Tankar om Webster-Starttons text

Carolyn Webster-Strattons (1992) text är något som alla pedagoger, närvårdare och föräldrar borde läsa. De två första kapitlen handlar om pedagogens växelverkan med föräldrar och barn. Webster-Stratton ger konkreta tips om hur pedagogen kan bygga upp positiva relationer från när barnet börjar i skolan/daghemmet och t.o.m. innan.

Även om Webster-Strattons text är skriven för lärare i skolan, tänkte jag som barnträdgårdslärare från daghemmets synvinkel. På vårt daghem erbjuder vi morgonkaffe några gånger om året, hembesök, föräldrakväll i början av hösten och vi skriver veckobrev åt föräldrarna. Vi ser föräldrarna mycket i vardagen. Ändå ger barnträdgårdslärarutbildningen inga färdigheter för växelverkan med föräldrarna. Jag blev utexaminerad år 2015 och fortfarande känns det spännande att prata med föräldrar. Som Webster-Stratton skrev så förväntas pedagogen vara ”experten” men jag som pedagog får säga till föräldrar att jag vet inte allt och jag har inte tillräckligt med erfarenheter för att kunna ge stöd i allt. Därför har jag kolleger som har mer erfarenhet och som kan ge stöd till mig så att jag kan ge stöd till föräldrar. Missförstånd händer och det kan enligt Webster-Stratton förhindra ett gott samarbete mellan föräldrar och pedagoger. Då gäller det att försöka reda ut vad som gick fel och bygga upp tilliten på nytt.

Som vi redan diskuterade under senaste utbildningsdagen så tar de ”jobbiga” barnen mer tid, ork och rum. När jag läste andra kapitlet började jag tänka på att ”stämpla” barn. Vi människor pratar. När ett barn är jobbigt blir hon/han lätt stämplad som ”den jobbiga” av vuxna och andra barn. Det borde undvikas för barnets skull. För när barnet börjar i en ny barngrupp finns det risken att pedagogen redan bestämt sig i förhand att detta barn kommer att vara jobbigt. Då ger pedagogen ingen chans åt barnet att visa sig själv och sin personlighet. Barn som är jobbigare än andra behöver känna tillit av de vuxna. Därför är det viktigt, enligt Webster-Stratton, att ge också dessa barn ansvarsuppgifter. Alla barn ska få känna sig hörda och sedda.

Som Webster-Stratton skriver i slutet av andra kapitlet, tycker jag också att vi vuxna ska våga vara lekfulla och tassiga framför barnen. ”Lekfulla lådan” med peruker, hattar, glasögon och T-shirts var en god idé. Det är lätt att ta fram lådan och låta fantasin ta över. Lådan är lätt att ta fram vid samlingen med barnen men också kan jag tänka mig i skolklassen.

Wilhelmiina

Publicerat av

Deleted User

Special user account.

4 reaktioner till “Tankar om Webster-Starttons text”

  1. Hej Wilhelmiina! Jag tycker att det var fint att du tog upp det här med att ”jobbiga” barn ofta får en ”stämpel”. Temat väcker många tankar hos mig och jag tror att en av vår viktigaste uppgifter som pedagoger är att lära oss just detta – lära oss att inte stämpla/kategorisera barn utifrån deras besvärliga egenskaper. Det är precis som du skrev, alla barn behöver bli sedda och hörda! Bra om man kan lära sig att bemöta alla barn med samma respekt och rättvisa men ännu bättre om man kan lära sig att på riktigt tycka om alla sina elever, lära sig att hitta något positivt hos var och en – också de besvärliga! Jag tror att barn (precis som alla andra människor) känner av om man inte tycker om dem på riktigt och då uppstår ett stort hinder för att uppnå tillit och samarbete. Det är väl därför som också Webster-Stratton lägger så stor vikt vid kontakten till barnet och dess föräldrar. /Henna

  2. När jag läser din text om ”experten” känner jag hur stor betydelse det har i dagis branchen att teamet stöder mig för att jag skall kunna stöda föräldrarna. Men nog väcker tanken mig att under min utbildningstid inte fick man någon skolning i växelverkan mellan förälder och pedagog så nog vet jag att man någongång använt sig av fel ordval.
    Jag håller även med att stämpling av barn borde undvikas men tyvärr vet jag att det nog pratas. Vi borde hitta det positiva i barnet och därifrån jobba vidare. Försök och misstag på vad som känns bra och vad som var mindre lyckat med barnet. Som du skrev barnet måste få känna tillit av oss vuxna.
    Och att vi vuxna kan bjuda på oss och vara lite galna med barnen det gillar jag.
    – Tua

