“I ett slutet omlopp kan avfall, spillenergi, värme, näringsämnen och koldioxid återanvändas och utnyttjas till energi och matprodukter. Med slutet omlopp är matproduktionen nästan kolneutral och utsläppsfri”

Det sägs att de tre största delområden genom vilka en människa påverkar miljön är mat, boende och hur man tar sig från en plats till en annan, alltså resvanorna. För den skull valde jag ett tema som handlar om ett av delområdena. Jag är själv särskilt intresserad av hållbar matproduktion och frågor som angår produktion av animaliska proteiner. Ett av de mest effektiva sätten att producera animaliska proteiner är fiskodling och fiske.

Enligt FAO (Food and Agriculture Organization of the United Nations) är 80 procent av världens fiskbestånd överfiskade eller på gränsen att bli överfiskade. Det finns ett behov för hållbara fiskbestånd eftersom fisk utgör åtminstone 15 procent av det animaliska proteinet i maten för över 2,9 miljarder människor i världen (UN, 2010).

Slutet omlopp konceptet

Fiskodling minskar det tryck som riktas mot naturliga fiskbestånd. För att trycket skall minskas behövs det mera nya innovationer och strikt reglering. Konceptet sluten omlopp inom fiskodlingen är en innovation för hållbarhet.  Den ger en möjlighet att producera mat på ett hållbart sätt och främja välmående hos naturens fiskbestånd. I konceptet kopplas fiskodling ihop med lantbruk och energiproduktion.

Vid fiskodling i slutet omlopp odlas fisken på marken, tvärtemot vanlig fiskodling. Akvakultur på jorden tycks vara ett av de snabbast växande sätten att producera animaliska proteiner. Konceptet kopplar ihop akvakultur med växtodling. Härigenom kan fiskens och växters behov och utsläpp kopplas ihop och utnyttjas på ett effektiv vis.  I ett slutet omlopp kan avfall, spillenergi, värme, näringsämnen och koldioxid återanvändas och utnyttjas till energi och matprodukter. Med slutet omlopp är matproduktionen nästan kolneutral och utsläppsfri.

I Finland finns ett pilot projekt för fiskodling koncept i slutet omlopp. Anläggningen finns i Nykarleby och har konstruerats av Sybimar Oy. Den har varit i bruk sedan 2012. Det tyska Leibniz-institutet forskar också hur växthusodling och fiskodling kunde kopplas ihop. I Leibnizs försöksanläggning odlas tilapia fiskar och tomater i samma vattenomlopp. Enligt Werner Kloasin som är Leibniz-institutets avledningsdirektör är fiskodling ett ytterst effektivt sätt att producera animaliskt protein. Till exempel nöt boskap kräver ungefär 8 kilo foder för att växa ett kilo, och grisar kräver 5 kilo, medan odlad fisk bara kräver lite mera än ett kilo. Vid sluten produktion alstras energi av avfall och fiskodlingen kopplas ihop med växthusodling. Växthus värmer, oxiderar och rengör vatten och näringsämnen från fiskodlingen, som sedan gödslar växthusets grönsaker.  Allt bioavfall som blir kvar från processen användas till energiproduktion.   I Tyskland har odling av tilapia kopplats ihop med tomatproduktion. I Finland odlas till exempel sallad, örter eller jordgubbar tillsammans med sik.

Fördelar med fiskodling i slutet omlopp är att man kan utnyttja infrastrukturen till dubbel nytta och samtidigt effektivt utnyttja koldioxid och näringsämnen.   Sluten omloppsodling är tekniskt möjligt. Ändå är förverkligandet av processen för tillfället dyrt och behöver finjustering. Dessutom behövs mera information för att flera fiksodlare skall bli medvetna om koncepten.

Konceptet att odla fisk i slutet omlopp bjuder på intressanta lösningar för hållbarare matproduktion.

Källor:

General situation of world fish stocks, United Nations Food and Agriculture Organization (FAO)

Maaseudun tulevaisuus; Mitä kala tekee kasvihuoneessa? Ruokkii tomaattia. 7.3.2014

Yle Uutiset: Päästötön ruuantuotanto alkuun Uudessakaupungissa. 18.9.2012

Vergote N., Vermeulen J. Acta Horticulturae, 2012, 927, 67-74: Recirculation Aquaculture System (RAS) with Tilapia in a Hydroponic System with Tomatoes