Av Camilla Berghäll

Den som har läst tidningar den senaste tiden har knappast undgått den konflikt som pågår som bäst kring vargen i vårt land. Vargobservationer har blivit vardagsmat i sydvästra Finland och i Österbotten. Vargen rör sig i tät bebyggelse, boskapsdjur och husdjur har fått stryka med och föräldrar vågar inte låta barnen promenera till skolan. Vi behöver skydda vargen men hur gör man när man på samma gång skall leva med den sida vid sida? Går det att bli vän med vargen?  

 

Vargskydd– Dynamik mellan skyddandet av mångfalden och förvaltningen av det sociala  

När det gäller vargen handlar hållbarhetspolitiken om mycket mer än att bara skydda vargen. Förutom att skydda vargen från människan, handlar det samtidigt om att skydda människan från den skada vargen för med sig genom attacker på boskapsdjur och husdjur, samt genom den rädsla den sprider. Det handlar också väldigt mycket om att handskas med de meningsskiljaktigheter som finns om vargen. Det finns starka och olika uppfattningar och åsikter om vargen, och också möjligtvis olika uppfattningar om vad utveckling och hållbarhet betyder i sammanhanget, vilket är en utmaning för politiken. Lika mycket som det handlar om att förvalta den biologiska mångfalden, handlar det om att förvalta det sociala.   

Det finns ett socialt motstånd mot vargen men också ett motstånd mot själva vargpolitiken. Starka reaktioner mot vargen handlar också om missnöje med vargpolitik och maktarrangemang. I vargskyddet sker politik på olika nivåer och att det råder ett ständigt maktbalanserande mellan lokala och högre nivåer. Det handlar mycket om demokrati och bemyndigande och hur styrning fungerar och förändras. 

Maj och Tor Nesslings stiftelse i Helsingfors finansierar forskning som främjar miljöskydd. På stiftelsen har man även understött projekt som undersöker rovdjurspolitik och projekt som rör social hållbarhet i naturskyddsfrågor. Jag kontaktade Minttu Jaakkola, som är stiftelsens forskningschef, för att diskutera vargskydd med tanke på social hållbarhet. 

“Motståndet mot vargen beror säkert på rädsla…när rädslan är så stor, och speciellt om den förminskas, så leder det till ett starkt försvar.” 

Jaakkola berättar att i konflikten finns tre element: fakta, värden och intressen. Fakta handlar om vad som är sant och Jaakkola menar att “…i vargpolitiken handlar det till exempel om hur många vargar det finns och var de finns. Det finns den kunskap som är definerad av forskare och kunskap som är definierad av de lokala invånarna och sen handlar det också om vems kunskap som är rätt och vems kunskap man tror på och vem som får bestämma vilken kunskap som ligger till grund för beslut. Om besluten som görs grundar sig på fel kunskap, blir de inte betrodda och förtroendet brister.” 

Enligt Jaakkola är värden svåra eftersom de är länkade till identitet. “Det som sårar identiteten mest är att någon inte lyssnar på dig eller att du inte blir betrodd eller att du blir förlöjligad.” Jaakkola menar att det handlar mycket om känslor, vilket  verkar förbises i politik och speciellt i forskning. 

Jaakkola förklarar att intressen handlar om belöningar och ersättningar, och vem som ska få, och  vad som ska fås. Det kan handla om ersättningar för de skador på egendom som vargen åstadkommer eller om man ska få belöningar för att skydda vargen. 

“I många naturkonflikter sker det gruppbildning. I rovdjursdiskussionerna har det blivit en klar tudelning, det är vår sida och de andras sida… de som försvarar människors rätt att leva här på landsbygden och de människor som upplever att det viktigaste är att försvara naturen…”  

Jaakkola förtydligar att EUs naturdirektiv stävar till att trygga vissa arters existens, men att det ändå tillåter olika sätt att genomdriva lagstiftningen. Därmed menar hon att man kan också tänka på hur man tar det sociala perspektivet med. “Lagen skyddar aldrig någonting om det inte finns förtroende för den.” “I de här konflikterna är problemet att det inte finns förtroende mellan människor. Hur man bygger förtroende mellan människor är den verkligt centrala frågan.”     

 

Social hållbarhet viktigt 

När det gäller skydd av skadedjur är det speciellt viktigt att den sociala hållbarhetsaspekten kan förverkligas. Annars händer det lätt att den uppifrån styrda skyddspolitiken misslyckas och att lokala grupper tar lagen i egna händer. Ett missnöje med en vargpolitik som tar sig uttryck i tjuvjakt gynnar inte skyddandet av vargen. Det här betyder också att det är speciellt viktigt att i beslutsfattandet ta med de människor som lever med skadedjuret i sin vardag. Men när människor har olika värden och åsikter, hur kan man då hitta gemensamma mål och ett socialt hållbart vargskydd?  

“I sådana här konfliktsituationer där det finns mycket olika åsikter borde man alltid få en så bred samling människor som möjligt, vilka representerar olika åsikter, att mötas runt samma bord.” Jaakkola betonar att det handlar om att starta från rent bord, att man tillsammans inringar problemet, försöker se vad man har gemensamt och försöker fundera hur man kan lösa det. Det handlar om att “var och en lyssnar på de andra med uppskattning och respekt och en vilja att förstå den andres synvinkel.” Jaakkola förklarar att det behövs att man kommer bort från färdiga uppfattningar och ståndpunkter och bryter det som hon kallar “konfliktidentiteten”, det vill säga att man i mötet tar ett steg bort från den egna identiteten, som säger att “vargen är extremt hotad och behöver skyddas i Finlands natur, eller att vargen är ett hot mot min familj.” 

Enligt Jaakkola har det  i Finland gjorts väldigt lite försök med sådan här förhandling och samarbete, och faciliterad förhandling, vi har inte den kulturen.  

Det ordnas diskussionsmöten eller informationsmöten, berättar Jaakkola. “Det finns en möjlighet att lyssna, men där sker ingen interaktion, ingen förhandling, inget samarbete eller inkluderande. Någon frågar efter åsikter, som om det fanns en möjlighet att påverka, men människorna som kommit dit vet att deras åsikter inte har någon effekt.” 

