Om att fånga goda ögonblick…

”De barn som mest behöver kärlek, frågar efter den på det minst kärleksfulla sätten…” (Carolyn Webster-Stratton i Utveckla barns emotionella och sociala kompetens, kapitel 4)

De barn som har svårt att svara på de vuxnas förväntningar, ligger mitt hjärta närmast. De barn som kanske har svag impulskontroll, koncentrationssvårigheter och innerst inne en dålig självkänsla, utmanar oss vuxna mest.

Särskilt de barn vilkas självförtroende vacklar, behöver vår hjälp att bygga upp en gott självförtroende och en sund självkänsla. Ett positivt självförtroende gör det enklare att fungera i grupp. De behöver äkta positiv respons, 100 % utan nedlåtande bisatser eller någon som helst form av sarkasm (”beröm och sänkningar”). Webster-Stratton skriver om att proportionerna berömmande/korrigerande uppmaningar behöver vara minst 4:1. För de barn som upplever sig misslyckad behövs ännu mer beröm.

Webster-Stratton skriver om att det gäller att ”fånga dem” då de gör rätt. Ju mer situationer som blir fel för ett barn, desto viktigare är det att de vuxna omkring dem lyckas se varje litet lyckande eller ens varje försök till att göra bra ifrån sig. Kanske vi rent av kan skapa situationer där barnet får lyckas. ”Kan du hjälpa mig med…?”

Den nonverbala biten av den positiva feedbacken tror jag är oerhört viktig. Vi har skoldagar fulla av ord och uttryck. Särskilt de impulsiva barnen och de språksvaga barnen kan missa också berömmet, om det inte är tydligt. Tummen upp, ”high five”, ögonkontakt, en nickning kan ha oväntade effekter. Kontakt och acceptans.

Samtidigt som vi fokuserar på det positiva hos barnen så har de själva en chans att internalisera gillandet och få en positivare bild av sig själva. Vi kan också helt konkret lära ut självberöm, t ex genom kommentarer som ”Du kan vara stolt över dig själv när du…”

Webster-Stratton nämner också det villkorslösa berömmet; leendet och värmen i mötet med barnen. Om vikten av att tilltala eleverna vid deras namn: ”Trevligt att se dej, Lina!”. Jag ska påminna mig själv om detta vid rastövervakningar, ännu oftare ta tillfället i akt att låta barnen känna sig sedda, unika.

När Webster-Strattons bok har översättningen ”beröm”, skulle jag ibland vilja byta ut ordet till positiv återkoppling eller respons. Känns ibland lite onyanserat med ordet beröm i så stor skala. I grund och botten handlar det om samma sak, oberoende av hur vi benämner det.

Social kompetens och förmågan att inhämta ny kunskap går hand i hand. Att trivas och bli trygg i sig själv är grundpelarna i en bra skola. ALLA barn behöver positiv respons. Alla har rätt att få beröm. De blyga, de oroliga, de osäkra behöver lite extra, det är inte bort från de andra. Alla vinner på att leva i en positiv uppmuntrande miljö där den vuxna är en god förebild, som förstärker det unika och kreativa och uppmuntrar vid misslyckanden.

”En del behöver mer för att få lika mycket.”

Mia

4 reaktioner till “Om att fånga goda ögonblick…”

  1. Ibland kan det kännas att man tycker att de högljudda, aktiva barnen är utmanande. Medan jag själv anser att de tillbakadragna barnen tar/får mera tid.
    Prata med barnen och nämna deras namn är ju alltid bra, kom att tänka på namn och smeknamn som familjen använder….ska vi kanske ändå hålla oss till barnens riktiga namn. Eller har det ingen skillnad..?
    Jag håller med dig Mia, att mera beröm åt barn som behöver det, är inte bort från de andra.
    – Titti

  2. Amen! Så fint du skriver Mia, jag blir alldeles tårögd och kan bara instämma i det du förmedlar. Tårögd blir jag också då jag påminns om hur hårt och tufft livet är oavsett om man är det osynliga barnet eller det alltför synliga barnet. Och det är ju så svårt att hinna se och bekräfta alla barn i en stor grupp! Jag vill, jag vill och jag försöker både se och bekräfta men visst är det utmanande då det finns ett lektionsinnehåll som skall avklaras så att helst ALLA barn har följt med och förstått…

    Och ja, det är viktigt att lära sig ge ”positiv återkoppling” och ”respons” (håller med om att ordvalet ”beröm” inte alltid är befogat). 100% äkta positiv respons utan sarkasmer och nedlåtande bisatser – precis som du skrev – det behöver vi vuxna erbjuda våra barn för att de skall utveckla en god och sund självkänsla.
    /Henna

  3. Jag håller helt med dig Mia. Barn som har någon sorts svårighet (impulskontroll, känslomässigt, koncentrationssvårigheter etc.) kommer man bäst ihåg. De barn kräver mer av oss vuxna men då de barn lyckas känner vi stor glädje för dem.
    Som du Mia skrev behöver barn med ett vacklande självförtroende mycket stöd. Jag ger mycket beröm åt barnen på daghemmet och jag har märkt att många barn med ett dåligt självförtroende vill eller vet inte alltid hur de ska ta emot beröm. Webster-Stratton skrev att i sådana situationer får vuxna jobba extra hårt med att ge beröm och uppmärksamhet.
    ”En del behöver mer för att få lika mycket”. Ett mycket vackert citat! Som du Mia skrev har alla barn rätt till beröm och alla barn ska få beröm. För de barn som är jobbiga får vi vuxna jobba extra hårt för att hitta de små stunderna i vardagen då vi kan ge positiv respons.

    Wilhelmiina

  4. Det är egentligen det allra viktigaste i dagens skola att försöka skapa en atmosfär i sitt klassrum där alla känner sig accepterade och sedda. Om läraren förmedlar känslan av att alla är lika värdefulla smittar det av sig till eleverna. Det kan vara lätt hänt att andra elever märker ifall den vuxna ofta irriterar sig på en viss elev, och det ger de andra eleverna också ”rätt” att irritera sig. En vuxen som ser det goda i varje barn och som sprider positiv energi skapar oftast ett klassrum med ett accepterande och uppmuntrande klimat. Det är ingen lätt uppgift, och det kräver en ständig medvetenhet av läraren att iaktta sig själv och sitt sätt att bemöta sina elever. Mia, jag läser i din text att du är just en sådan vuxen som ser varje barns fina sidor!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *