Hejsan, Onsdagsgruppen! (24.4.2013)

Den här onsdagen jag var liten sorlig eftersom vi har Onsdagsgruppens sista möt. Tiden har gått så snabbt! I januari tyckte jag att den kursen är lång och kanske liten svår. Men jag var fel. Jag har njutit om kursen!

Enni var inte på plats därför jag diskuterade ensam med Daisy. Hon kom med sin Jazzare (en rollator) och satt på soffan.  Daisy har vit, vacker ylleväst. Jag frågade: ”Varifrån du köpte den?” Men Daisy svarade att hon har gjort den själv. Hon har tre stickade väster. ”När var jag yngre virkade jag en hel klänning!” sade Daisy och skrattade. Daisy är skicklig med handarbete. När besökte jag och Enni Daisys bostad hon uppvisade oss många par sockor och små mossar som hon har gjort. Daisys tavlor är också handgjorda.

Denna onsdag jag och Daisy diskuterade med Bertil, Kaisa och Aino. Vi hade inte så trevliga tema: loppor och lusar. Det var vanligt att barn har loppor eller lusar när Daisy och Bertil var små. Det var inte så farligt eller stor skam. Men nuförtiden orsakar lusar hysterin bland föräldrar. Några av dem ger inte barn till skolan eftersom de är så rädd för lusar. I skolan var lusar ett par gånger när jag var på lågstadiet. Den var enkel problem eftersom de försvann med viss schampon.  Jag tycker att till exempel mobbning är mycket mer allvarlig sak.

Jag har haft så underbar vår! Tack alla seniorerna, Ann-Sofie, Marjatta och andra studerandena!

Laura

Nästan sista mötet (17.4.2013)

Den här onsdagen hade Riki dator och videokanon med sig. Datorn var Rikis egen men han hade lånat videokanonen. Riki och Nina presenterade vår blogg för seniorer. De tyckte att den var fin. Seniorerna hade tidigare läst våra bloggskrivingar i Cecilia Hoiva eftersom de inte har egna datorer (dessutom Frans har).

Jag och Enni presenterade våra skrivningar för Daisy. Daisy kommenterade och sade ” Jag är i bok, oj!”

Jag kan också berätta någonting om mina känslor. Jag har haft jättekul vår! I början av kursen jag var nervös och lite rädd. Men snart jag började vänta onsdagar. Alla seniorerna och Ann-Sofie var så trevliga och vi hade så rolig tillsammans. Det roligaste var Hänga gupp –spel och Berits gåtor. Jag skulle kunna skriva hel bok om Daisys dockor!

Jag tycker att den kursen har haft mycket fin möjlighet att lära sig praktik svenska. Jag har lärt mera än jag trodde i januari. Jag har också fått sådana saker som jag inte kunde vänta: nya vänner och många olika aspekter för liv. Seniorerna är så goda lärarna! De är alltid positiva och glada. Jag skulle vilja lära deras livshållning.

Vi har bara ett möte kvar. Jag är sorlig men jag har så många trevliga minnen.

Laura

Onsdagsgruppen, 10.4.2013

Förra onsdagen vi hade ett spel som vi alla spelat tillsammans. Vi studerar kallade det ”galge-spel”, lik som på finska det är bara ”hirsipuu”. Men vår grupp blev lite förvånad. ”Galge-spel, vad är det då?” frågade man. Sen Antti och Pekka började det spelen och nu vi alla visste vad var det! På svenska de inte kallas ”galge” lik som ”hirsipuu”, spelen heter ”Hänga gubben”!

Vi hade roligt tillsammans. Senioren hade några tester samtidigt men alla får spela. Antti och Pekka hade valt många ord och några var ganska konstig. På första rund vi nästan dabbade os! Och de orden var ”huvudbry”, naturligtvis!

Senare talade jag och Riki med Berit! Vi småpratade om hur vara påsken till os och då Berit berättade en lite storyn av mus som hon hade sett räddar sin unga från vattens hot. Berit sade att de var spännande se att även om djur, en liten mus, gör så mycket för sina barn.

Hon också hade två böcker med sig. En var en stor och jättevacker Bibeln, de var gammal och ganska tung. ”Oj, vilken skatt!!” tyckte teologi studerar. Det andra var en boken om Lasse Pöysti, de hade storyn, dagbok anteckningar och bildar om hans liv. När jag läste orden ”Ladoga” och ”Sordavala” de påminde mig om hur min mormors familj flyttade från Sordavala i krigens tid.

Hänga gupp och tester (10.4.2013)

Jag hade haft tre veckor paus från Onsdagsgruppen. Det var så trevligt att träffa Daisy, Berit, Bertil, Erik och Frans igen! Antti och Pekka hade planerat Hänga gupp -spel och vi alla spelade tillsammans. Många seniorer visste inte det här spelet. Jag undrade det eftersom det var gammalt spel. Min mormor, till exempel, spelade det i sin barndom.  Jag tycker att Hänga gupp är jättetrevligt! När jag var på lågstadiet, spelade vi ofta det.

