökningen.

Forskningen i fråga är en videoetnografisk studie. Detta är en form av etnografisk forskning där forskaren utöver sin egen närvaro och observation även filmar det som händer i en viss miljö. I detta fall valde forskarna att alltid observera och filma två elever i en klassrumssituation – två forskare per elev och en medhjälpare därtill, så totalt var det så gott som alltid fyra forskare och en teknisk medhjälpare på plats.

I de elevers mobiltelefon som var med i undersökningen installerades en applikation med vilken man avspeglade all aktivitet. Applikationen heter Mirror som finns tillgänglig i Play Store. Den grundar sig på Apples AirPlay-teknologi med vilken man kan avspegla Android mobiltelefoner till Mac datorer. En Iphone mobiltelefon kräver inte Mirror-applikationen utan det går att avspegla mobiltelefonen direkt med AirPlay-teknologin. Med andra ord kunde man genom att eleverna loggade in på ett gemensamt nätverk få kontakt mellan elevernas mobiltelefoner och forskarens dator. Eleverna kunde själva välja ifall de ville stänga av applikationen, men Paakkari antar att eleverna gjorde det högst cirka två till tre gånger per dag. Elevernas datorer filmades dessutom vid ett fåtal tillfällen ifall de var i användning.

Som redan tidigare nämnts består forskarteamet av fem personer. Paakkari och hans forskningsassistent var närvarande vid varje observation, medan det övriga teamet kunde variera. Den videoetnografiska studien består av ca fem veckors material som samlats in under ungefär en tvåårsperiod (förundersökningen startade ungefär hösten 2014, videomaterialinsamlingen våren 2015). Forskarna besökte alltid en vecka i taget de två skolor som är med i undersökningen och samlade material under dessa besök. Den ena skolan är belägen inom och den andra utanför huvudstadsregionen. Enligt Paakkari har det samlats in under skolbesöken allt som allt hundratals timmar videomaterial.

Forskargruppen hade klart för sig från tidigare hur man ansöker om tillstånd för att få genomföra dessa slags undersökningar. Därför gick processen smidigt enligt Paakkari. Tillstånd för undersökningen bads av själva skolorna och av de deltagande eleverna. I detta fall handlade det om observation av sju gymnasieelever (barn över 16 år) vilket innebar att tillstånd av föräldrarna behövdes ej.

Förutom videoinspelningarna utförde Paakkari och hans team även intervjuer med de sju elever som deltog i undersökningen (så kallad fokusgruppintervju). Intervjuerna som utfördes var ostrukturerade temaintervjuer där forskarna använde olika stimuli som hjälpmedel eller olika diskussionsunderlag. De eleverna som blev intervjuade fick själva styra diskussionens och därmed intervjuns riktning. Ur ett kritiskt perspektiv kan man fundera över hur verklighetstrogen bild intervjuerna ger. Hur skulle svaren och därmed resultaten se ut om intervjuerna hade gjorts individuellt eller om intervjuerna hade gjorts utanför skoltid? Elevernas ömsesidiga relationer och relationerna till forskarna påverkar också vad de väljer att säga och vad de lämnar osagt.

Observationerna som Paakkari utförde i klassrummen kan benämnas som ostrukturerade, eftersom han försökte fånga känslor och stämningar i klassrummen samt registrera allt som hände och skedde under lektionerna. Ronkainen, Pehkonen, Lindblom-Ylänne och Paavilainen (2013) skiljer på en icke-deltagande och deltagande observatör. Paakkari tog rollen som delvis deltagande observatör, innebärande att han deltog i klassrumsmiljön i rollen som forskare.

Enligt Patel och Davidson (2011) måste forskarens närvaro accepteras av eleverna i och med att situationen som uppstår är avvikande från det normala. I och med att eleverna är medvetna om att de blir observerade kan det resultera i att eleverna beter sig på ett annorlunda sätt än vad de annars skulle bete sig. Enligt teorin blir eleverna dock snabbt vana med observationssituationen och deras beteende normaliseras (Patel & Davidsson, 2011.)

