Av Camilla Berghäll

Den som har läst tidningar den senaste tiden har knappast undgått den konflikt som pågår som bäst kring vargen i vårt land. Vargobservationer har blivit vardagsmat i sydvästra Finland och i Österbotten. Vargen rör sig i tät bebyggelse, boskapsdjur och husdjur har fått stryka med och föräldrar vågar inte låta barnen promenera till skolan. Vi behöver skydda vargen men hur gör man när man på samma gång skall leva med den sida vid sida? Går det att bli vän med vargen?  

 

Vargskydd– Dynamik mellan skyddandet av mångfalden och förvaltningen av det sociala  

När det gäller vargen handlar hållbarhetspolitiken om mycket mer än att bara skydda vargen. Förutom att skydda vargen från människan, handlar det samtidigt om att skydda människan från den skada vargen för med sig genom attacker på boskapsdjur och husdjur, samt genom den rädsla den sprider. Det handlar också väldigt mycket om att handskas med de meningsskiljaktigheter som finns om vargen. Det finns starka och olika uppfattningar och åsikter om vargen, och också möjligtvis olika uppfattningar om vad utveckling och hållbarhet betyder i sammanhanget, vilket är en utmaning för politiken. Lika mycket som det handlar om att förvalta den biologiska mångfalden, handlar det om att förvalta det sociala.   

Det finns ett socialt motstånd mot vargen men också ett motstånd mot själva vargpolitiken. Starka reaktioner mot vargen handlar också om missnöje med vargpolitik och maktarrangemang. I vargskyddet sker politik på olika nivåer och att det råder ett ständigt maktbalanserande mellan lokala och högre nivåer. Det handlar mycket om demokrati och bemyndigande och hur styrning fungerar och förändras. 

Maj och Tor Nesslings stiftelse i Helsingfors finansierar forskning som främjar miljöskydd. På stiftelsen har man även understött projekt som undersöker rovdjurspolitik och projekt som rör social hållbarhet i naturskyddsfrågor. Jag kontaktade Minttu Jaakkola, som är stiftelsens forskningschef, för att diskutera vargskydd med tanke på social hållbarhet. 

“Motståndet mot vargen beror säkert på rädsla…när rädslan är så stor, och speciellt om den förminskas, så leder det till ett starkt försvar.” 

Jaakkola berättar att i konflikten finns tre element: fakta, värden och intressen. Fakta handlar om vad som är sant och Jaakkola menar att “…i vargpolitiken handlar det till exempel om hur många vargar det finns och var de finns. Det finns den kunskap som är definerad av forskare och kunskap som är definierad av de lokala invånarna och sen handlar det också om vems kunskap som är rätt och vems kunskap man tror på och vem som får bestämma vilken kunskap som ligger till grund för beslut. Om besluten som görs grundar sig på fel kunskap, blir de inte betrodda och förtroendet brister.” 

Enligt Jaakkola är värden svåra eftersom de är länkade till identitet. “Det som sårar identiteten mest är att någon inte lyssnar på dig eller att du inte blir betrodd eller att du blir förlöjligad.” Jaakkola menar att det handlar mycket om känslor, vilket  verkar förbises i politik och speciellt i forskning. 

Jaakkola förklarar att intressen handlar om belöningar och ersättningar, och vem som ska få, och  vad som ska fås. Det kan handla om ersättningar för de skador på egendom som vargen åstadkommer eller om man ska få belöningar för att skydda vargen. 

“I många naturkonflikter sker det gruppbildning. I rovdjursdiskussionerna har det blivit en klar tudelning, det är vår sida och de andras sida… de som försvarar människors rätt att leva här på landsbygden och de människor som upplever att det viktigaste är att försvara naturen…”  

Jaakkola förtydligar att EUs naturdirektiv stävar till att trygga vissa arters existens, men att det ändå tillåter olika sätt att genomdriva lagstiftningen. Därmed menar hon att man kan också tänka på hur man tar det sociala perspektivet med. “Lagen skyddar aldrig någonting om det inte finns förtroende för den.” “I de här konflikterna är problemet att det inte finns förtroende mellan människor. Hur man bygger förtroende mellan människor är den verkligt centrala frågan.”     

