All posts by Theresa M Forssell

Made in Bangladesh – våldet bakom kläderna

Kostnaderna för textilproduktionen i Bangladesh är bland de lägsta i hela världen, minimilönen för textilarbetarna är 84 euro i månaden. Det här är optimalt för företag inom klädindustrin som vill tillverka kläder så snabbt och billigt som möjligt för att maximera vinsten.

Stora internationella företag som H&M, Lee och Zara men även finska företag som Reima och Stockmann producerar en del av sina produkter i Bangladesh. Det är allmänt känt att förhållandena i dessa textilfabriker är mer eller mindre inhumana och att stora företag som H&M är medvetna om problemet men inte gör tillräckligt åt saken.

Det som diskuteras mindre är den faktor som de flesta textilarbetare har gemensamt: de är kvinnor. Den låga månadslönen för textilarbetare görs möjlig av kvinnornas svaga ställning i Bangladesh. Kvinnorna har inte makt att kräva högre löner eller förbättra sina arbetsförhållanden. Att vara kvinna inom textilindustrin medför också för många att man blir utsatt för våld av sina manliga chefer, som kan vara fysiskt, psykiskt, ekonomiskt eller sexuellt.

Grunden till våldet mot kvinnorna i textilfabrikerna är de hierarkier och könsroller som existerar i Bangladesh. Situationen förvärras av att flera chefer uppfattar våld som det effektivaste sättet att öka produktiviteten och motivera arbetare. Våld är också ofta accepterat av ledningen och kan till och med belönas då ledningen ser våldet som ett försök till att öka produktionen. Våldet har alltså en direkt koppling till företagens strävan efter vinst då stora mängder produkter ska tillverkas på väldigt kort tid. Företag som låter bli att göra åtgärder för att höja arbetares löner och förbättra arbetsvillkoren för textilarbetare i Bangladesh, uppehåller därmed en miljö där våld mot kvinnor tillåts existera.

Företagen måste ta sitt ansvar, sociala problem kan inte enbart falla på staters axlar i en globaliserad värld. Den stora frågan är däremot i fall det överhuvudtaget är möjligt att producera socialt hållbart och ansvarsfullt snabbmode? Jag frågar Anniina Nurmi, expert i hållbara kläder och textilindustrin, samt skribenten bakom bloggen Vihreät Vaattet vad hon anser om frågan:

”Jag anser inte att det är möjligt att bygga en snabbmodesindustri på en hållbar grund, men det går att förbättra den” – Anniina Nurmi

Nurmi poängterar att hela snabbmodesindustrin i sig är ansvarslös då målet är att producera så många produkter som möjligt för ett så lågt pris som möjligt.

Om vi utgår från att snabbmodesindustrin åtminstone i nära framtiden kommer att fortsätta, vad kan då företag göra för att förbättra sitt sociala ansvar och sin hållbarhet? Nurmi anser att det krävs förståelse från företag för vad hållbarhet verkligen betyder, och att det krävs mer än små handlingar för att hållbarhet uppnås. Företag måste försäkra sig om hållbarheten i hela produktionskedjan och från alla aktörer som medverkar i produktionen. Nurmi menar att det är viktigt att processen är transparent. Viljan till att förbättra hållbarheten måste också komma från högsta ledningen eftersom åtgärderna annars inte är tillräckligt stora.

Trots att det finns en allt högre medvetenhet om arbetarnas förhållanden inom snabbmodsindustrin fortsätter företag att driva sin verksamhet med samma framgång. Det är lätt att känna hopplöshet över problemet och över hur man som enskild individ kan bidra till förändring. Anniina Nurmi erbjuder några förslag för hur man kan påverka som konsument.

Nurmi anser att konsumenten kan påverka genom att med sina konsumentval stöda ansvarsfulla företag. Dessutom är det viktigt för hållbarheten att i överlag minska sin konsumtion och att låta bli att konsumera från ansvarslösa företag. Konsumenten kan ställa frågor om företags hållbarhet och kräva att de förbättrar sin verksamhet.

Nurmi lyfter fram att man också kan inverka på företagen genom att rösta på sådana politiker som prioriterar hållbarhetsfrågor. Hon betonar att det krävs politiska aktörer som pressar företagen, för just nu har företagen fria händer att göra vad de vill. Nurmi anser också att ett annat sätt för konsumenten att inverka indirekt på företagen är att stöda frivilligorganisationer. Det finns organisationer som Eettisen kaupan puolesta ry som har expertkunskap i hållbarhet som de kan föra vidare till företag och således hjälpa dem bygga en mer ansvarsfull verksamhet.