Hej! Här kommer mitt blogginlägg och jag fortsätter med temat om invandrare. Det skall specifikt handla om arbete och arbetslöshet. Det har uppstått fina blogginlägg och jag hoppas att det jag skriver om också skall väcka tankar och åsikter J
Hur skulle det kännas för dig om du hade gått en fin utbildning på universitet (t.ex. det vi studerar nu) och sedan bestämmer du dig att du vill flytta utomlands och i det landet lyckas du INTE få jobb till det du studerat till utan du hamnar jobba med något helt annat som du inte nödvändigtvis gillar och dessutom får du sämre lön? Eller så får du inget jobb alls.
Här kommer en artikel som behandlar detta ämne. Det som slog mig var denna mening: ’’Hän ajaa Helsingissä öistä linjaa, vaik lääkäriksi luki aikanaan’’. Min första tanke var att det är fel. Visst har invandrarna svårt att få jobb då de inte kan språket, men det måste väl finnas en lösning till detta dilemma. Ett sorts arbetsträningsprogram kanske. Där de lär sig essentiella delar av språket som behövs i arbetet. Med små förändingar kan man komma långt. I vissa arbeten kan man väl klara sig helt på engelska också. På något sätt skulle det ju vara bra att få mera människor in i arbetslivet så de drar sitt strå till stacken, vilket hjälper samhället och att de inte typ hamnar bo på gatan och ställa sig i brödkön. Speciellt nu när Finland är ett rätt så dyrt land att bo i så är detta förstås inte idealt. Arbetsgivarna borde ha en mer öppen attityd gentemot invandrare som faktiskt skulle vara lika potentiella som vi finländare. http://www.uralehti.fi/artikkelit/maahanmuuttajien-ty-llistyminen-ep-vakaata-ja-hidasta
Det framgår ur artikeln att invandrarna lider av en stor arbetslöshet och att de faktiskt vill ha jobb. En större mångfald är en rikedom och sakta men säkert så skulle eventuellt rasismen minska en del. Variation behövs. Var det någon som tänkte sig att ju mer invandrare vi anställer, desto mindre arbetsplatser blir det åt oss finländare?
Tack för mig. Carolina – Suomessa paperit ovat ihmistä tärkeämpiä.
Problemet med människor som utbildat sig långt i andra länder (t.ex. läkare) är ju att den utbildningen de fått ofta inte motsvarar en finska utbildningen, och kvaliten på den utländska utbildningen är ibland betydligt sämre än den finska. Detta skulle man ju dock kunna åtgärda genom någon kurs/prov/någonting som människan i fråga skulle kunna ta för att få bevis på att deras utbildning “håller måttet”.
Annars håller jag långt med om vad du skriver, fördomar gör tyvärr ganska långt att invadrare har svårt att få jobb. Dessutom känns det konstigt att en del människor tycker att invandrare tar jobben ifrån finländarna – trots allt är inte antalet jobb konstant: desto fler människor det finns, desto fler jobb kommer det att behövas. Oftast tar ju dessutom invandrarna sådana jobb som finländare inte vill ha (tyvärr inte sällan för att invandrarna inte får andra jobb, men också för att de överlag inte är lika kräsna) – dessa jobb skulle då utan invandrarna vara utan anställda!
Monessa tapauksessa ongelmana on juurikin työnantajien asenteet ja ennakkoluulot maahanmuuttajia kohtaan. Ei uskalleta palkata muualta tulleita, saatika sitten kutsua edes työhaastatteluun. Tiedän muutaman tapauksen, jossa vieraskielisellä nimellä työpaikan tai vuokra-asunnon hakeminen vaikuttaa lähes mahdottomalta.
Ja tämä kaikki on todella valitettavaa ja surullista. Sitä kovasti puhutaan Suomen kansainvälistymisestä ja kansainvälisyydestä, mutta maan sisällä meillä on monia tällaisia epäkohtia. Ja nämä epäkohdat saattavat meidät epätasa-arvoiseen asemaan ja sulkevat toiset ulkopuolelle heti kättelyssä.
Tähän meidän tulisikin panostaa ja saada työnantajat, kuten myös meidät muut, näkemään maahanmuutto avarakatseisemmin uusine mahdollisuuksineen. Näkemään maahanmuuttaja taustaiset työntekijä työhteisön rikkautena. Ja miksi täytyy jatkuvasti vaatia sitä täydellistä suomenkielen taitoa? Työelämässä ja sosiaalisessa kanssakäymisessä, muiden kanssa vuorovaikutuksessa ollessa tulee tutuksi niin kieli, kuin maan tavat ja kulttuuri. Työelämään mukaan pääsy onkin ehdottoman tärkeää maahanmuuttajien kotoutumisen, sopeutumisen kuin kielen oppimisen kannalta. Tärkeää olisi, että heille suotaisiin mahdollisuus hyvään, turvalliseen ja ihmisarvoiseen elämään.
Finland vill ofta visa sig på styva linan gällande utbildning. Vi vill gärna ha trippel-magistar samtidigt som maxitiden för våra studier ska ligga på 5-år. En ekvation som inte går ihop. Det finns en mängd problem med våra inbyggda fördomar gällande studier och att vårt land är “så pass mycket bättre och håller högra standard gällande studier”.
Ex. så har redan svenska läkare problem med att få anställning i vårt land. Varför? Vi anser att deras utbildning inte håller måttet. Det blir inte smidigare av att vi har ett ställe som producerar svenskspråkiga läkare i Finland. Får man inte en plats på Medi får man söka sig utanför landsgränserna, men får problem med att de nordiska (samt estniska) ländernas läkarutbildningar inte anses motsvara den finländska.
Så var gick det fel? Att vi anser att vår nivå är så mycket bättre och behöver vara så mycket högre? Att vi anser att utbildning är allt och om man inte har papper på vad man kan, så kan man inget? Jag tror att lösningen ligger i mer flexibilitet. Vi ska inte se ner på invandrares utbildningar, vi måste se dem som en möjlighet. Färdigutbildade människor som inte har kostat vårt utbildningssystem någonting. Lite fortutbildning och språkkunskap på det. Se till att få ut dem i arbetslivet så fort som möjligt, det är trots allt där man lär sig att bli en del av samhället och skapa kontakter och nätverk. Vi måste sluta sätta oss på så höga hästar och tro att andras utbildning inte är lika värdefull som vår. Det är utbytet mellan olika kulturer som sist och slutligen kommer driva vårt land framåt.