  3. Fast Webster-Stratton skriver om skolan och elever. Jag tycker också (som Wilhelmiina redan skrev) att vi som barnträdgårdslärare kan ta daghemmets synvinkel. Vi har varje år morsdags- och farsdagskaffe, hembesöket hos nya barn och föräldrakväll i början av hösten. Vår föreståndare har också hållit extra föräldrakvällar, om det har blivit ändringar i gruppen mitten av terminen. Då har vi tänkt på daghemmet att vi tar ansvaret om förändringen och samtidigt får föräldrar prata om förändringen och fråga frågor som dom tycker. Vi har skrivit månadsbreven istället för veckobrev. Förädrar tycker säker mycket om veckobreven. Veckobrev och månadsbrev ger massor om info om dagisvärlden som hjälper med föräldrakontakt. Jag tycker också att det saknas i utbildningen att hur möter vi barnens föräldrar. Det tar tid att lära känna föräldrar och hitta gröna linjen med dom. Vissa föräldrar kan vara öppna med sina åsikter och hjälper på det där viset oss som personal att kommunicera med dom. Öppna åsikter kan vara positiva eller negativa saker. Jag som barnträdgårdslärare har haft svåraste med föräldrar som verkar inte vara så nöjda och då dom kritiserar kanske något som händer på daghemmet. Ofta har det varit överraskande att sådana familjer som har varit svåraste i början har blivit nöjdaste i slutet av året eller så ha det känt, när negativ feedback har blivit positiv. Det ät viktigt att man kan lita på sin kollega. Jag frågar också om hjälp, om jag funderar något på jobbet. Man kan helt bra säga vänlig åt förädrar att ”jag vet inte och att jag pratar med min kollega”. Viktigaste är säkert att man ta saken på allvar och man lovar ta reda på saken som föräldrar funderar. Som första kapitel säger tex. feedback är viktigt. Vi har bra möjlighet att diskutera och berätta om dagen på eftermiddagar. När man diskuterar med föräldrar, märker man om man ha likana tankar om barnet och om det händer likana händelser hemma. Kapitel nämnar också att bygga upp bra föräldrasamverkan, kräver den tid. Om du har bra tid att prata och lyssna, förstå båda delar bättre varandra. Kommunicera om problemet så tidigt som möjligt. Jag har märkt att om man har möjlig att vara längre tid med barngruppen, hjälper det också med föräldrasamverkan. Då behöver du inte varje år bemöta nya barn och föräldrar.
    Jag har också sett att vissa barn blir lättare stämplad. Då måste vi komma ihåg att vi är professionella pedagoger och det betyder att vi måste kunna jobba på det att vi vill lära känna barnen och bygga relation med barnen. Jag tycker att det är viktigt att diskutera med personalen och ha överföringssamtalena före hösten, men tänka att man ge möjligheten till barnen. Webster-Stratton skriver att det är svårare att bygga positiva relationer till vissa barn än andra. Hon tycker att om man visar intresse för det som dom är intresserad, hjälper det också med relationen. Webster-Stratton: Vikten av att leka med eleverna; testa idèer, ta risker, dela känslor och tankar. Man får misslyckas med barnen. Idag i Helsingin Sanomat var texten som berättade att du måste misslyckas att du blir bättre arbetare. Jag tror Wilhelmina att barnen tycker mycket om dig, när du kan visa att du är lekfull själv. Föräldrar får höra säker hemma att du är supertyp och därför möter dom dig fint. Dom ser att barnen tycker om dig och då känner dom att barnen ha bra och då föräldrar kan vara lugna på jobbet och lita på daghemmets personal. 🙂 Maria

  4. Jag blir lite avundsjuk på dagispersonal som faktiskt i praktiken får träffa föräldrarna sgs varje dag. I skolan händer det tyvärr allför ofta att såväl föräldrar som lärare låter problemen växa lite i taget till det blir ett jättenystan som ingen riktigt kan hantera. Det som Webster-Stratton skriver om att vara aktiv från skolans sida i att ta kontakt och att erbjuda olika forum för samverkan mellan skolan och hemmet, är viktigt så det skapas mera informella möten och tillfällen att ställa frågor och lyssna på varndra.

Lämna ett svar till Birgitta Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *