Den här gången spelade vi hänga gubben – spel. Antti och Pekka hade hittat några ord för oss och vi andra försökte gissa dem. Pojkarna hade hittat ganska svåra ord, men tillsammans gissade/ visste vi varenda av dem och vi blev inte hängda en enda gång. För mänga seniorer var det här spelet främmande. Det förundrade mig eftersom jag hade tänkt att det här spelet är så gammalt som ett spelet bara kan vara.

Berit visade oss en verklig skatt: en Bibel från 1700-talet. Den var en jättestor och tung bok och såg ut så gammal som det var. Jag, och kanske också några andra av oss studenter, skulle ha gärna tagit det med mig när Berit gick bort för en liten stund med en sköterska för att testa sitt minne. Senare Berit sade att testen gick bra. Den enda svåra saken var att räkna bakåt i minusräkningar. När vi var i våra smågrupper berättade Berit till mig och Nina en händelse som hon hade sett en sommar: en råtta, som hade räddat sina barn från ett hål där vatten hade svämmat över efter regnet i hennes koloniträdgård. Det var jättetrevligt att lyssna på en berättelse. Det är så synd, att vi har bara två möten kvar på den här kursen.

För någon orsak har jag glömt att publicera den här bloggtexten. Här är det, äntligen.

13.3.2013

Blommor i vintern

Den här gången berättade Berit om en koloniträdgård som hon har haft. Berit visade oss bilder med hennes barnbarn i trädgården och vackra blommor som växte där, till exempel solrosor och ringblommor. Hon berättade oss om många blommor men jag kommer inte ihåg deras namn. Berit visade oss med hjälp av papper att hurdana skridskorna brukade vara förr i världen: en tunn bit av läder, en vass bit av metall och litet snöre att fästa metallbitarna till skorna och det var det. Allt var så enkelt i gamla dagar, även skridskor… Jag berättade, att jag ska resa till Indien och kommer därför inte nästa gång.

Förra veckan var jag borta, eftersom jag var på semesterresa i Indien. Det var en jättetrevlig resa, men det var också jättetrevligt att komma tillbaka. Borta bra men hemma bäst, såsom man brukar säga.

Innan seniorerna hade kommit läste Aino nyheter i HBL högt och vi andra lyssnade. Till Nina och Berit visade jag några bilder som jag hade tagit under min resa. Eftersom jag hade en kamera med mig, tog vi tre, med hjälp av Enni, av oss ett foto som ni kan se här. Vi diskuterade om hur vi hade haft det.. Nina hade varit litet sjuk under en vecka, och Berits tå mådde inte bra. Hon måste ha en större sko i annan fot, eftersom tån har svällt. Hoppas det blir bättre senare.

Berit hade läst en vits i tidningen och läste det nu högt för alla oss som var i rummet. Det var roligt, fast lite ful, och vitsen berättade om en präst och en kyrkvaktmästare som fick en gammal fru som var färdig att dö att cykla igen.  Berit gav oss chokladägg, önskade glad påsk och frågade att vem som ska ha en påskpuss.

Vi ses efter påsk!

Förra veckan berättade Frans någonting om sin barndom. När han var ung, bodde Frans med sin familj på Båtsmansgatan i Rööperi. Ärtholmen är bredvid Rööperi, och där ligger “Fordin kärki”. Där var en soptipp som innehöll olika material. En gång, när Frans var ute på äventyr där, hittade han massor av bananer. De var inte ännu mogna, men han tog dom bananerna in. Frans lade bananerna under sin säng, att de var gömda från ljus. Efter tre eller fyra dagar bananerna var mogna. Den här tiden var bananer ganska sällsynta, så de var mycket stor rikedom.

Frans hittade också mycket metall från Fordin kärki. Där var koppar, mässing, bly och andra metaller. Han sålde metaller till en lokal skrothandlare och fick lite pengar. Med de pengarna kunde han hjälpa sin mamma och sin familj. Efter kriget måste barn också göra mera arbete än nuförtiden.

En gång var Frans på auktion med sin pappa. Människor försökte att köpa någonting, och de skrek offertar: ”Tio mark, tjugo mark, trettio mark!” Sedan skrek Frans: ”En miljon!” Hans pappa var inte så glad och han sade att nu är god tid att vara tyst.

Glad Påsk!
Antti

Hyvät kurssilaiset, tärkeää tietoa kurssin lopputyöstä eli kirjasesta ja julkisesta blogista!

Tänään oli yhteinen tapaaminen Kielikeskuksessa. Seuraavat PAKOLLISET (yhteisen projektin takia) tapaamiset ovat maanantaisin klo 12.15-13.45 seuraavina päivinä: 8.4. ja 15.4. ja 22.4. Siellä samassa kolmannen kerroksen luokassa missä oltiin ne ekat kerrat.

Faktaa tästä kirjasesta: Siihen tulee 40sivua, joista 20 voi olla värillisiä. Kirjan koko on A5. Kirjan sisällysluettelo on seuraavanlainen:

1. Presentation (Marjatta): 4 sivua ja kaksi kuvasivua.

2. Cello (Erik): 4 sivua ja kaksi kuvasivua/värillistä sivua, yhteensä 6 sivua.

3. Psalmer (Berit): samat sivumäärät kuin edellä mainitussa. Näin kaikilla.

4. Frågesport (Bertel)

5. Havrekex (Daisy)

6. Pojkarna (Frans)

7. Slutet: 4 kuvasivua

Näihin neljään tekstisivuun on tarkoitus sisällyttää esittely omasta seniorista, kertoa annetusta tai ryhmään liittyvästä teemasta ja liittää mukaan pari omaa blogikirjoitusta. Teemat on annettu siksi, ettei koko kirja kertoisi samoista kerroista, vaan kaikki esitellään mutta niihin ei tarvitse käyttää koko neljää sivua. Teemaan liittyen kuitenkin voi ottaa lainauksia muiden blogikirjoituksista, esimerkiksi kun Janica ja Anna-Sofia kertovat sellokerrasta, niin jos jossain bloggauksessa on viitattu Beritin liikuttumiseen, niin sen voi “lainata”.

Esittely omasta seniorista voi olla pidempi tai lyhyempi. Esimerkiksi Daisyn nukeista saa paljon tekstiä tai Bertelin Fazer-kertomuksista, mutta toisella ryhmällä voi olla vähemmän senioriesittelyä ja enemmän omia blogikirjoituksia tästä blogista.

Anna-Sofia perusti meille blogspottiin oman julkisen kaikille näkyvän blogin, joka tulee olemaan samanlainen kuin se kirjanen. Sinne me tehdään ne versiot jotka tulee kirjaan ja siellä niitä sitten tsekkaillaan ja kommentoidaan kun me tehdään ne niillä pakollisilla tunneilla. Tunneilla olo, julkiblogin ja kirjan tekstien kirjoitus ja keskustelu ruotsiksi on meidän kurssikoe, erillistä suullista koetta ei sitten enää ole. Ole paikalla tai ole apina 🙂 Sopikaa parin kanssa kumpi tuo läppärin pakollisiin maanantaitapaamisiin, koska kirjoitetaan ne tekstit niissä maanantaitapaamisissa. Muistakaa kirjoittaa kuitenkin seuraavastakin keskiviikosta sinne yliopiston blogiin.

Jotain varmaan unohtui, jokin jäi epäselväksi, joten kommentoikaa ja kysykää ja nähdään keskiviikkona, asiasta saa kysyä meiltä ketkä oli tänään paikalla: Marjatta, Enni, Laura, Anna-Sofia, Aino, Nina ja allekirjoittanut.

-Kaisa

Olisi kiva, että vaikka ei olisi kysyttävää, niin kommetoisitte tähän tekstiin että “luettu ja ymmärretty” 🙂 Kiitos!

Hej! Jag har inte skrivit här på många veckor, ups! 🙂 Men, jag kan berätta vad jag minns, till exempel om den gången när vi sjöng tillsammans. Jag upptäckte att det inte var Bertels favoritsak, kanske eftersom kyrka och religion inte är så bekanta till honom.

Bertel hjälpte Aino och mig med frågorna till vårt frågesport. Vi tänkte ha frågorna med olika teman och därefter frågade vi om tennbröllopsdag, om finska presidenter, om Jari Sillanpää och om påven. Ennis och Lauras havrekex med choklad var jättegoda! Och eftersom där var choklad, Bertel berättade någonting men jag kan inte minnas vad!

Två veckor sen träffades vi bara en timme, men vi hade tid att prata om bilar, om vårt påsklov, påskplaner och Bertels jobb. När Bertel jobbade på Fazer var de flesta arbetare  kvinnor och ryska kvinnor jobbade där längst, de bytte inte jobb efter det att de hade fått en.

Vi ses imorgon på Språkcentrum!

