Tabun, myter, fattigdom och bristande sanitet leder till att flickor och kvinnor i Indien saknar tillgång till såväl privata toaletter, rent vatten, tvål och mensskydd, som rätt kunskap om hur man bör ta hand om sin mens hygieniskt. Inte minst i Indiens skolor är förutsättningarna usla för att sköta mensen hygieniskt och utan skam, och därför stannar flickor hemma från skolan i åtskilliga dagar – varje månad. Därmed går de miste om värdefull undervisning, vilket har i längden förödande konsekvenser för Indiens samhälle i stort.
Indien är världens näst mest folkrika land, och flickorna mellan 10 och 19 år i denna befolkning är fler än någonsin tidigare. Men att de här tjejerna ska genomgå puberteten tar man knappt någon hänsyn till, och mens är kraftigt tabubelagt. I det indiska samhället ses nämligen mens som orent, och därför undviker man att prata om det. Det här gör att flickor och kvinnor skäms över att menstruera, trots att det i själva verket är en fullkomligt naturlig process, och ett hälsosamt tecken på att kroppen fungerar som den ska.
Mensmyter och missade skoldagar
På grund av att man inte diskuterar mens i varken skolan, familjen eller samhället, blir inte flickor och kvinnor tillräckligt informerade om hur man sköter sin mens på rätt sätt. Den bristfälliga kunskapen om mens grundar sig i myter och missuppfattningar, som förs vidare från generation till generation. Enligt de här myterna kan bland annat åsynen av mensblod förblinda män och användas vid häxkonst för att göra en tjej infertil, och man inskränker flickor och kvinnor från dagliga aktiviteter och vanor medan de har mens – som att vistas i kök, sovrum eller hemmen över huvud taget, vidröra manliga familjemedlemmar, delta i religiösa tillfällen, leka, bada, äta viss mat och utföra hushållssysslor.
Enligt Petter Gustafsson, pressansvarig på hjälporganisationen Water Aid Sverige, ses mens som mer eller mindre smutsigt i alla kulturer överallt – även i Norden – men i Indien är tabuna kring ämnet extrema.
– I Indien begränsas flickor och kvinnor i sin vardag på en helt annan nivå än i Sverige. Och i och med de kulturella och religiösa tabuna, är det dessutom svårt att reda ut missförstånden, säger Gustafsson.
Framför allt begränsas flickor från att gå i skolan när de har mens, på grund av skamkänslor och praktiska omständigheter. Över hälften (51,25 %) av indiska skolflickor har nämligen rapporterats sakna en privat toalett, och bara en av fem byter därför mensskydd medan de är i skolan, eftersom de hellre gör det i hemmet – men många väljer också att stanna hemma från skolan helt och hållet vid mens. Och när toaletter väl finns, undviker flickorna att använda dem på grund av trasiga dörrar eller lås. Sedan törs inte många flickor varken ställa sig upp eller gå fram till tavlan för att besvara frågor, i rädsla för läckage eller fläckar på kläderna och därmed retfulla kommentarer.
Det här har förödande effekter på flickornas självkänsla, personliga utveckling, frihet och tillit gentemot omgivningen, och lägger grunden för livslång maktlöshet, vilket i sin tur är negativt för hela landets ekonomi, sociala harmoni, jämställdhet, befolkningsstabilisering och livskvalitet. Högre kvinnlig skolnärvaro och därmed utbildningsnivå leder nämligen till minskad mödradödlighet, bättre befolkningskänsla, ökad preventivmedelsanvändning, färre graviditeter, bättre barnhälsa, fler vaccinerade barn och färre människor smittade av HIV.
Gräs, aska och lera som mensskydd
Ett annat problem är sedan tillgången till mensskydd. Runt 70 % av Indiens invånare bor i byar, där priset på sanitetsbindor utgör det största hindret för menshygien. Man har inte heller råd med ordentliga rengöringsfaciliteter, och samtidigt saknar majoriteten av indiska byar tillräckliga vattenresurser för att man ska kunna hantera sin mens ordentligt.
Av den anledningen används exempelvis tidningspapper, löv, gräs, aska, lera och kodynga som mensskydd på landsbygden, men till störst del förlitar sig indiska flickor och kvinnor på tygstycken. Dessa är egentligen ofarliga att använda, men på grund av att man inte rengör och torkar tyget på rätt sätt förblir det ofta smutsigt och blött. Det här är varken bekvämt eller hygieniskt – trots att just hygien är av extra stor vikt när man menstruerar, för att undvika infektioner och sjukdomar.
Till följd av ohygienisk mensskötsel är i synnerhet infektioner i de reproduktiva kanalerna vanligt. Att använda smutsiga tygstycken ökar nämligen risken för urin-, mellangårds- och vaginala infektioner, som många gånger inte heller behandlas och därmed i värsta fall kan ha dödlig utgång. Därtill är infektioner i reproduktionskanalerna kopplade till bland annat livmoderhalscancer, HIV/AIDS, infertilitet och missfall. Det här leder sedan till begränsade arbetsmöjligheter och därmed inkomstkällor för kvinnor, då man antingen stannar hemma från jobbet eller arbetar medan man är sjuk.
Två flickor i en av skolorna som Water Aid har försett med privat toalett och mensskydd. Eftersom mens är så pass tabubelagt, fungerar frågan om bristfälliga toaletter som en inkörsport för att också börja prata om menshygien. Bild: Water Aid/Ton Greenwood.
Ett komplext problem
Mensproblematiken i Indien beror alltså på flera saker, och leder till flera negativa konsekvenser. För att råda bot på problemet behöver man därför angripa det från flera håll. Petter Gustafsson och resten av Water Aid arbetar därför för att minska skammen kring mens genom att undervisa, tillhandahålla vatten och toaletter samt starta så kallade hygienklubbar i skolorna. Man samarbetar på det sättet med lokala partners, och Gustafsson har själv besökt en av skolorna i Indien och bevittnat det kritiska tillståndet, men även sett framsteg.
– Resultat från vårt arbete syns redan, men det går långsamt, säger Gustafsson.
För att kunna lyfta tabuna som omgärdar mens i Indien, säger Gustafsson att man måste börja prata om det. Och ett sätt för att få folk att prata om mens, är att visa på vilka sociala och ekonomiska vinster man skulle få ut av att stötta menstruerande kvinnor. Att förbättra Indiens menssituation är en investering och bra för affärerna. Men framför allt fokuserar Water Aid på själva rätten till hygienisk mensskötsel.
– Att kunna sköta sin mens hygieniskt och utan skam är en mänsklig rättighet. Det är utgångspunkten hos oss på Water Aid, säger Gustafsson.