Helsingfors universitet
Efter Jessicas öppning av temat humaniora och digital kultur presenterar vi en serie texter som kommit till under hennes kurs ”Kulturens digitala dimensioner” i vår. I den här första texten analyserar Otto Ekman databasen e-enlightenment och reflekterar kring dess uppbyggnad, möjligheter och användarvänlighet.
Digitaliserade brev
Materialet som presenteras på e-enlightenment.com består av editerade brev från upplysningstiden: det har alltså producerats av diverse privatpersoner, allt från okända bönder eller borgare till berömda kungar och filosofer, i Europa. Det har samlats ihop och gjorts tillgängligt via Internet av Oxford-universitetets Bodleian-bibliotek för att stöda historisk forskning eller annars bara fungera som nytto- och nöjesläsning för intresserade privatpersoner. Det är också möjligt för användarna själva att lägga till egna anteckningar t.ex. i de biografiska noterna.
Materialet är avgränsat till att gälla “den tidigmoderna eran” vilket enligt informationstexten är “från början av 1600-talet till mitten av 1800-talet”. En lite annorlunda definition skulle till exempel ha kunnat innefatta hela 1800-talet. Då innehållets omfattning beskrivs används parentesen “(As of Autumn 2017)” vilket antyder att arkivet i alla fall fram till hösten 2017 växte då det lades till mera material. Fram till hösten 2017 publicerade hemsidan också regelbundet “News Sheets” där de berättade om nya materialsamlingar som lagts till den digitala kollektionen. Det finns också en “Forthcoming Content”-sida som beskriver vilka material som kommer att laddas upp näst.
Materialet består av brev tagna från olika fysiska samlingar och överförda till internet: det är således digitaliserat från icke-digitala material. Materialet är inte scannat utan transkriberat till elektroniska dokument för att underlätta användningen. Men det innehåller också vissa detaljer, som biografiska noter, som är originalproducerade för den digitala samlingen.
Teknik och struktur
Tekniken som använts är en databas och en molntjänst (ee-cloud-c). Hemsidan kräver att man tillåter cookies och använder följande cookies som finns listade under fliken “Privacy”: JSESSIONID, EENLIGHT, ATHENS, LIBRARY, REFERRER, USERAUTH, USERPASS. Sidan använder Unicode för att visa skrivtecken från icke-latinska alfabet. Jag hittar ingenting om format eller öppen källkod, i alla fall inte under “Privacy Policy”.
Databasen använder MARC (Machine Readable Cataloging) som är en metadatastandard som utvecklades av Henriette Avram på 60-talet för att lagra bibliografiska data. Eftersom MARC är utvecklat för att kategorisera bibliografiska data så kategoriseras föremålen enligt titel, författare, datum, utgivare, språk och publikationstyp. Eftersom e-enlightenments kollektion består av brev så har de också lagt till egen metadata: man kan söka i brevsamlingarna också enligt kategorier som “botanik”, “mat och dryck” eller dylikt, och kategorisera breven enligt mottagare. I framtiden ska man också kunna kategorisera materialet enligt författarens eller mottagarens kön. Databasen upprätthåller en kontrollerad vokabulär av nyckelord för att underlätta sökningen. Det är dock svårt att undersöka sökfunktionen närmare eftersom den, precis som materialet, endast är åtkomlig för prenumeranter. Det är dock möjligt att ansöka om en gratis testprenumeration via University of Oxford Press. Då jag klickar runt på gratis samplen ser jag att det också finns kategorier för nationalitet och yrke för att underlätta sökningen. Jag hittar ingenting om API, men databasen är främst tänkt för att användas med en vanlig bordsdator och webbrowsers, inte telefoner. Den kräver ingen lokaliserad GPS-data eller något sådant för sina funktioner.
E-enlightenment använder sig av ett DOI-system och varje brev och författare har sin egen DOI. Om jag skulle göra en källhänvisning till material på e-enlightenment.com skulle jag använda mig av vanlig Oxford Sourcing Standard, och sedan tillägga “åtkommen via e-enlightenment.com” och länka till källan genom att använda mig av det enskilda brevets beständiga identifierare: Digital Objective Identifier, DOI som är ett standardiserat länksystem som upprätthålls av ISO, International Organization for Standardization, för att göra det möjligt att länka till samma källa på Internet fast dess URL skulle förändras.
Jag hittar ingenting om bevaringsplan på hemsidan men eftersom resursen upprätthålls av ett av världens mest prestigefyllda universitet med gamla anor så skulle jag säga att det inte är sannolikt att den blir helt kortlivad. Jag tror inte att ett universitet som Oxford eller att Bodleian-biblioteket skulle sätta resurser på ett kortlivat slarvigt hastverk. Eftersom materialet är tänkt som en akademisk resurs för lärare och forskare snarare än underhållning för allmänheten är dess popularitet mindre beroende av flyktiga trender eller kortsiktiga vinstintressen. Att de lagt ner resurser och energi på sådant som DOI tyder också på att det är tänkt att materialet på sidan ska kunna överleva också drastiska ändringar i själva hemsidans utseende eller form.
I och med att man som prenumerant skriver på ett avtal där man förbinder sig att betala för fortlöpande tillgång till en produkt, och den andra parten som konstaterat är ett världsberömt gammalt universitet och inte ett startupbolag som kan ha gått i konkurs om ett år skulle jag säga att mycket tyder på att e-enlightenment hör till de mer stabila resurserna i sitt slag. Ett litet oroväckande tecken som tyder på motsatsen är dock att det senaste nyhetsbrevet är över ett år gammalt. Det är tyvärr lägre tröskel att lägga ner en sida som “stått stilla” länge utan att nya uppdateringar görs, nytt material tillförs eller nya prenumerationer tecknas.
Oändliga möjligheter, men klen användarvänlighet
Det här materialet innehåller oändliga möjligheter för åtminstone litteratur- och historieforskning, men också för språkforskare och diverse andra former av kulturforskare. Att det går att söka i privata korrespondenser inte bara enligt namn utan också enligt t.ex. yrke är intressant: en möjlig forskningsfråga skulle t.ex. kunna vara att jämföra hur europeiska soldaters och handelsresandes första intryck av den amerikanska kontinenten skiljde sig åt i brev de skrev hem till sina familjer.
Min huvudsakliga invändning mot denna resurs är sidnavigeringen: i stället för en enkel och lättnavigerad infrastruktur för att orientera sig på huvudsidan presenteras läsaren för en förvirrande mängd olika balkar vars rubriker på ett kryptiskt sätt delvis överlappar varandra. (“Collaborate/publish”, “Privacy/legal/Copyright”) Somliga öppnar sig i nya balkar, somliga i nya fönster. Upprepade gånger insåg jag att jag måste gå tillbaka eftersom svaret på en fråga jag hade plötsligt dök upp under en helt annan, oväntad rubrik. Att endast en bråkdel av sidan är tillgänglig för icke-prenumeranter och man måste klicka på en rubrik för att se om den ledde någonstans eller inte hjälpte inte heller.
Information om hur sökningen fungerar, metadata, kontrollerade vokabulärer eller dylikt fanns inte någonstans sammanfattat på ett fullständigt men ändå lättfattligt sätt (eller om det fanns kunde jag inte hitta det i djungeln av rubriker). Istället hittade jag det mesta av informationen jag behövde genom att pussla ihop betydelsen av korta, ur sammanhanget uttagna meningar som var menade att fungera som ett slags reklamaktigt axplock av resursens funktioner. Det frustrerande var att materialet och den underliggande tekniken kändes gedigen och pålitlig: det var bara användarvänlighet och tillgänglighet som inte kändes som att det prioriterats alls. Hemsidan kändes således som en väldigt typisk traditionellt akademisk resurs.