I miljöskyddet fungerar två ministerier, Miljöministeriet och Jord-och skogsbruksministeriet. Jaakkola tycker det är problematiskt att beroende på vilken av dessa som ordnar mötena, så upplevs mötet som vinklat åt ett visst håll.  “Om en representant för Jord- och skogsbruksministeriet drar mötet, så kommer miljöskyddarna dit med rest ragg.” “Det är inte ett neutralt tillfälle, och hur väl det än är riktat till olika intressenter, så kommer människor ändå dit i förvarsposition för sina egna grupper… Utgångspunkten på de här mötena är inte att vi skall sitta tillsammans vid samma bord och försöka förhandla.” 

På frågan om det fattas en medlare i konflikten, svarar Jaakkola att det gör det. Enligt henne är det en viktig uppgift och den som har den behöver ha den kunskap som behövs. “I svåra konflikter behövs det en medlare, en utomstående facilitator som är en oberoende part i konflikten.” Jaakkola är av åsikten att det vore bra om det fanns utomstående facilitatorer att tillgå till exempel via företag eller något forum, eller om staten hade en tjänst som erbjöd facilitering. 

Konflikten visar att förvaltningen av vargen i Finland behöver förändras och att maktarrangemangen behöver tillåta mer delaktighet. Det är viktigt att en diskussion som handlar om värden och visioner förs och att man samarbetar för att hitta gemensamma mål.  

“Konflikter uppstår om vi inte kan lita på varandra. Om vi vill främja någon sak, krävs det att förtroende byggs upp. Nyckelordet är förtroende.” 

 

Källor:  

Intervju med Minttu Jaakkola, forskningschef på Maj och Tor Nesslings stiftelse, Helsingfors 25.4.2018. 

Hiedanpää, Juha & Jani Pellikka. 2015. “Mikropolitiikka ja susiasioiden hallinta Lounais-Suomessa” I Suden kanssa, redigerad av Hiedanpää Juha & Outi Ratamäki, 197-218. Rovaniemi, Lapin yliopistokustannus. 

Mykrä, Sakari. 2017. Eläinluokittelujen, lajisuojelun ja sidosryhmien historia määrää haitallisten eläinten nykyistä ja tulevaa kannanhoitoa ja suojelua. Turku, Turun yliopiston julkaisuja. 

Stöhr, Christian. 2013. “The Governance of the Wolf-Human Relationship in Europe.” Review Of European Studies 5 (4): 1-18.  

Bild: Pixabay. Tillgängligt på: www.pixabay.com. Hämtat 7.5.2018. 

Klimatförändring blir värre hela tiden och det finns många andra problem i världen också. Därför har Förenta Nationerna utvecklat Agenda 2030 som innehåller mål till hållbar utveckling. Hållbar utveckling möjliggörs att följande generation kan också ha lika bra förhållandena än oss eller bättre.

Ett av de målen är hållbar konsumtion. Hållbar konsumtion betyder till exempel att man behandlar naturens resurser hållbart och effektivt och återvinner allt vad som möjligt. De som lider mest av klimatförändring och har största problem med ohållbar konsumtion är u-länder. En orsak till ohållbar konsumtion är fenomen som kallades Tragedy of the commons. Lyckligtvis vi har utvecklingsbistånd vilken kan hjälpa med olika problem.

Laura Lipsanen som har studerat sociologi och bland annat u-landsforskning jobbar nu i Befolkningsförbundet som utvecklingsexpert och organiserar utvecklingsbistånd i Finland och utomlands.

Lipsanen tycker att det viktigaste hjälp till u-länder är att ”utöka kunskaper, hjälpa befolkning finna sina inre styrkor och förstärka lokala medborgarsamhälle. Med projekt måste man skapa nya verksamhetsmodeller till samhälle, sådana som kanske inte hade uppstådd utan bistånd.”

Garret Hardin presenterade Tragedy of the commons år 1968. Den här allmänningens dilemma händer när människor borde samarbeta, men det handlingsätt som är bäst från gemensamma perspektiv är inte den bästa sätt att handla från individuells perspektiv. Det leder till ohållbar resursanvändning och det kan till exempel förstöra marken och leda till att arter utdör.

Elinor Ostrom fick Nobel pris eftersom hon presenterade hur kan man överkomma problemet. Viktig punkt är att få bys befolkning med till processer. Med utvecklingsbistånd är det samma. ”Det är viktig att hjälpen är kostnadseffektiv, så det måste vara någonting som stannar och kvar.”, säger Lipsanen. När invånare kan själva fortsätta att förbättra samhällen, har hjälpen varit effektiv.

Befolkningsförbundets utvecklingsgrupp gör projekts observationsresa varje år till målland. Eftersom lokala medborgarorganisation genomför projekten i målland, kan experterna under resan hjälpa om de finns problem med projektet. ”Även om jobbet är ibland tung, kanske det bästa med det här är när lokala ungar berättar under resan att de ha fått mer självförtroende och att förhållandena har förbättrat.” berättar Lipsanen.

Med hjälp från i-länder och olika utvecklingsbistånd kan vi minska klimatförändrings påverkningar också i u-länder och med det och bättre utbildning får vi så småningom naturresursers konsumtion att vara hållbar genom världen.

 

Tessa Kauppinen

Haven är viktiga för alla jordens verksamheter. Världshaven reglerar t.ex. jordens väder, syre samt erhållande av dricksvatten och mat och därför havens välbefinnande har stor betydelse. Utkomsten av över tre miljarder människor är beroende av havets biodiversitet. Det har uppskattats att år 2030 behövs 50 % mera mat, 45 % mera energi och 30 % mera färskvatten. Blå ekonomi är viktigt för att avgöra de här hållbara utmaningarna.

Blå ekonomi är vattenresursers och vattenekosystemens mer produktivt, mångsidigt samt hållbart användning. Det betyder bl.a. fiske, fiskförädling, vattenbruk, affärsverksamhet med anknytning till vattenteknologi, turism, avkoppling och utnyttjande av vatten biomassor. I Naturresursinstitutet indelas blå bioekonomi i fyra mindre sektorer: blå bioproduktion, hållbar användning av vattenekosystem, genomik och förädling samt mervärdesprodukter från vatten råvara.

Meri Kallasvuo, som har disputerat i akvatiska vetenskaper och jobbar nu som en forskningschef i Naturresursinstitutet, undersöker hållbar användning av vattenekosystem.

”Det inbegriper vattenekosystemen men det betyder nog långt fiskerinäringen men fiskar mår inte bra om vattenekosystem inte mår bra alltså talas nuförtiden sån här ecosystem based management EBM.”