Vet ni att vi har endast fyra möten i Nordsjö kvar? Fyra, så lite.

-Kaisa

Sista onsdag var Janica inte på plats, men jag diskuterade med Erik. Denna gång talade vi mycket om Eriks familj. Han har varit gift två gånger gift och han har en dotter från hans sista äktenskap. Hans dotter har tre egna döttrar och en av dem bor i Rovaniemi, en i Riihimäki och jag minns inte var den sista bor. En av Eriks barnbarn målar hus och en av dem jobbar som sjuksköterska.

Vi pratade med Frans bland annat om sina bilar. Han har haft många fina och olika bilar som har sina egna historier. Hans första bilen var Ford Anglia, vars årsmodel var -62. Frans körde 147 000 kilometer tills den första besiktningen av den bilen. Till exempel nuförtiden måste man köra sin bil till besiktningen mycket ofta.

Den bästa bilen av Frans var Chevrolet Nova -76. Det var ljusblå och hade automatisk växel. Frans köpte den bilen i 1978 och han körde 14 år med det. Frans gjorde mycket resor till Åland och han körde 50-60 000 kilometer per år. Efter 14 år, han hade kört 700 000 kilometer med den Chevrolet. Det var inte så dyrt att köra så mycket, eftersom bränsleförbrukning av den bilen var 10 l/100 km och bränsle var ganska billigt. Den Chevrolet hade också hydraulisk stötdämpare av Monroe, så den bilen kunde stiga upp och falla 15cm.

En gång lånade den sonen av Frans den Chevrolet och han hade kollision med andra bil som var Peugeot. Han bromsade i trafikljus och den Peugeot rammade in den bakre stötfångaren. Lyckligtvis ingen var sårad och den Chevrolet var helt okej, men den Peugeot gick sönder.

Frans hade också Ford 3000 -83, som var röd sportbil. Det var verkligt snabb och effektiv bil. Han reparerade de bilarna alltid sig själv. Frans hade sin egna verkstad i sin garage och där han polerade sina bilarna.

(Jag ska söka foton om de här bilarna senare och ansluta de på blogg.)

Hälsningar!
Antti

Hej, jag tänkte att jag laddade de här blogskrivningrna före en periodsvecka men det ser ut att jag inte ändå gjorde det. Nå, hoppas att det gör ingenting att de här skrivningarna kommer kanske lite sent.

Bättre för mycket än för litet, liksom min mormor brukar säga, så här har jag igen två mötelse i en blog.

20.2.

Som först diskuterade en liten stund med Berit, men sedan hade Kaisa och Aino ordnat oss en frågesport. Dem frågade oss några ganska svåra frågor, till exempel om påve och finska presidenter. I vår grupp vi alla visste (eller gissade) någonting av varje fråga, så vi fick ganska bra poänger. Jag och Nina var tvungna att gå bort genast efter mötte, så vi hann inte fika med seniorer och studenter. Fast det smakade vi havrekex med choklad som Enni och Laura hade bakat, och dom smakade jättebra.

27.2.

Den här gången diskuterade vi alla, seniorer, Ann-Sofi, Marjatta och studenter, i en stor grupp i mötelserummet, och inte i små grupper som vi brukar göra. Det fungerade också bra, eftersom vi tillsammans försökte avlösa gåtor som till exempel Berit ställde oss. En av gåtor hade jag hört i förhand, men en visste ingen av oss. Den gällde om en hake, som inte finns nuförtiden i dörrarna, men i gammaldags det var ett vanligt sätt att locka dörrar. Innan Berit ställde gåtan sade hon att pojkarna inte får nu tänka smutsiga tankar när de hör den här gåvan. 😉 I den stora gruppen diskuterade vi också om vad  som var och en av oss ska göra på sommar. Vi studenter berättade också att var som ska vi sommarjobba. Många av oss ska vara en sommarteolog på två eller mera konfirmationsläger.  Tiden gick snabbt och vi inte hade mycket tid att diskutera med Berit, men hon sade att hon har några texter som hon ska visa oss när vi träffas nästa gång. Vi ses nästa gång efter en periodvecka!

Alla satt i en krets och vi talade tillsammans. Föremål för diskussion var dansa och arbetet. Alla berättäde alternerande sommarjobbet och andra palaner för sommaren.
Flesta talade Bertel och Berit. Bertel talade om choklad igen. Han talade om för oss, att ibland cold lade på chokolad. Berit frågade oss några gåtor. Jag minns inte dem.
Vises i morgon.
Aino