”Stark” och ”svag” hållbarhet

Hållbar utveckling är generellt definierat som en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. I denna essä behandlats koncepten ”stark” och ”svag” hållbarhet. När det talas om stark hållbarhet betyder det att naturen har ett egenvärde som inte kan ersättas med något annan kapital. Svag hållbarhet definieras så att naturen kan ersättas resursbaserat med kapital som producerats av mänskan, med t.ex. teknologi. Naturen kan användas upp till den kritiska gränsen och enligt den starka hållbarheten bör ett minimum av olika typer av ”kapital” oberoende upprätthållas, om ett system syftar till att vara hållbart.

 

Stark hållbarhet kräver på att man balanserar förbrukningen av icke förnybara resurser genom att öka beståndet av förnybara resurser. Det skulle vara möjligt om graden av förnyelse av de använda resurserna skulle ökas eller ytterligare utvecklas så att resurserbasen skulle blir större. Vissa miljökomponenter är unika och de som fungerar i samband med dem kan vara irreversibelt förlorat under relevant tid. Svag hållbarhet kräver att tjänster av detta slag (ekonomiska aktiviteten och miljökvaliteten) bör upprätthållas under tiden. Väldigt Svag hållbarhet, eller ”Solow sustainability” (uppkallad efter Robert Solow) innehåller det högsta belopp som kan används på konsumtion under en period utan att minska de verkliga konsumtionsutgifterna i framtiden.

 

Roten till problemen är samexistensen av miljötillgångar som används i ekonomiska processer och de som inte utnyttjas. De resurser som inte utnyttjas kan vara avgörande för att ekosystemet fungerar. Hållbar utveckling bör utvidgas till att skydda den naturliga miljön som vårt livsuppehållande system. Svag hållbarhet är avgörande för att göra hållbar utveckling till ett meningsfullt operativt koncept men är inte tillräckligt för det. Genom att integrera svag och stark hållbarhet och ändra resursfördelningen under tiden har vi möjlighet att skapa ett sådant system där den hållbara utvecklingen fungerar som en helhet utan behovet av att välja den ena eller andra.

 

 

Referenser:

Garmendiaa, E & Prellezoc, R & Murillasc, A & Escapaa, M & Gallasteguia, M. (2010). Weak and strong sustainability assessment in fisheries. Ecological Economics. 70 (1), 96-106.

Hediger, W. (1999). Reconciling “weak” and “strong” sustainability.International Journal of Social Economics. 26 (7/8/9), 1120-1143.

Stocchetti, M. (2008). Kestävä Kehitys. 202. Ympäristö ja kehitys. Föreläsningsserie.

Leave a Reply