Vi spelade fem gånger och gubben hängde inte. Men en gång det var så nära: bara en ben missade. Antti och Pekka hade finnat mycket svåra ord. Jag hade aldrig hört ord ”instrumentbräda”, ”lågkonjunktur” och ”synvilla”. ”Huvudbry” och ”språkriktighet” var lite lättare. Ann-Sofie var skicklig i Hänga guppen. Jag var inte så skicklig eftersom jag sade många gånger fel bokstav. Men jag hade rolig.

Daisy sade att Hänga gupp -spel och övriga aktiviteter var sysselsättning när det inte hade radio och television. Men nästan alla har dator nuförtiden. Daisy har inte. Hon tycker inte on datorer och säger: ”Mobiltelefon räcker för mig!” Daisy kan leva utan dator eftersom banken betalar hennes räckningar och hon inte behöver e-post.

Daisy har alltid tyckt on matematik. Därför tyckte hon att dagens minnetest inte var för svår. Det är mycket viktigt att testa seniorers minne regelbundet. Seniorer själva sade också att det är nyttigt. ”Nu är jag klock!” sade Berit när hon kom från testen och skrattade.

Laura

Hänga gupp -spel

Den här gången spelade vi hänga gubben – spel. Antti och Pekka hade hittat några ord för oss och vi andra försökte gissa dem. Pojkarna hade hittat ganska svåra ord, men tillsammans gissade/ visste vi varenda av dem och vi blev inte hängda en enda gång. För mänga seniorer var det här spelet främmande. Det förundrade mig eftersom jag hade tänkt att det här spelet är så gammalt som ett spelet bara kan vara.

Berit visade oss en verklig skatt: en Bibel från 1700-talet. Den var en jättestor och tung bok och såg ut så gammal som det var. Jag, och kanske också några andra av oss studenter, skulle ha gärna tagit det med mig när Berit gick bort för en liten stund med en sköterska för att testa sitt minne. Senare Berit sade att testen gick bra. Den enda svåra saken var att räkna bakåt i minusräkningar. När vi var i våra smågrupper berättade Berit till mig och Nina en händelse som hon hade sett en sommar: en råtta, som hade räddat sina barn från ett hål där vatten hade svämmat över efter regnet i hennes koloniträdgård. Det var jättetrevligt att lyssna på en berättelse. Det är så synd, att vi har bara två möten kvar på den här kursen.

Före påsk

Sista onsdag pratade vi om påsken. Erik visade oss ett färgrikt påskkort som han hade knåpat i gruppen. Han hade en tydlig skrift vilket vi undrade med Anna-Sofia. Erik berättade oss att som bokbindare måste man skriva mycket och fint. Vi också diskuterade om läckerheter som man äter på påsktiden. Erik gillar att äta memma bara med vanlig mjölk. Men jag tycker om att äta memma med socker och Anna-Sofia med grädde.

Erik berättade oss att under den senaste tiden har han varit lite ledsen eftersom hans vardag är så likadan varje dag. Att titta på tv, köra bil till affären, laga mat i mikron, träffa dottern – det är saker som hör till hans vecka. Därför berättar vi till Erik om våra liv ganska mycket varje gång vilket gläder honom. Han är alltid intresserad av speciellt våra studier, vilka kurser vi har just nu och vad har vi hållit på med under veckoslutet. Och nu är han också intresserad av min graviditet.

Bara om ett par veckor våra möten tar slut i Nordsjö. Det känns så ovanligt!

Daisys minnen, del två (27.3.2013)

Jag kunde inte komma till Nordsjö den här gången men ändå kan jag skriva några saker om Daisy. Jag har så mycket material. Daisy är född 1928. Hon är enda barnet i sin familj. På 1930-talet var familjer ofta stora, och bara ett barn var ovanligt. Daisy har också en dotter men hon har tre barn.

Daisy rökte sin första tobak när hon var i skolan i Tammerfors. Hon gick till Pyniksbacka bakom en stor sten med sin goda vän. De hade bara en tobak och de rökte turvis. Daisys mostrar eller föräldrar fick aldrig veta. inte. Daisy tyckte inte om rökning och hon fortsatte inte.

Före kriget bodde Daisy i Hangö, i Hangöbyn.. På den tiden var det helt normalt att gå till gudstjänst varje söndag. Det hörde till söndagen. Daisys familj gick också till kyrkan och Daisy var i söndagsskola.

Daisy har ingen dator och hon ska inte skaffa en heller.. Däremot har hon en mobiltelefon. ”Här är min dator!” sade hon till mig och Enni.

I sin bostad har Daisy en katt på sängen. Den var liksom en levande katt: den har mjuk päls och den till och med jamar! Daisy sade att den inte tycker on mig eftersom den bräkade hela tiden när den var i min famn.

Jag har berättat att Daisy har cirka sextio dockor. Hon har också dockor av sig själv och sin dotter. Daisy-docka har fin, brun sammetsklänning och hatt. Daisys dotter har lång, grön klänning. Båda dockorna har glasögon, som Daisy har köpt från Sverige. Det är inte möjligt att skaffa dem i Finland.

Laura