Vetenskap om fiskenäringen och fiske är viktiga delen för att spara havets erbjudande naturresurser. Konsumtion av fiskar har ökat och befolkningstillväxt ska öka den ännu mera. Ett stort problem är överfiske där man fiskar mera fiskar än vad födas.

Enligt Kallasvuo är hållbar användning av fiskar i ordning i Finland. ”I medeltal nästan alla våra fiskbestånd är liksom frisk och som det skall alltså i motsats till man kan läsa i tidningen hur överfiske är ett globalt stort problem och att globalt är huvuddel av våra fiskbestånd överfiskade vilken är jättedålig sak, har vi inte i Finland så dålig situation.”

Om fiske är hållbar, hotar det inte framtiden av fiskbestånd eller bestånd av arter som hamnar som fångst vid sidan om men också tillfredsställer fiskenärings och konsumenternas behov. För att få fiske hållbar är det viktigt att reglera och styra fiske. T.ex. Naturresursinstitutet producerar forskningsdata och vetenskapliga råd som leder ministrars resolution om fiskekvoter, hur mycket får man fiska.

Dessutom att ha fiskekvoter och certifikatet, kan normala konsumenter påverka också i hållbart fiske. Konsumenterna kan köpa inhemska fiskar. ”Vi kan fråga var fiskar kommer och begära inhemska fiskar. Vi kan veta säkert var inhemska fiskar kommer och att de är hållbar producerad och fiskad eftersom vi har så hög reglering.“ WWF har också t.ex. en fiskeguide när vi kan se vilka fiskar borde vi äta.

Pauliina Turunen

FNs Agenda 2030s sjätte mål är att säkerställa tillgång till och hållbar vatten- och sanitetsförvaltning för alla. Rent vatten och utvecklad sanitet är väldigt viktigt för att trygga människors hälsa och välmående, eftersom otillräcktligt hygien med vattenbehandling leder till patogener som orsakar bl.a. kolera och diarré. Speciellt när dåligt vattenbehandling och dåligt sanitet råkas, kan patogener och mikrobier från avföring spridas till dricksvatten och orsaka allvarlig hälsoproblem, särskilt till små barn.

Problemet är aktuellt i synnerhet i U-länder, var utbildning och teknologi har blivit efter och medvetenheten med hållbart vattenbehandling och sanitet är inte så bra som i västländerna. Därför har föreningar och företag från västländer började arbeta med problemet och inledat välgörenhet för att hjälpa människor i U-länder förbättra deras infrastruktur och medvetenheten om hygien och vattenbehandling.

Företaget Cotton On Group från Australien har grundad en stiftelse som heter Cotton On Foundation, som säljer olika produkter för att bekosta ny infrastuktur i bl.a. Uganda, andra länder och projekt. De har många projekt samtidigt i gång och redan sju som är färdig. Alla färdiga projekter är i skilda byar runt södra Uganda och omfattar en skola för 500 elever, amfiteater, vattenbehållare av 260 000 liter samt biogas toaletter och kök. Eftersom Uganda är jätte torr, är det stor behållare viktigt: det kan erbjuda 5 liter av rent och tryggt vatten för var och en barn per dag.

Vad är särdeles fint är att Cotton On Foundations personal och frivilliga bygger skolor, vattenbehållare, toaletter och kök med lokala bys invånare så att de kan lära sig att hur man ska bygga sånt infrastuktur och speciellt att hur man ska reparera de i framtiden. Så projektet är inte bara att välgöra och bygga, men också utbilda bys invånare och på så sett hjälpa dem få jobb och fortsätta att bygga utvecklad infrastruktur.

Men det är tydligen svårt att säkerställa projektens kontinuitet efter själv projektet är slut och frivilliga jobbare lämnar landet. Så säger WaterFinns rys ordförande Jarkko Karjalainen:

“Hur kan vi säkra, att projektet integreras till målområde, om lokal administration är svag. Kulturiska saker påverkar projektens kontinuitet och villighet att lära nytt. Andra områden har mera aktiva människor än några, och det beror mycket på grupp. Också människors aktiviteten kan vara hög under projekter, men när byarna borde överta projektet, det finns inte så mycket iver för att utveckla och underhålla det.”

WaterFinns ry är en finsk förening, som omsätter hållbar vattenbehandling i praktiken i U-länder. Det utgöras av frivilliga finländare, som är intresserad av miljöproblem och speciellt av problem som gäller vatten och sanitet. Karjalainen hittade WaterFinns när han var i Nepal och gjorde fältstudie för en annan förening. Nu är han ordförande och senior rådgivare med projektplanering, och har haft möjlighet att vara med i olika projekt i målländer.

Även det är svårt att genomföra projekten och speciellt kontinuitet, finns det saker som motiveras att vara med i frivillig arbete. Karjalainen säger, att skillnader mellan kulturen, möjligheter att alltid lära nytt och i synnerhet människor motiverar honom att orka med projekten och föreningens verksamhet.

Helka Walldén

 

Hel intervju med Jarkko Karjalainen finns ni här:

IntervjuFardig

 

 

Deltagarna i kursen Vad är hållbar utvecklingskriver här om olika aspekter på utvecklingsmålen för hållbar utveckling:

http://www.globalamalen.se/om-globala-malen/

 

Eeva-Maija Kakko maj 2017

Liksom all hållbart producerad mat, växer också efterfrågan av hållbart producerat kaffe. Kafferosterierna har på sistone svarat mer och mer på den här efterfrågan. Det är en bra riktning men inte helt oproblematiskt.

På Pauligs websida sägs det att ”Paulig har förbundit sig att befrämja hållbar utveckling och välstånd i hela kaffekedjan.” Det låter nog bra. Paulig introducerade nyligen också ett nytt ekologiskt rättvis handels Juhla Mokka. Det som lite väcker förundran är hur man då annars producerar kaffe. Om man redan tar hållbar utveckling i beaktande i all produktion så vilken betydelse har certifierat kaffe?

Stora restauranger har också vaknat till efterfrågan: bland annat McDonalds berättar på sin hemsida att de erbjuder bara certifierat kaffe på sina restauranger i Europa. Men kan man lita på certifikaten? Hur vet man vilket kaffe som egentligen är bra för miljön och producenter?

Traditionellt har man odlat kaffe i skuggan av större träd. När efterfrågan av kaffe har ökat har man skiftat till effektivare produktion som oftast betyder att man odlar kaffe på öppen mark. Det är mycket skadligare för miljön än den traditionella produktionen. Det skulle vara bättre att ha mer skuggodling så att man inte skulle behöva hugga ned skogar så mycket.

