”Ledarskapet- en tur till framtiden”

Johanna Ekström-PartanenDenna höst har Palmenia arrangerat en svenskspråkig pilotutbildning tillsammans med Helsingfors stad med målsättning att stödja ledarskapet hos daghemsföreståndare. Daghemsföreståndarna är en grupp som inte, så som t.ex. rektorerna, behöver ha en formell behörighet för att kunna verka som föreståndare. De flesta har en barnträdgårdslärarutbildning i grunden och fått utveckla sina ledarskapsfärdigheter via sitt arbete. Bland annat därför finns det ett behov av utbildning som stöder föreståndarna i sitt ledarskap.

Utbildningen bestod av närstudiedagar med expertinlägg och gruppcoaching som stöd för utvecklingsarbetet. Teman som behandlades var bl.a. strategiskt ledarskap i daghemsmiljö, kunskapsledarskap, välmående på arbetsplatsen samt mångkulturalitet. Då det är av stor betydelse för föreståndarna att ha möjlighet till erfarenhetsutbyte och få idéer och stöd av varandra reserverades tid även för det kollegiala stödet. Helheten var uppbyggd som en processutbildning där de behov som fanns hos deltagarna beaktades.

Under utbildningens gång har det i flera olika sammanhang framkommit diskussion kring att det är viktigt att kritiskt granska enligt vems behov strukturerna i daghemmen är planerade. Med denna fråga inledde bl.a. professor emerita Gunilla Dahlberg från Stockholms universitet sitt inlägg med rubriken Mångkulturalitet och hundraspråkighet. Är strukturerna planerade så att de vuxna skall ha det bra och att arbetstrivseln på daghemmet är hög? Är de planerade enligt föräldrarnas önskemål, eller utgår vi alltid ifrån barnens? Alla deltagarna var överens om att det är barnen som står i centrum, har vi glada och nöjda barn har vi också en personal som är glad och nöjd och vice versa. Dahlberg kallade även daghemsverksamheten för demokratins vagga och enligt henne är det oftast så att vi inte är medvetna om hur stor betydelse en välfungerande dagvård egentligen har för samhället i stort.

Utbildningen avslutas med ett slutseminarium den 10.12.2014 som är öppet för alla som är intresserade av utveckling av daghemsverksamheten. Mirjam Kalland verkar som gästföreläsare och deltagarna i utbildningen presenterar utbildningens resultat. Läs mer om seminariets innehåll samt om själva utbildningen här.

Johanna Ekström-Partanen, Planerare

Koulutusvienti on muutakin kuin Pisaa

http://pyramidi.it.helsinki.fi:8080/Cumulus/Standard/AssetServlet/12479303_print.jpg?recordView=SearchResult_ThumbnailView&catalogID=23&recordID=2917&errorURL=../Error.jsp

Professori Pasi Sahlberg ruotii suomalaisen koulun kehittämisen nykytilaa ja varoittelee koulutusviennille ”käyvän kuin Nokialle”, jos nyt ei tehdä oikeita poliittisia päätöksiä. (HS 12.10.2014, http://www.hs.fi/kulttuuri/a1412993780657)

Kieltämättä Pisa-tulosten jatkuva heikentyminen heikentäisi ajan mittaan kiinnostusta suomalaista koulutusta ja koulutusvientiä kohtaan. Toisaalta, koulutusviennissä suomalainen peruskoulu on harvoin varsinaisena vientiartikkelina. Pääosin koulutusvientimme perustuu suomalaisten yliopistojen, ammattikorkeakoulujen ja ammatillisten oppilaitosten korkeaan koulutus- ja sisältöosaamiseen. Opetusalallakin Suomen varsinainen hittiartikkeli on suomalaisten opettajankouluttajien osaaminen – ei niinkään peruskoulu sinänsä.

En siis olisi heittämässä koulutusvientiä ja peruskoulun kehittämistä samojen pesuvesien mukana. Olen kuitenkin Sahlbergin kanssa samaa mieltä siitä, että suomalaisen peruskoulun menestys edesauttaa myös suomalaista koulutusvientiä.

Koulutus- ja kehittämiskeskus Palmenia vastaa Helsingin yliopiston koulutusviennin koordinoinnista ja tukipalveluista. Kirsi Kettula toimii Palmeniassa koulutusviennin kehittämispäällikkönä.

 

Var hittar vi motivation till skolutveckling?