Ronkainen m.fl. (2013) skiljer på olika tekniker för att skriva fältanteckningar. Direkta observationer är beskrivningar om sådant som sker och sägs. Paakkari beskriver under vår intervju att den formen dominerade hans anteckningar under inledningsfasen. Enligt Ronkainen m.fl. (2013) kan observatören också skriva ner egna tolkningar och intryck av händelser som pågår, vilket även Paakkari gjorde, samt anteckna personliga erfarenheter.

Då Paakkari befann sig i klassrummet skrev han fältanteckningar i en anteckningsbok. Sättet att anteckna varierade från direkta observationer till mer personliga kommentarer. I början liknade anteckningarna mer generella beskrivningar om situationer och utvecklades sedan till att omfatta allt från stämningar till hans personliga känslor. Paakkari belyser detta genom ett exempel där han beskriver hur han antecknade också om han kände sig obekväm eller nervös innan han steg in i klassrummet. Paakkari påpekar att sådana kommentarer kan vara viktiga komplement i analysen av videomaterialet.

/Someagenterna – Julia, Emma, Anna, Anu, Hanna, Linda, Jenna och Cecilia

Litteratur:

Patel, R., Davidson, B., (2011). Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Studentlitteratur AB, Lund

Ronkainen, S., Pehkonen, L., Lindblom-Ylänne, S., Paavilainen, E., (2013). Tutkimuksen voimasanat. Sanoma Pro, Helsinki

Mansikka har använt sig av transkriberade, kvalitativa gruppintervjuer av lärare som undervisar musik i varierande grad i någon av de valda svenskspråkiga skolorna. Varje regional lärargrupp träffades två gånger, i mån av möjlighet tillsammans. Skolorna har plockats ut från fyra olika regioner i Finland; Tammerfors, Östnyland, Österbotten och Huvudstadsregionen för att få spridning i landet och blanda olika svenskspråkiga miljöer.

Forska ensam eller tillsammans?

Mansikka upplever att studien får mer infallsvinklar om man forskar tillsammans med någon. Han påpekar att när man inte är ensam så får man värdefull information (nya inputs) om hur man under studiens gång kan gå till väga i fortsättningen. Under denna studie var det speciellt viktigt då det inte var säkerhetsställt åt vilket håll studien skulle i slutändan betonas mot och krävde öppenhet av forskarna för tanken var att få en översiktlig bild i ett nytt forskningsområde och de inte på förhand visste vad de skulle ta fasta på.

“Arbetet kan aldrig fördelas jämnt” – Jan-Erik Mansikka, HU

När Maria Westvall från Örebro universitet hade fått finansiering för att forska om mångkultur i musikundervisning i Finland kopplades Jan-Erik Mansikka och Marja Heinonen från Sibeliusakademin in. Mansikka stod för mångkulturell pedagogisk expertis och Heinonen för vetande inom musikundervisningens historia och kontakten med studiens medverkande skolor i Finland. Mansikkas skrivna delar i studien är tillsammans med Westvall dominerande, vilket har sin förklaring i att studien riktades ditåt under utförandets gång. Mansikka stod för det teoretiska pedagogiska analyserandet och de två andra forskarna skötte bland annat intervjuerna. Heinonen var närvarande på plats under alla intervjuer. I början av studiens planering var Mansikka rätt lite involverad och menar att arbetet aldrig kan fördelas jämnt då de skrev om de områden som kändes bekväma för dem och inte visste innan studien var färdig hur stor del av områdena omfattade i studien. Hur stor del områderna fick berodde på om de uppfattades som kollektivt meningsfulla i sammanhanget.

– Sanna och Sara/Musikerna

Vi träffade vår forskare, Minna Törmänen, den 19 oktober. Vi diskuterade då hennes forskning och ställde frågor angående forskningen.

Minna Törmänens forskningsfråga var: ”Påverkar träning med Audilex elevernas resultat i läs- och skrivtesten samt auditorivisuella matchings test?”

Törmänen har samlat information från tre olika lågstadieskolor som fanns i samma kommun som hon själv jobbade i, i Sverige. Tolv skolor fick förfrågan, men endast tre stycken kom med i undersökningen. Orsak till detta anges inte. Kravet var att de undersökta skulle ha diagnostiserad dyslexi. Diagnosen gjordes av skolans speciallärare och psykolog. Törmänen kunde inte påverka detta. Eleverna som undersöktes var svenskspråkiga och hade genomgått hörseltest. De genomgick inte ett IQ test, utan deras IQ antogs vara normalt. Samplet bestod av 41 elever. 21 elever deltog i testet och 20 var i kontrollgruppen. Slumpen avgjorde vem som hamnade i vilken grupp. Specialläraren var medveten om i vilken grupp barnen fanns. Åldern var mellan 7 och 12. Det finns en stor mognadsskillnad enligt oss men Törmänen använde en K-varians för att åtgärda skillnaden

En enskild elevs övningstid var två gånger i veckan á la 15 minuter i 8 veckors tid. Övningstiden var under lektionstid eller rast. I och med att eleverna hade en enskild övningstid så skedde undersökningen under en längre tid, ca 2 år.

Test gjordes före och efter Audilex träningen men uppgifterna var olika för att eleverna inte skulle komma ihåg uppgifterna. Testerna var svenska standardtest:

• Ordsegmentering
• Bokstavssegmentering
• Läshastighet
• Stavning
• Auditory-visual matching test
• Läsning av nonsenord

Det fanns vissa problem med materialinsamlingen. Det var t.ex. svårt att få ihop tillräckligt stor grupp. Fastän tolv skolor tillfrågades kom endast tre skolor med i undersökningen. Dessutom är dyslexi relativt ovanligt. Det finns dessutom dyslexi på olika nivå, vilket kan ha påverkat resultaten, eftersom detta inte togs i betraktande i undersökningen, antagligen för att samplet då helt enkelt skulle ha blivit för litet.

Kritik:

• Att  Törmänen antog att alla barnens IQ var på normal nivå
• Olika nivå på dyslexi togs inte i betraktande i undersökningen

// Staveflet

Artikeln “Meillä on siis kouluja, joista ne tulee: siis Suomen eliitti”- keskiluokan lasten kouluvalinnat pois lähikoulusta är en del av ett större projekt där det forskats kring skolval hos medelklassen i Finland. Forskaren Sonja Kosunen har redan i sin pro gradu-avhandling forskat kring skolvärlden och även doktorerat i ämnet. Eftersom Sonja deltagit i flera delar av detta större projekt, och artikeln endast är en del av detta, så blev det ibland oklart för oss när hon specifikt talade om artikeln och när om hela projektet.

Under vår träff med Sonja berättade hon att man som forskare tvingas bestämma hurudan position man som forskare skall ta. Hennes teoretiska perspektiv grundar sig på Bourdieus tankar om samhällsklasser och skillnader mellan dem, begreppet kulturkapital och reproduktion. Källorna i hennes artikel, de övriga forskarna hon hänvisar till, utgår alla ifrån Bourdieus tankesätt. Sonja kallade reproduktion för “sosiaalinen vinoutuma” men påpekade att det i jämförelse med t.ex. Storbritannien och Frankrike (som varit jämförelseländer i projektet och där privatskolor är allmänna) ändå är lättare för människor med olika bakgrund att i Finland få samma möjligheter att studera vidare.