Utöver ekologiska problem uppstår det många sociala problem i kaffeproduktion. Enligt Finnwatchs utredning uppstår det många problem på kaffegårdar som producerar kaffe för finska kaffemärken: till exempel löner som man inte kan försörja sig på, barnarbetskraft och diskriminering.

Det finns många certifikat som borde hjälpa konsumenter med deras val vid butikshyllan. Ofta känns det ändå att man bara blir mer förvirrad av alla dessa olika certifikat. Det är inte så klart att produkten är bra om paketet har ett certifikat. Det finns många problem med certifikat också. Men först ska vi ta en titt på vad olika certifikat lovar.

I Rättvis handel (Fair Trade) finns det prisgaranti och rättvis handels tilläggspris för samhällsprojekt. Det här certifikatet strävar också efter att förebygga barnarbetskraft och skydda miljön och biodiversitet.

UTZ certifikat och Rainforest Alliance -certifikat ställer också sociala och ekologiska krav för sina produkter. De ger ändå inte prisgaranti för producenterna såsom i Rättvis handel. De har en rekommenderad pris som man inte är tvungen att iaktta. UTZ certifikat befrämjar bättre odlingsmetoder, bättre arbetsförhållanden, miljöskydd och undvikande av barnarbetskraft. Rainforest Alliance betonar skogarnas betydelse och skyddar dem. Certifikatet tar växthusgasutsläpp i beaktande och garanterar rimliga löner. Det är ändå svårt att definiera vad som är en ”rimlig” lön.

Ekologiska produkter har odlats utan kemikalier så att till exempel marken hålls i skick. Certifikatet omfattar också återvinning, kompostering och mångsidig odling med respekt för diversitet. Ekologiska produkter har ändå strikta standarder och det kan vara för dyrt för småbönder att få certifikatet fast de skulle uppfylla villkoren.

De här är de vanligaste kaffecertifikaten. De låter bra men är inte oproblematiska. Till exempel knapphet av övervakning minskar pålitligheten av certifikaten. Enligt Joni Valkila som har gjort sin doktorsavhandling om effekterna av Rättvis handel är övervakningen obefintligt.

”Om man besöker en kaffeandelsförening kanske en dag per år finns det ingen möjlighet att utreda hur det går i andelsförening och speciellt på enskilda gårdar som kan vara flera hundra i en andelsförening.”

Också Finnwatchs utredning säger att det har upptäckts barnarbetskraft till och med på certifierade gårdar.

 

Det är inte heller självklart att bönder som producerar Fair Trade kaffe har en bättre finansiell situation. Några rättvis handels producenter är faktiskt fattigare än producenter av vanligt kaffe. Effektivitet är lägre med höga standarder och kostnader större.

”Jag tror inte att något certifikat kan förändra arbetarnas förhållanden så mycket”, säger Valkila.

Prisgarantisystem är förstås en tydlig fördel av rättvis handel jämfört med andra certifikat.

”I alla fall har garantipris inte haft en stor betydelse under de senaste åren eftersom marknadspriserna har varit nära eller över garantiprisen”, påpekar Valkila. ”Garantipris erbjuder ändå trygghet mot ett möjligt prisfall.”

Det låter tråkigt – certifikaten som borde hjälpa människor att göra bättre val innebär nödvändigtvis ingenting. Lyckligtvis har Valkila också något bra att säga:

”Ekologiskt certifierat kaffe förändrar kaffeproduktionen tydligt. Om man tror på möjligheterna av ekologisk produktion, lönar det sig att köpa ekologiskt kaffe för miljöns skull.”

Vilken lättnad! Trots det får vi inte ännu något svar på frågan om social hållbarhet. Skulle det vara bra att köpa ”direct trade kaffe” som återförsäljare köper direkt från producenterna? Nödvändigtvis inte, för det kan innebära att man har köpt det på en auktion och har ingen aning om hur det har producerats. Det finns ändå några kaffemärken som har bra kontakt direkt med bönderna och verkligen vet hur deras kaffe produceras. Ett sådant rosteri är Tampereen kehitysmaakauppa som säljer ganska pålitliga kaffemärken och har olika projekt som stöder kaffeodlarna.

Som kort slutsats: om du vill dricka kaffe, köp åtminstone ekologiskt kaffe. Om du vill vara säker på bra arbetsförhållandena på kaffegården måste du söka efter ett kafferosteri som klart vet varifrån deras kaffe kommer och kan bevisa att sociala aspekter är i ordning – och vara mycket kritisk efter du har fått den här informationen. Certifikaten kan inte ge dig ett 100% bevis. Det är inte enkelt – men vad skulle vara enkelt i den här komplexa världen?

Theresia Molander maj 2017

Landet, som redan drabbas hårt av dess klimat, kommer att kunna räkna med extremare och mer frekventa väderförhållanden de närmsta årtiondena. Den globala uppvärmningen intensifierar återkommande torrperioder, översvämningar, cykloner, kusterosion m.m., och med Bangladesh låglänta kustläge och dess låga utvecklingsnivå, står landet med få förutsättningar för att försvara sig. Paola Minoia, lektor i utvecklingsgeografi, påpekar att politik har en central roll i hanteringen av klimatförändringen. Klimatet måste alltså vägas in i alla utvecklingsmål för att landet ska kunna ha en chans att överleva.

Största hotet är den stigande havsnivån, vilken uppskattas sluka stora delar av landets yta och beröra miljontals Bangladeshiska invånare inom de kommande åren. Vid landets kustområde bor ca. 35 miljoner människor, var majoriteten är beroende av jordbruk och monsunvindar är en del av deras vardag. Här har de fått rikligt med smakprov på klimatuppvärmningens effekter. Förutom att lida av skoningslösa väderfenomen kommer en tilltagande saltning av åkermarkerna att äga rum, och enligt uppskattningar kan en tredjedel av landets risodlingar komma att förstöras de närmsta åren.

Av FN:s sjutton globala utvecklingsmål, handlar nummer tretton om att bekämpa klimatförändringen. Här gäller det att minska på utsläppen av växthusgaser, som till största del kommer från sättet vi utvinner, använder och omvandlar fossil energi. Vid denna punkt har Bangladesh få möjligheter till förbättring. Landet står för obetydliga bidrag till de ökande gasutsläppen, men är tyvärr ett av de land som drabbas hårdast av dess följder. De största bovarna är de privilegierade i-länderna, som nu bör bortse sina konsumtionsbehov och lägga tider av nonchalans bakom sig.