Var hittar vi motivation till skolutveckling?Skolnätsutredningar, skolindragningar och ett allmänt försämrat ekonomiskt läge präglar många kommuners utbildningsdiskussioner idag. Samtidigt ska utvecklingsprojekt genomföras, av vilka den nya läroplanen är ett av de mest aktuella. Hur är det möjligt att upprätthålla motivationen och fortsätta utveckla arbetsplatsen även då förändringens vindar blåser snålt kring öronen?

Motivation är någonting väldigt individuellt. Flera personer kan ha samma mål men det som föder motivationen att nå målet baserar sig antagligen på helt olika saker. I en utvecklingsprocess är det därför av stor vikt att sätta tid på den initierande fasen av processen då alla får komma till tals och då kollegiet tillsammans kan se hur vars och ens styrkor kan komplettera varandra så bra som möjligt. Om en kollega får göra någonting som känns angeläget blir motivationen oftast också en annan. Detta kanske glöms bort ibland då det upplevs att utvecklingskraven kommer utifrån och blir tvång snarare än möjligheter till utveckling.

Ovanstående påstående ställer också krav på rektorns ledarskap. Det gäller så klart att reservera tid och möjlighet för att utveckling ska kunna äga rum men det handlar också om att både inspirera hela kollegiet och att lyssna på den enskilda läraren. För att kunna inspirera kollegiet krävs att rektorn själv hittar sin inre motivation till utvecklingsarbetet för att genom den glöden kunna inspirera kollegorna. För att kollegorna i sin tur ska gå från att vara inspirerade till att vara motiverade behöver de hitta denna drivkraft inom sig själva. Detta kan rektorn hjälpa till med genom att vara lyhörd och genom att t.ex. i samband med utvecklingssamtal utforska vad kollegorna brinner för och tillsammans fundera på hur denna glöd kunde överföras till jobbet.

I ett kollegium finns givetvis många olika personligheter. Det finns personer som alltid vill vara med och utveckla nya saker medan det likaväl finns de som är nöjda med läget som det är. Oavsett i vilken grad en kollega vill vara med och utveckla arbetsplatsen finns det ändå någonting inom var och en som motiverar och driver en framåt i livet. Om alla kollegor hittar denna inre drivkraft och kan koppla den till sitt jobb kommer utvecklingsarbetet att ske mycket smidigare och med ett bättre resultat än om motivationen saknas. Detta gäller så klart genomgående alla arbetsplatser, inte bara skolan.

Visst kan vi vara motiverade i våra arbeten även då omständigheterna inte är de allra bästa – det handlar i slutändan om att känna sig hörd, accepterad och värdefull. Det handlar om att stöda varandra och att få ge utlopp för sina egna individuella styrkor och kompetenser. Det handlar om att hitta sin egen plats i sammanhanget och att med hjälp av den egna motivationen jobba utgående från den platsen. Och vi kan alla hitta denna individuella motivation inom oss själva, även då förändringens vindar blåser snålt kring öronen.

Jutta Angus jobbar som specialplanerare på Palmenia

Onnistumista ja ponnistusta biisipajoissa

ryhmakuvaEu-hankkeella on tehty hyvää. Hyviä tuloksia tuoneet pajat saivat aikaan kouriintuntuvaa kekseliäisyyttä, yritteliäisyyttä ja rohkeutta. Listaa voisi jatkaa myös toteen käyneillä toteamuksilla: voimaantuminen ja vastuunotto. Nyt puhutaan juuri sellaisista teeseistä, joita tukea tarvitsevat nykynuoret kaipaavat.

Lahdessa elokuun puolivälissä toteutetut musiikkipajat olivat Taideyliopiston Sibelius-Akatemian ja Palmenian yhteistyön tuotosta ja sitä yhteiskunnallista vuorovaikutusta konkreettisimmillaan. Sävellystyöpajat tukemaan nuorten työllistymistä ja yhteistyötaitojen kehittymistä -hankkeen musiikkikasvatukselliset tavoitteet lähtivät tutkimuksellisista lähtökohdista, joita myös noudatettiin hankkeen arviointia tehtäessä. Hanke kokosi Tiirismaan yläkoululle nuorisoryhmän kaksipäiväiselle sävellysleirille, jonka tuloksista puhuvat mielellään sekä suunnittelijat, toteuttajat että osallistujat.

Työpajoissa luotiin musiikkia pienryhmissä kansainvälislaajuisesti arvostettua ja tutkittua co-writing -menetelmää käyttäen. Yhdessä tekeminen sai uudet ulottuvuudet ja musiikin luomiselle annettiin luovat puitteet. Pajoissa jokaisen nuoren omia vahvuuksia nostatetaan ja omien onnistumisten kautta saadaan ihmeitä aikaan.