Artikeln baserar sig på en empirisk studie från 2011 där finskspråkiga sjätteklassisters föräldrar i Vanda besvarade en enkät om skolval. Enkäten skickades ut till alla dessa föräldrar via Wilma-portalen. Längden på enkäten var en sida lång. Utgående från enkätsvaren ringde Sonja upp de föräldrar som var i processen att välja bort närskolan. Sju mammor passade in på forskarnas definition av medelklass. I artikeln presenterades alltså endast sju mammors argumentationer till varför de valt bort närskolan. Intervjuerna ägde rum på olika platser (caféer, hemma etc.) och räckte runt en timme. Sonja hade en trappstegsmodell som visade olika nivåer av socioekonomisk bakgrund och utgående från den skulle mammorna peka ut var de själva tyckte att de befann sig. Enligt Sonja upplevde många att de tillhörde medelklassen fast de i princip hörde till en annan klass. De flesta vill tillhöra medelklassen och hade man utgått från en subjektiv bedömning av huruvida mammorna hör till medelklassen så skulle personer som “tillhör” medelklassen vara betydligt fler men ha väldigt olika förutsättningar. Intervjuerna bandades in. Sonja hade ytterligare en person som hjälpte henne i intervjuprocessen. Under hela intervjuprocessen behandlades alla medverkande parter anonymt, både personerna som intervjuades och skolorna. Enligt Patel och Davison (2011) är det speciellt viktigt att deltagarna är medvetna om hur deras medverkande används och om svaren behandlas konfidentiellt. För Sonja var anonymiteten och deltagarnas integritet något mycket viktigt och tidskrävande. Hon nämnde att ca 80 % av hennes tid gick åt till att garantera anonymiteten och konfidentialiteten. Det största problemet under hela forskningen var att hålla skolorna anonyma.

Studien som artikeln baserar sig på strävar till att utreda hurudana argument mammorna använder sig av när de diskuterar skolval. Metoden som använts kallas kritisk diskursanalys. Idén med diskursanalysen är inte enbart att beskriva det som sägs under intervjuerna utan även – och framförallt – det som inte sägs, dvs. hur mammorna i det här fallet konstruerar sin argumentation. Sonja berättade själv att ämnet är aktuellt men att det krävs ytterligare forskning. Man vet att fenomenet existerar, framförallt i vissa städer, men varför existerar det, med Sonjas egna ord: “vad är på gång?”.

Nedanför finns vår egen modell över materialinsamlingsprocessen:

Då vi diskuterade materialinsamlingen ur en kritisk synvinkel ifrågasatte vi många saker. Det första, och kanske det mest väsentliga, är artikelns snäva sampel. Hur generaliserbart är resultatet av sju mammors svar? Hur stor tyngd kan man sätta på dessa sju mammors svar ur ett större samhällsperspektiv? Enligt Patel och Davison (2011) är generaliserbarhet ett begrepp som uppfattas problematiskt i kvalitativa studier. Generaliserbara resultat kan ändå fås i en kvalitativ studie, men främst fås en större förståelse av ämnet ifråga (Patel & Davison 2011). Vi frågade Sonja varför endast mammornas röster är hörda i artikeln och fick som svar att ofta när det gäller skolforskning så är det främst mammorna som svarar. Det skulle ha funnits en pappa att intervjua i Vanda men Sonja hade valt att exkludera honom “av forskningspraktiska orsaker”. Vi anser att man kan ifrågasätta en sådan avgränsning. Pappor hade nog ändå deltagit i intervjuerna vid sidan av mammorna även om vi inte vet om det här gällde för Vanda eller de övriga städerna som var med i det större projektet. Sonja använder också en hel del utländskt material som vi ifrågasätter eftersom det inte direkt går att jämföra med situationen i Finland, eller närmare bestämt Vanda, då vi inte har privata skolor. Dessutom var en del av källorna relativt gamla allt från 1979. Sedan dess har det skett många förändringar i samhället.

Sonjas artikel är skriven och analyserad ur Bourdieus synsätt på samhällsklasser och detta synsätt präglar artikeln både när det gäller materialinsamling och analys. Synsättet påverkar inte direkt själva materialinsamlingen i sig, men det utgör utgångspunkten och artikelns teoretiska perspektiv. Sonja medgav också att när man valt ett synsätt för sin artikel utesluter man följaktligen de andra.