Möjligheter Bangladesh nu står inför är utveckling av anpassningsmetoder och stark vilja att övervinna klimatförändringen. BCCRF (The Bangladesh Climate Change Resilience Fund) är en organisation med internationella samarbeten som arbetar mot klimatförändringen i landet. Denna har delat upp utvecklingsområdena i sex delar; matsäkerhet, socialskydd och hälsa; omfattande katastrofhjälp; byggande av motståndskraftig infrastruktur; utökning av kunskap; utveckling med låga koldioxidutsläpp; och institutionell förstärkelse.

Förutom ett flertal institutioner deltar även banker, lokala byföreningar och jordbrukssamfund i arbetet för att bekämpa klimatförändringen. Ett praktiskt exempel är ett förebyggande vattenresursprogram i byn Chenchuri som drivs av en kommitté som ADB (Asian Development Bank) har grundat. Projektet ansvarar över vattenflödet till floden Chitra, och bönderna kan smidigt kontakta kommittén per mobiltelefon då de är i behov av vatten till grödorna. Andra utvecklingsinnovationer har varit billiga saltmätare till byborna som då kan hålla koll på när saltnivån i floden stiger och kan då stänga av vatteninflödet för att förhindra att planteringarna skadas. På grund av landets utbredda fattigdom och andel undernärda sker de största satsningarna på att trygga matsäkerheten, och därför är omhändertagandet av odlingsmarkerna väldigt viktigt.

Vad Paola Minoia anser vara viktigt är även att fundera på landets historiska bakgrund och komma underfund med vad det är som håller kvar människorna på de utsatta områdena. ”Det handlar inte om fattigdom, det är någon annan faktor som gör att de håller sig i dessa områden och varför de inte flyttar på sig. Troligtvis enligt statens planer”. Än igen har politik och styre en stor fot med i spelet.

Trots de stora hoten som klimatförändringen föder, finns det uppenbarligen vilja och metoder till överlevnad. Det gäller institutionell, infrastrukturell och social resiliens, och alla plan måste beaktas i all anpassning. ”Det handlar om diversitet” – säger Paola. ”Förutom medelålders män har vi också kvinnor, barn och äldre att tänka på”. Detta gäller inte bara i omtagande av mångfalden av människor, utan även de andra planerna i att nå hållbar utveckling.

 

Källor

Asian Scientists: News and information from the Asian scientific community. (2011). Drough tolerant rice varieties to provide food security for farmers in Bangladesh. Tillgänglig: http://www.asianscientist.com/2011/10/in-the-lab/drough-tolerant-rice-varieties-bbri-irri-bangladesh-102011/. Hämtad: 04.04.2017.

Future directions international. (2016). Climate change, food and water security in Bangladesh. Tillgänglig: http://www.futuredirections.org.au/publication/climate-change-food-water-security-bangladesh/. Hämtad: 22.03.2017.

Climate change adaptation. (2016). Community-based adaptation: Bangladesh. Tillgänglig: http://www.adaptation-undp.org/projects/spa-community-based-adaptation-bangladesh. Hämtad: 28.03.2017.

Farming first. (2010). Climate change risks and food security in Bangladesh. Tillgänglig: https://farmingfirst.org/2010/07/climate-change-risks-and-food-security-in-bangladesh. Hämtad: 28.03.2017.

 

 

 

av Suvi Jutila i maj 2017

Det finns cirka 14 miljoner människor i krigs härjat Yemen som har brist på mat.

Av Yemens 27 miljoner invånare är över hälften, alltså över 14 miljoner människor, beroende av mathjälp. Situationen är speciellt bekymmersam i regioner som lider av allvarlig matosäkerhet. Enligt Minna Suihkonen, som är informatör för Unicef, kan Yemen råka i hungersnöd på sommaren om hjälporganisationer inte får tillräckligt med pengar.

Med matosäkerhet menar man situationen där människor inte har tillgång till tillräckligt stor mängd av mat som är trygg och näringsrik. Till exempel höga priser eller distributionsproblem kan leda till matosäkerhet. FN har varnat världen om Yemens situation som kan leda till hungersnöd. Hungersnöd är termen som FN använder när minst en femtedel av områdets hushåll lider av allvarlig brist på mat och över en tredjedel av områdets människor är undernärda. Termen tar också dödligheten i beaktande.

Det finns många orsaker som förklarar situationen i Yemen. För det första är Yemen ett ganska fattigt land. Det har ju olja men inte så mycket. Därutöver är landet torrt och därför har Yemen varit delvis beroende av importmat redan en längre tid. Den största orsaken bakom matkrisen är inbördeskriget som började två år sedan.

Kriget förs mellan huthi-rebeller och landets regering. Den Saudi-ledda koalitionen och USA deltar också i kriget på regeringens sida. Al Qaida å sin sida stöder rebellerna. På grund av kriget har värdet av Yemens valuta rasat och det har lett till mycket högt pris för mat. Människor som i princip har tillgång till mat kan inte köpa den eftersom den är så dyr.

Situationen är mycket kritisk på sju områden i västra och södra Yemen. Dessa områden är i nödläge enligt FAO, alltså människor där behöver mycket hjälp. Det finns risker med att jobba i mitten av kriget. I alla fall arbetar till exempel Unicef i Yemen och organiserar hjälp till alla guvernement där.

”Vi kan arbeta i hela Yemen. – -. På några områden kan man inte åka med motorfordon utan man antigen går eller rider åsnor dit”, berättar Suihkonen.

År 2015 lanserade FN de globala målen för hållbar utveckling. Mål nummer två heter Ingen hunger, meningen är alltså avskaffa hungern och uppnå matsäkerhet och främja hållbart jordbruk före 2030. Att avskaffa hunger och således också i Yemen är ett långsiktigt mål. I landet som har en pågående konflikt borde man kanske också fokusera sig på kortsiktiga mål: att lugna ner kriget och hjälpa undernärda människor.

Det är svårt att avskaffa hunger i Yemen eftersom situationen är så komplicerad på grund av kriget. Efter kriget började har skördarna varit mindre på grund av brist på frö och gödselmedel. Kriget har påverkat också fiske: på några områden vid kusten är det omöjligt att fiska. Landet som redan före kriget fick mathjälp blir alltså mer och mer beroende av hjälp från utomlands. FN har försökt lugna ner situationen genom underhandlingar om fred men de fungerade inte. Då man ändå inte kan sluta kriget är det nu viktigt att hjälpa lidande människor. Till exempel olika organisationer har en stor roll i just att försöka hjälpa yemeniter bland hunger och kriget.