Yhdessä ideoimalla opitaan ongelmanratkaisukykyä, neuvottelutaitoa, aikataulutusta, erilaisuuden hyväksymistä ja keskittymistä. Siinäpä liuta asioita, joita hyvältä työntekijältäkin odotetaan. Omakohtaisten onnistumisten lisäksi musiikkipajojen syvempi merkitys ulottuikin yhteistyötaitojen ja itseensä uskomistarmon ammentamiseen. Nuoria haluttiin tukea elämänpoluilla askeltamisessa sekä työelämään pyrkimisessä ja siellä pysymisessä – ja tämän lisäksi yhdessä sävelletyt kappaleet olivat erinomaisia, hittikamaa!

Co-writingia ohjasivat alansa todelliset osaajat: musiikintekijä, tuottaja Jukka Immonen ja musiikkipedagogi Aleksi Ojala. Lisäponnistusta saatiin tähtivieras Mariskalta sekä työelämävalmentaja Virpi Mandelinilta. Lisäksi pienryhmävedoissa oli mukana keväällä hankkeen puitteissa koulutettuja co-writereitä.

Hankkeen järjestämässä, toukokuisessa workshopissa sävellysmenetelmää harjoitteli joukko opettajia, musiikkimaakareita ja nuorisotyöntekijöitä tarkoituksenaan jalkauttaa menetelmä työarkeensa. Sävellyspajan antia pistetäänkin jakoon jatkossa koulukiusaamista kokeneiden vertaistuen piirissä, nuorisotyön bändipajoissa, osana koulujen ja musiikkiopiston perusopetusta sekä iltapäiväkerho- ja erityisryhmien toimintaa.

Hyvä lähtee leviämään ja konsepti on kohdillaan!

 

Kirjoittaja, hankehanslankari Anne Laakso työskentelee suunnittelijana Palmeniassa

Grundskolans slutbedömning kräver utveckling

utbildning

Att avsluta grundskolan och börja utbildning på andra stadiet är en viktig milstolpe för de flesta ungdomar. Då läroplikten nalkar sitt slut ställs ungdomarna inför ett viktigt val.Blir det gymnasie- eller yrkesutbildning?

Konkurransen om studieplatserna är ställvis hård och ungdomarna rangordnas enligt medeltalet från avgångsbetyget. Då avgångsbetyget och vitsorden är rätt så avgörande, är en central fråga även hur tillförlitlig slutbedömningen i årskurs 9 är?

Juhani Rautopuro vid Nationella centret för utbildningsutvärdering har under en längre tid undersökt hur elevers prestation i nationella prov i årskurs 9 hänför sig till slutbedömningen. Studier har gjorts bl.a. i historia, samhällslära, hälsokunskap och matematik. Resultaten tyder på att variationen mellan vitsord och prestationsnivå är ställvis stora.

Då skolor delas in enligt prestationsnivå i fyra grupper, är skillnaden i elevernas prestationsnivå i det nationella provet t.ex. över 20 % för slutvitsordet 8 i matematik. Då elever i medeltal har kunnat lösa uppgifter till ca 56 % i provet för att få vitsordet 8, har elever i den högst presterande gruppen behövt lösa 66 % av uppgifterna rätt för samma vitsord. I den lägst presterande gruppen är motsvarade siffra i medeltal 45 %.

Eftersom lärare ska följa anvisningarna i läroplanen i slutbedömningen, är en central fråga vad variationen kan bero på? Forskare pekar ut två centrala orsaker. För det första är läroplanen i sig inte ett tillräckligt verktyg. I den finns det bara uttryckt vad eleverna ska kunna för vitsordet 8 och kompetensnivån för de övriga vitsorden saknas.

Därtill lever sannolikt ett normativt förhållningssätt hos lärarna. Lärarna förhåller sig till sitt eget elevunderlag och ger vitsord genom att jämföra elevprestationerna sinsemellan, som leder till variation skolor emellan. För att kunna tala om likvärdiga möjligheter till andra stadiets utbildning behöver variationen minska.

Är det då så småningom dags att få till en förändring? Eftersom den nya läroplanen utformas nu, behöver den göras till ett gångbart verktyg för lärarna. Kompetensnivån för de övriga vitsorden behöver uttryckas och göras nationella.

Därtill behöver lärarna fortbildning. Detta läsår arrangerar Palmenia utbildningar t.ex. för matematiklärare och lärare i de naturvetenskapliga läroämnena i dessa frågeställningar.

Kaija Junttila planerar utbildningar på Palmenia