 

Social hållbarhet viktigt 

När det gäller skydd av skadedjur är det speciellt viktigt att den sociala hållbarhetsaspekten kan förverkligas. Annars händer det lätt att den uppifrån styrda skyddspolitiken misslyckas och att lokala grupper tar lagen i egna händer. Ett missnöje med en vargpolitik som tar sig uttryck i tjuvjakt gynnar inte skyddandet av vargen. Det här betyder också att det är speciellt viktigt att i beslutsfattandet ta med de människor som lever med skadedjuret i sin vardag. Men när människor har olika värden och åsikter, hur kan man då hitta gemensamma mål och ett socialt hållbart vargskydd?  

“I sådana här konfliktsituationer där det finns mycket olika åsikter borde man alltid få en så bred samling människor som möjligt, vilka representerar olika åsikter, att mötas runt samma bord.” Jaakkola betonar att det handlar om att starta från rent bord, att man tillsammans inringar problemet, försöker se vad man har gemensamt och försöker fundera hur man kan lösa det. Det handlar om att “var och en lyssnar på de andra med uppskattning och respekt och en vilja att förstå den andres synvinkel.” Jaakkola förklarar att det behövs att man kommer bort från färdiga uppfattningar och ståndpunkter och bryter det som hon kallar “konfliktidentiteten”, det vill säga att man i mötet tar ett steg bort från den egna identiteten, som säger att “vargen är extremt hotad och behöver skyddas i Finlands natur, eller att vargen är ett hot mot min familj.” 

Enligt Jaakkola har det  i Finland gjorts väldigt lite försök med sådan här förhandling och samarbete, och faciliterad förhandling, vi har inte den kulturen.  

Det ordnas diskussionsmöten eller informationsmöten, berättar Jaakkola. “Det finns en möjlighet att lyssna, men där sker ingen interaktion, ingen förhandling, inget samarbete eller inkluderande. Någon frågar efter åsikter, som om det fanns en möjlighet att påverka, men människorna som kommit dit vet att deras åsikter inte har någon effekt.” 

I miljöskyddet fungerar två ministerier, Miljöministeriet och Jord-och skogsbruksministeriet. Jaakkola tycker det är problematiskt att beroende på vilken av dessa som ordnar mötena, så upplevs mötet som vinklat åt ett visst håll.  “Om en representant för Jord- och skogsbruksministeriet drar mötet, så kommer miljöskyddarna dit med rest ragg.” “Det är inte ett neutralt tillfälle, och hur väl det än är riktat till olika intressenter, så kommer människor ändå dit i förvarsposition för sina egna grupper… Utgångspunkten på de här mötena är inte att vi skall sitta tillsammans vid samma bord och försöka förhandla.” 

På frågan om det fattas en medlare i konflikten, svarar Jaakkola att det gör det. Enligt henne är det en viktig uppgift och den som har den behöver ha den kunskap som behövs. “I svåra konflikter behövs det en medlare, en utomstående facilitator som är en oberoende part i konflikten.” Jaakkola är av åsikten att det vore bra om det fanns utomstående facilitatorer att tillgå till exempel via företag eller något forum, eller om staten hade en tjänst som erbjöd facilitering. 

Konflikten visar att förvaltningen av vargen i Finland behöver förändras och att maktarrangemangen behöver tillåta mer delaktighet. Det är viktigt att en diskussion som handlar om värden och visioner förs och att man samarbetar för att hitta gemensamma mål.  

“Konflikter uppstår om vi inte kan lita på varandra. Om vi vill främja någon sak, krävs det att förtroende byggs upp. Nyckelordet är förtroende.” 

 

Källor:  

Intervju med Minttu Jaakkola, forskningschef på Maj och Tor Nesslings stiftelse, Helsingfors 25.4.2018. 

Hiedanpää, Juha & Jani Pellikka. 2015. “Mikropolitiikka ja susiasioiden hallinta Lounais-Suomessa” I Suden kanssa, redigerad av Hiedanpää Juha & Outi Ratamäki, 197-218. Rovaniemi, Lapin yliopistokustannus. 

Mykrä, Sakari. 2017. Eläinluokittelujen, lajisuojelun ja sidosryhmien historia määrää haitallisten eläinten nykyistä ja tulevaa kannanhoitoa ja suojelua. Turku, Turun yliopiston julkaisuja. 

Stöhr, Christian. 2013. “The Governance of the Wolf-Human Relationship in Europe.” Review Of European Studies 5 (4): 1-18.  

Bild: Pixabay. Tillgängligt på: www.pixabay.com. Hämtat 7.5.2018.