Unicef är en av dessa organisationer som ansvar för barns nödhjälp och näring till barn. Organisationen organiserar bistånd i länder som behöver nödhjälp. Det är alltså de lokala hjälporganisationerna som jobbar på fält och Unicef koordinerar deras arbete.

Som målet för år 2017 har Unicef bland annat att ge vård för cirka 300 000 barn som lider av allvarlig undernäring.

”Om vi får pengar kan vi nog hjälpa”, säger Suihkonen.

För tillfället saknas över hälften av finansieringen som Unicef har budgeterat för Yemen. Enligt Suihkonen kommer näringssituationen för barn i Yemen försvagas ansenligt senast på sommaren om man inte får mera pengar för hjälpverksamheten.

Genom Unicef kan man för närvarande hjälpa barn som lider av kriser på två sätt: man kan donera pengar till den allmänna nödhjälpen eller till vården av matkris. Den internationella Unicef delar pengarna från den allmänna nödhjälpen ut till länderna som behöver hjälp mest. De som gör större donationer kan välja också andra föremål.

Man donerar lättare pengar till länderna som har drabbats av naturkatastrofer än till länderna i vilka människor lider av kriget, berättar Suihkonen. Det som gör Yemens situation besvärlig är det att landet är ganska okänt åtminstone för finländare. Olikt från till exempel Nepal och Tanzania är Yemen inte ett bekant land för Finland genom utvecklingssamarbete.

”Vi får [tillräckligt med pengar] för några kriser men inte för de flesta. Det korrelerar ganska mycket med det hur mycket krisen är framme i median”, berättar Suihkonen.

För att hungerskrisen inte skulle bli värre behöver hjälporganisationer ansenliga summor pengar. Ytterligare skulle det vara viktigt att fortsätta fredsförhandlingarna. Om situationen inte utvecklas, förklarar man hungersnöd i Yemen kanske redan på den kommande sommaren.

”Det är bara att hoppas att den internationella gemenskapen skulle kunna utöva parterna i konflikten och barns situation skulle bli bättre där”, säger Suihkonen.

 

 

 

 

 

 

 

Minna Hares, inspektör i enheten för östra Asien och Oceanien i utrikesministeriet, påminner oss om att fattigdom är framför allt en politisk fråga.

Den snabba ekonomiska tillväxten i Asien har underblåst minskning av extrem fattigdom under de senaste 30 år. En av de länder vars status har förändrats från utvecklingsland till medelinkomstland är Vietnam. Vietnam är en av den mest betydande exportörer av ris i världen, befolkningen är välutbildad, multinationella företag är mer och mer intresserade av utnyttja Vietnams möjligheter och BNP växer cirka 5 % per år.

Annat var det på 70-talet då Finland startade det första internationella utvecklingssamarbete infrastrukturprojekt i Vietnam. Inspektör Minna Hares från utrikesministeriet berättar att Finland har ett speciellt förhållande med Vietnam, eftersom utvecklingssamarbetet har pågått för över 40 år. Under denna period har Vietnam blivit ett dynamiskt samhälle och tyngdpunkten i utvecklingssamarbetet har ändrats från passiva konstruktioner till exempel till mer analytiska IT-system som hjälp med skogsskötsel.

Hares säger att det pågående utvecklingssamarbeteprojektet är det sista med Vietnam, men i den nuvarande situationen kunde Finland och Vietnam ha blomstrande handelssamarbete. I Vietnam behöver man ännu mera high tech lösningar som Finland har passande kompetens. Personliga relationer är väldigt viktigt i vietnamesiska företagskultur, och nu när konkurrens av den bästa affärspartnern sker, har Finland ett försprång.

“Säkert kan man säga att det har funnits väldigt många faktorer som har påverkat utveckling av Vietnam. Inom vissa sektorer har Finlands betydelse varit större än dess storlek, och landet har varit aktiv inom både vatten- och skogssektorer, och med utveckling av tillvägagångssätt och öppenhet i informationen.”,

berättar Hares. Den relativa andeln av världens fattiga människor har minskat med i genomsnitt en procentenhet per år, och Hares är säker på att det är möjligt att uppnå FN:s första globala mål för hållbar utveckling och avskaffa extrem fattigdom senast 2030.

“Det bara beror på vad vi vill. Men givetvis har vi skapat våra egna system sådana, så att det inte är så lätt som man kunde tro.”

Fattigdom är inte bara brist på pengar, den omfattar flera dimensioner, till exempel även brist på frihet, makt, hälsa, fysisk säkerhet, utbildning och inflytande. En grundförutsättning för att uppnå människors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna är att utrota fattigdomen. Hares ger ett tips vad kan en vanlig finländare göra:

”Nu när valet närmar sig, rösta.”

Det är viktigt att förbättra jämlikhet i Finland, och säkra uppehälle till alla finländare, då kan vi hjälpa andra bättre. Hon påminner att personlig attityd är viktig.

“Vi är en av de rikaste länderna i världen, vi har råd att hjälpa. I internationellt utvecklingssamarbete bör man sträva efter 0,7% av BNI. Efter det har vi över 99% av skattemedel kvar för Finland.”

Politiker fattar beslut för dessa värdefrågor.

När landet avskaffar extrem fattigdom, är det självklart seger för humanitet, men det kan tillhandahålla en utsikt för handelssamarbete. Ekonomisk tillväxt släpar släpar sig efter i många rika länder samtidigt när medelinkomstländer har behov och pengar för hög kunnande lösningar. Utvecklingssamarbete är inte bara en utgift, det är mänsklig rätt och engagemang i framtid.

På den senaste tiden har användning av plast och dess problem varit ett aktuellt ämne, och många är medvetna om de problem som plast medför. Mikroplasternas existens och medföljande problem är dock inte lika kända, trots att de utgör en stor andel av allt plastskräp som finns i haven.

I dag finns plast överallt. Du hittar plast i telefoner, förpackningar, leksaker, golv, kläder och rör. Men plast finns även där den inte borde finnas, nämligen i haven.

Förutom makroplast, som är den plast som vi kan se, finns det även mycket plast i haven i form av små partiklar som kallas för mikroplaster. Denna plast som vi inte kan se kan dock förorsaka stora problem för natur och miljö, såväl i världshaven som i Östersjön.

