Många finländare minns flyktingströmmarna från 2015. Enni Kallio har jobbat med flyktingverkligheten på nära håll. Det har varit mycket tal och diskussioner i media om flyktingsituationen sedan år 2015. En flykting definieras som någon som måste fly från sitt hemland på grund av förföljelse, tortyr eller annan omänsklig behandling. De flyr i hopp om att få ett bättre liv och utsätter sig ibland för livshotande situationer genom en farlig resa över medelhavet eller via andra liknande vägar till Europa. Enni Kallio jobbar för tillfället på Finlands flyktinghjälp och före hon började på flyktinghjälpen så arbetade hon som forskare för International Fox Fellowship. Kallio forskade i hur migration inverkar på miljön och tillbringade som en del av sin forskning 10 månader i Grekland på ön Lesbos. Kallio var i Grekland mellan november 2016 och 2017 och fick via sitt arbete många olika synvinklar på hur flyktingarnas situation i landet ser ut.

Kallio förklarade att det finns mycket olika stora och små organisationer som arbetar med flyktingar och som försöker förbättra deras situation i Grekland. Ett exempel på en organisation som hjälpt flyktingar med besök till optiker och donering av glasögon på Lesbos är Light to your eyes som är en mycket liten spansk organisation. Av de 139 300 migranterna som anlände till Grekland år 2018 stannade 50 500 kvar i landet. Detta beror på att Grekland och Sydeuropa i allmänhet är ett så kallat transitland, vilket betyder att migranterna som kommer till Europa har andra länder mera norrut som destinationsmål. År 2015 var det närmare en miljon migranter som anlände till Lesbos men av dem var det endast 692 som sökte asyl i landet. Man kan säga att Grekland är som en dörr till Europa.

Många av flyktinglägren i Grekland har överskridit sin kapacitet. Ett exempel på detta är flyktinglägret Moriapå ön Lesbos som har en kapacitet för 4000 asylsökande men som på hösten 2018 hade enligt beräkningar hade 11 000 asylsökande, detta läger har tältplatser för flyktingarna. Kallio berättade att situationen är väldigt utmanande, men att myndigheterna har försökt flytta mera människor till fastlandet även om lägren fortsätter att vara överbelastade. På bild 1 kan man se en bild tagen av Moria flyktingläger.

Då migranterna anländer till Grekland så anländer de huvudsakligen längs med två rutter, över medelhavet eller över Turkiets och Greklands gräns. Processen börjar med att någon märker människorna t.ex. på havet och för dem iland där EU:s gränsbevakare eller den lokala polisen tar emot dem. Därefter förs de till platser där de kan få hälsovård och får tillgång till vatten, mat och torra kläder. Det finns även myndigheter och andra organisationer på plats som bekräftar för dem att de är säkra och som eskorterar dem till mottagningscentralerna där deras fingeravtryck tas och det sker en intervju om asylansökan. Här sade Kallio att det är viktigt att kunna identifiera sådana personer som är speciellt utsatta och som behöver specialvård, dock nämnde hon att detta är väldigt svårt och att det inte alltid går rätt till. De som anländer via landvägen behandlas på samma sätt och ibland förekommer det att de migranterna själva tar kontakt med myndigheterna och frågar efter asyl. Hon betonade att processen alltid varierar från situation till situation. Även tiden för behandlingen av asylansökanvarierar från person till person, t.ex. beror det på vart de söker, om de har familj någon annanstans i Europa och vill söka till samma ställe och så vidare.

Enligt Kallio är den lokala befolkningens attityder mot flyktingar delade som i många andra länder i välden. Hon sade att de finns sådana som har öppet sinne och som personligen hjälper flyktingar som är mera utsatta än andra och erbjuder dem husrum. Det finns också många lokala föreningar som hjälper flyktingar med att anpassa sig till den nya kulturen, Lesvos Solidarity är en sådan organisation som försöker hjälpa flyktingarna att få bättre livsförhållanden.

Kallio berättade också att det finns personer som är emot flyktingarna och som upplever att de har påverkats negativt av de nyanlända. Eftersom flyktingsituationen skedde en ganska kort tid efter Greklands ekonomiska kris fanns det ännu spår av den. Många lokala lever ganska fattigt vilket kan leda till konflikter på grund av uppfattningen att utlänningar får stöd och inte dem. Flyktingsituationen har också lett till att turismen minskat på Lesbos och många småföretagare har lidit av detta vilket skapat missnöje. Enligt Kallio beror en del av fientligheten på rädsla och okunskap. Hon betonar att många inte vågar gå och prata med flyktingarna och att mera kontakt mellan grupperna kunde minska på motsättningarna. Det finns både möjligheter och utmanigar inom integrationen av de nyanlända. Utmaningarna är alltid väldigt individuella, det finns de som lätt anpassar sig och andra som har det svårare. De som lätt anpassat sig har lärt sig det lokala språket, gjort frivilligarbete och själv försökt hjälpa andra flyktingar att anpassa sig. En del har även fått jobb via frivilligarbetet t.ex. som tolk. Kallio påminner om att många av de nyanlända har en väldigt svår bakgrund med djupa trauma. De som inte kunnat anpassa sig kan ofta lida av t.ex. depression, mentala problem eller ha brist på motivation. Motivationsbrist kan bero på att asylansökan blivit förlängd, att de inte kanske trivs i Grekland och inte därför vill anpassa sig.

Om man analyserar migration från hållbara utvecklingsperspektivet så kan man konstatera att man måste försöka hitta lösning i ursprungslandet och till orsaken varför människor tvingas fly från landet. Kallio betonade att utbildning är väldigt viktigt att fokusera på och ge möjlighet för flyktingarna att få ett bättre liv i mottagarlandet. Det är speciellt viktigt att barnen inte får långa pauser i utbildningen och att ha möjlighet att studera enligt deras tycke och att språklära är väldigt viktigt. Finlands flyktinghjälp jobbar mycket med utbildning även utanför Finland så som t.ex. har vuxenutbildning i Uganda som öppnar möjligheter för arbete och integration i samhället. De som vill hjälpa flyktingar kan göra det på olika sätt: genom att rösta för att påverka politiken, genom att donera till olika organisationer, genom att göra frivilligarbete eller genom att vara öppen och positiv mot flyktingarna.

Enligt Kallio har mängden flyktingar ökat från år till år, idag har vi den största mängden flyktingar sedan andra världskriget. I nära framtiden kommer vi, enligt Kallio, att ha ännu större utmaningar ifall klimatförändringen inte stoppas. Utan modiga beslut för att minska utsläppen kommer stora delar av världen att bli obeboeliga i framtiden. De människor som bor i områdena kommer då att tvingas förflytta sig till andra länder och världsdelar. Enligt vissa forskare kan antalet människor som tvingas fly från sina hemländer på grund av klimatet vara närmare 200 miljoner fram till år 2030. Migranterna kommer antagligen att använda samma rutter men antalen kommer att öka.  Det största problemet med detta är att dessa migranter inte har möjlighet att söka internationellt skydd i något annat land på grund av att andra länder inte enligt lag måste skydda klimatmigranter på samma sätt som flyktingar. På Flyktinghjälpen efterlyses lagliga sätt att migrera på grund av klimatet både på EU nivå och på en global nivå, före utvecklingen eskalerar.

Denna artikel är skriven av Sofia Nyberg och baserar sig på en intervju med Enni Kallio som skedde per telefon den 11.4. Kallio berättar från hennes egna erfarenheter i Grekland.