Vi diskuterade ytterligare huruvida Wilma-portalen är det bästa sättet för att skicka ut en enkät till föräldrarna. Skulle det ha funnits lämpligare sätt att nå ut till föräldrarna? Därutöver ställer vi oss fortsättningsvis en aning kritiskt till definitionen av medelklassen, vilket präglat hela materialinsamlingen och urvalet. Sonja menade att det fortsättningsvis är tabu att diskutera klasskillnader i Finland och i övriga nordiska länder. Dock ansåg Sonja att det är godtagbart att prata om medelklass och klasskillnader i forskningssyften. Hon menade att man nog kunde kringgå begreppet och i stället tala om t.ex. socioekonomiska skillnader men slutresultatet skulle ändå bli detsamma.

//Grupp Medelklassen

Källa:

Patel, R. & Davison, B. (2011) Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera. Lund: Studentlitteratur

Under tisdagens föreläsning gick vi igenom skillnaderna på forskningsobjekt, studieobjekt och forskningsfrågor. Därefter skulle vi i våra forskningsgrupper diskutera dessa ämnen utifrån vår valda forskning/artikel, och sedan tillämpa det som vi lärt oss. Det vill säga, vi skulle hitta svar på forskningsobjektet, studieobjektet och vad är forskningsfrågorna utifrån vår forskares artikel.

Detta var lättare sagt än gjort. Det kändes att vi kom fram med samma svar gällande våra forskningsobjekt och studieobjekt. Det gällde att på riktigt fundera ut skillnaderna mellan dessa begrepp, och nedan kan ses vårt resultat. Den röda texten representerar vårt forskningsobjekt, med avgränsning. Den blåa texten representerar vårt studieobjekt och till sist den rosa färgen representerar vår mest centrala forskningsfråga.

En av uppgifterna vi fick till nästa gång var att reflektera över centrala begrepp i vår forskning. I boken Forskningsmetodikens grunder (Patel & Davidson 2003 s. 19) definieras begrepp enligt följande:

“Ett begrepp är en bestämning eller en rad inbördes relaterade bestämningar som betecknar ett föremål, en grupp av föremål eller en förståelse.”

När jag googlade runt på vår artikels namn fick jag upp följande nyckelord från en sida: yläkoulu; peruskoulun yläaste; valinta; oppilasvalinnat; vanhemmat; äidit; keskiluokka; Vantaa (källa: http://www.doria.fi/handle/10024/92675). Det skall bli intressant att se att om vi i gruppen sedan kommer fram till att någon av dessa nyckelord även skulle kunna representera centrala begrepp. För enligt min uppfattning, och rätta mig om jag har fel, så kan centrala begrepp och nyckelord ses som synonymer.

//Maria L, grupp Medelklassen

Även om jag aldrig tidigare gjort ett blogginlägg (och inte heller följt med särskilt många bloggar) så tänkte jag ändå öppna spelet här med att helt enkelt berätta om min frustration över att det inte alls är klart för mig vad vi förväntas skriva om i bloggen – och på vilket sätt. Jag valde nu att med några ord kommentera begreppet medelklass som den “forskargrupp” jag tillhör hade svårt att överhuvudtaget använda. Om någon vill undervisa mig i bloggskrivande så tar jag gärna emot kommentarer.

Varken jag eller någon annan av gruppmedlemmarna hade själva valt att forska i varför medelklassens barn undviker sina närskolor. Orsaken är enkel. Vi var rörande ense om att vi inte vill placera människor i olika klasser. Ändå var vi samtidigt ense om att det nog existerar olika typer av sociala skillnader eller samhällsklasser, om man vill använda det ordet.

Om vi ändå hade valt att forska i medelklassens beteende, hur skulle vi då ha definierat vem som hör till medelklassen? Och vem skall/får göra bedömningen? Skall det vara en subjektiv bedömning eller skall forskaren, dvs. vi, komma med en strikt definition? Vi blev något överraskade av att märka att den forskare vi kommer att skugga nog använt sig av medelklassbegreppet och ser nu fram emot att fråga ut henne då vi väl får möjlighet att träffa henne.

Jessica/Medelklassen