Plast nedbryts väldigt långsamt, för en plastflaska beräknas tiden ligga på runt 400-500 år. Förutom den långsamma nedbrytningen grundar sig problemen för mikroplast även på att plast inte är bionedbrytbart.

Ett föremål som är bionedbrytbart nedbryts till de ursprungliga beståndsdelarna. Plast å andra sidan påverkas av solens ultravioletta strålning samt slitage, som leder till att plasten istället faller sönder till allt mindre plastbitar. Dessa plastbitar innehåller alltså fortfarande alla kemikalier som används för att tillverka plasten. Makroplasten förvandlas således långsamt till mikroplast.

Mikroplasten påverkar marina djur

Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, har jobbat med och forskat om mikroplast samt marint skräp sedan år 2014. Näkki poängterar att trots intresse för ämnet och forskning om mikroplast ökat nästan exceptionellt under de senaste åren så är mycket av mikroplastens effekter fortfarande delvist oklara.

”De problem som man i nuläget är medvetna om handlar främst om negativa effekter på djur. Mikroplasten som finns i haven kan nämligen bli uppätna av djur i tron att det är föda”, berättar Näkki. I djurens matsmältningsorgan bryts platspartiklarna inte ner vilket kan orsaka fysiska problem.

Förutom att plast i sig innehåller olika gifter kan mikroplasterna även knyta till sig andra miljögifter som finns i haven. Detta kan möjligtvis drabba både de djur som råkar äta dem samt de som står högre upp i näringskedjan.

De plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i diameter räknas som mikroplaster. Ju mindre plastpartiklarna är, desto större är risken att de tas upp i de marina djurens vävnader. Musslor och andra djur som filtrerar vatten för att få i sig mat riskerar därmed även att få i sig plastpartiklar.

Näkki berättar att man i Belgien har gjort forskning på blåmusslor för att se hur mycket mikroplast de innehåller. Grundat på forskningsresultatet räknade forskarna ut att människor som äter mycket musslor via dem kan få upp till 10 000 mikroplastbitar på ett år.

”I princip kan mikroplast indirekt även nå människor på det här sättet, men vad effekterna är och om det överlag har någon effekt på människor vet man inte ännu”, säger Näkki.

Omöjligt att få bort mikroplasten från haven

Ett av FN:s globala utvecklingsmål går ut på att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt. Ett att detta måls delmål handlar om att till år 2025 förebygga och avsevärt minska all slags förorening i havet, inklusive marint skräp. Marint skräp består till stora delar av plast som sedan riskerar att sönderfalla till mikroskräp.

Det sägs vara omöjligt att få bort mikroplasten som redan finns i haven, och även Näkki anser att det skulle vara väldigt osannolikt. Orsaker till detta är att mikroplasten är så liten och finns väldigt brett utspritt i haven, om man till exempel skulle försöka få bort det med håvar skulle det påverka negativt på djurlivet då många små djur också skulle fastna i håvarna.

Eftersom plats bryts ner så långsamt ansamlas det ständigt mera plast i haven hela tiden, och dessutom kommer mikroplastens andel i naturen snarare öka.

”Det har beräknat att fast mänskligheten skulle kunna sluta med alla nedskräpning så att ingen plast mera skulle hamna i haven, varken som mikroplast eller som större plast, så skulle den plast som redan finns fortsätta falla sönder så att mikroplastens andel på så sätt skulle öka”, säger Näkki. Hon tycker att det något man måste lära sig att leva med men att man också kan försöka hitta någon slags av gränsvärde vilken vi ska försöka hålla oss under innan effekterna blir större.

Något som därmed kan hjälpa situationen är självklart att reglera på det större marina skräpets andel.

”En stor del av mikroplast uppstår när större bitar av plats faller sönder, om man skulle minska på andelen makroplast skulle det indirekt påverka mikroplastens andel. Till exempel genom att effektivisera återvinning och återanvändning av plast”, poängterar Näkki.

Mikroplaster uppstår från det människor gör

Förutom de mikroplaster som kommer från större plastbitar som bryts ner finns det också andra orsaker till att mikroplast uppstår. De kan till exempel komma från slitage på bildäck, konstgräsplaner, tvätt av fleeceplagg, skönhetsprodukter samt båtskrov. Mikroplast sprids sedan till hav genom avloppsvatten, regnvatten, smältvatten, dikesvatten, snötippning samt via atmosfären. Näkki påpekar att förutom att mikroplasten till slut hamnar i haven är det ett problem även för sjöar och andra vattendrag.

Näkki förklarar att det ändå är svårt att veta hur mycket mikroplast som uppstår från dessa olika källor.

”Informationen är fortfarande väldigt utspridd och innehåller stora hål, vilket leder till att det även är svårt att specificera olika åtgärder, eftersom man inte vet varifrån den största mängden mikroplast kommer ifrån”, säger Näkki. Det är dessutom viktigt att också ta i beaktande att de största källorna för mikroplasten kan variera på olika områden.

Trots detta finns det ändå olika åtgärder som kan göras för att minska på andelen mikroplast som släpps ut i haven. Förutom att återvinna och minska på användningen av plast kan det du väljer att köpa i butiken även påverka mikroplasternas andel i vårt eget hav. Som konsument är det därmed viktigt att vara medveten om vilka produkter som innehåller mikroplaster.

Hudvårdsprodukter och smink kan innehålla mikroplast

Mikroplast finns i många hudvårdsprodukter så som ansiktsrengöring, peelingkrämer, tandkräm, raklödder, hudkrämer, tvål och smink. Mikroplaster används ofta för att skapa en rengörande eller skrubbande effekt. När du till exempel duschar eller borstar tänderna spolas mikroplasterna ut i sköljvattnet och går därefter vidare till reningsverken.

Näkki berättar att åtminstone Viks rengöringsverk är väldigt effektivt på att få bort mikroplast, över 90 % fås bort och hamnar då inte heller i haven. Dock är vattenvolymen som reningsverket behandlar så pass stora att det ändå är frågan om en hel del mikroplast som inte fås bort.

En del sminktillverkare har dock börjat använda till exempel aprikoskärnor i peelingkrämer istället för plast och runt om i världen har man även försökt förbjuda mikroplasten som finns i kosmetika. Trots att det långt ifrån löser alla problem är en sådan lösning i praktiken ganska enkel.

”Att förbjuda mikroplasten i kosmetika är en av mikroplastkällorna som man försöker få stopp på. Samtidigt uppstår mikroplast från så många källor att det är svårt att få stopp på alla. I många fall uppstår mikroplast omärkligt, men i smink har mikroplasten med flit lagts till och då är lätt att få bort”, påpekar Näkki.

Mikroplast kan dock finnas i kosmetika här i Finland. Det kan vara svårt att läsa innehållsförteckningar på skönhetsmedel och produkter då ämnena de innehåller ofta har facktermer, okända namn eller förkortningar. För att enklare hålla koll på om det du köper innehåller plast tipsar Näkki om gratisappen CosmEthics som varnar ifall en produkt innehåller till exempel plast.

Kläder gjorda av konstfibrer innehåller ofta mikroplast

Vid klädinköp är det viktigt att tänka på att konstfibrer innehåller
bland annat plast, och därmed lönar det sig istället att välja kläder tillverkade av naturfibrer. Naturfibrer bildas i naturen och kommer från frön eller hår från pälsdjur, så som bomull, ull, silke och lin.

Mikroplast kan också finnas i tvättmedel, till exempel i skurmedel. Därmed är det viktigt att försöka använda så mycket naturliga produkter som möjligt.

Ett sätt att minska på andelen mikroplast som lossar från kläder är att försöka undgå att köpa kläder som innehåller konstfibrer. Konstfiber är till skillnad från naturfiber artificiellt tillverkat, så som akryl, elastan, nylon och polyester. En av den värsta mikronedskräparen är fleece och under en enda tvätt lossnar det tusentals av mikroplastfibrer.

Det kan även vara bra att tvätta kläderna gjorda på konstfibrer mindre och istället till exempel vädra dem, eller tvätta någon mindre fläck för hand.

Näkki berättar att det även på senaste tiden har uppfunnits olika saker som ska hjälpa till att minska på mikroplasten som kommer vid klädtvätt. Det finns till exempel en tvättboll som läggs bland tvätten som suger åt sig mikroplasten som finns i tvättvattnet. Ett annat exempel är en tvättpåse som man lägger klädesplagget gjort av konstfiber i, som samlar upp mikroplasten eftersom maskorna är tillräckligt stora för att vattnet ska gå igenom det, men inte mikroplasten.

Mikroplast påverkar alla

Enligt Näkki har mikroplast hittills hittats runt hela världen från ekvatorn till polerna och från ytvattnet till världshavens djup. Detta är alltså ett väldigt brett spritt problem som berör oss alla som lever på denna jord.

Dock vet vi inte ännu vilka alla problem som uppstår på grund av det och hur mycket det påverkar på oss människor. En sak att tänka på är dock att det åtminstone kan påverka oss indirekt. Förändringar i ekosystem kan slutligen synas i våra liv även på överraskande sätt, till exempel kan förändringar i organismers tillväxt
eller mängd påverka på ekosystemtjänster som är viktiga för oss, så som livsmedelsproduktionen, påpekar Näkki.

Den största saken man själv kan göra för att påverka sitt eget plastskräp är att försöka undvika det så mycket som möjligt. Ett annat sätt är att hjälpa till på strandstädningsdagar, med hjälp av dem försöker man få folk aktiverade och få bort skräpen från stränderna.

Mikroplasthalterna i Östersjön har hittills inte visat sig vara speciellt stora jämfört med forskning gjord på andra ställen i världen. Dock har det inte ännu gjorts en storskalig kartläggning för att veta exakt hur mycket som finns och var.

Näkki påpekar att det är viktigt att tänka på att forskningsmetoderna varierar lite på olika ställen i världen,
vilket försvårar jämförandet av resultat. Det är också viktigt att tänka på att ju mindre mikroplast man forskar i, desto mer hittar man också

Ett förändrat tankesätt kan leda till mindre plast

Det är viktigt att förebygga nedskräpning av haven, få mera information om källorna samt identifiera och genomföra åtgärder som behövs. Det viktigaste handlar dock om medvetenhet och attityden gentemot plast och mikroplast.

”Jag tror att man i hela världen borde ta mer hänsyn till miljöaspekterna i allting vi gör, människor borde ändra sina levnadssätt så vi inte skulle vara så konsumtionscentrerade. Självklar är ändå mycket av det ändå styrt av industrin och handeln”, säger Näkki.

Många av miljöproblemen som finns idag hänger ihop med varandra. Därför skulle minskning av konsumtionen också påverka på plastskräp, naturresursernas förbrukning, användning av naturtillgångarna, försvinnandet av livsmiljöer samt klimatuppvärmningen på jorden. Det skulle dock kräva en stor förändring i människors och samhällets tankesätt.

Trots allting ställer sig Näkki relativt positiv till saken.

”Jag tror att detta är ett sådant problem som vi har möjlighet att påverka. På bara några år har det hänt mycket positivt för den här saken”, tycker Näkki. Något som på senaste tiden varit aktuellt är att återvinna plast och använda återvunnen plast istället för att hela tiden tillverka nytt. Man försöker även hela tiden hitta och utveckla material så att man skulle kunna ersätta till exempel plast som används som förpackningsmaterial.

Kunskapen ökar hela tiden och allt fler blir medvetna om problemet som plast och mikroplast kan orsaka. Näkki påpekar dock att vi inte ännu vet tillräckligt för att kunna utvärdera hur stora problem plastskräp och mikroplast som finns i haven nu medför, samt hurdant problem det kommer utveckla sig till i framtiden, till exempel om några årtionden. Därför forskas det om ämnet och det är viktigt att vi försöker påverka på det redan nu, innan det kan vara för sent.

Källor

Intervju med Pinja Näkki, forskare vid Finlands miljöcentral, 12.4.2017

Ympäristötalolta – Helsingin kaupungin ympäristökeskuksen blogi: Mikroroskat meressämme
http://www.ymparistotalolta.fi/mikroroskat-meressamme/

Naturskyddsföreningen, Rapport: Raklödder till fiskarna: Om skräp i havet – källor, problem och lösningar http://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/rapporter/marint_skrap_rapport.pdf

Finlands natur, natur och miljö: Den osynliga plasten
http://finlandsnatur.naturochmiljo.fi/artiklar/ostersjon/article-93367-36522-den-osynliga-plasten

Bild på mikroplast av Oregon State University: Microplastic
https://www.flickr.com/photos/oregonstateuniversity/21282786668