Helsingfors universitet
Dagens bloggare är Pieter Claes som utexaminerades från Magisterprogrammet i kultur och kommunikation 2015 med huvudämne nordisk litteratur. I dag jobbar han som redaktör på Svenska litteratursällskapet i Finland och som lärare för kursen Yrkesliv och kulturjobb på magisterprogrammet.
Hemma från Belgien, men numera lika mycket hemma i Finland. Jag studerade nordiska språk och nordisk litteratur i Belgien, gjorde mitt utbyte vid Helsingfors universitet och flyttade därefter till Finland för att fortsätta med magisterstudierna. Nu har det gått nästan 10 år sedan jag började på kultur och kommunikation. Roligt att få skriva ned en del av min historia!
Spännande och givande studier
Mina studier i Belgien var tunga och teoretiska. Vi utbildades till humanister i bredaste mening med kurser i bland annat konsthistoria, kritik och filosofi utöver traditionell språkvetenskap och litteratur. Jag var intresserad av studiernas innehåll, särskilt av svenska, men jag vantrivdes och upplevde studierna som en tävling i förmågan att lära sig utantill. De fina betygen som föräldrarna förväntade sig blev stora besvikelser. Det var dags för något annat, något nytt.
Redan under utbytestiden vid Helsingfors universitet fick jag testa på en mer dynamisk undervisningsform med starkare betoning på förståelse och tillämpning. Därför beslöt jag att söka in till magisterstudier här i Finland.
Under mitt utbyte fick jag tips om kultur och kommunikation. Jag sökte in för att jag gillade bredden i kursutbudet. Jag ville liksom inte bli fackidiot, utan trivdes (och trivs fortfarande!) överhuvud bäst med mångsidighet. Kulturanalys var dessutom något helt nytt för mig. Det lockade! Jag kom in.
Som en av två av de första internationella studerandena var jag riktigt motiverad och ivrig när programmet började, samtidigt som jag också var mycket självmedveten om brister i mitt språk och mina kunskaper. Kurskompisarnas uppmuntran och närkontakten till lärarna hjälpte massor. Jag kände mig super bra, och så gick studierna också bra!
Mina studier i kultur och kommunikation var spännande och givande. Jag lärde mig massor, jag trivdes och jag utvecklades både som akademiker och som människa. Om du överväger att söka in, så är min rekommendation: sök!
Att jobba som redaktör
I dag jobbar jag på Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS). SLS är ett vetenskapligt samfund som bevarar, utforskar och sprider kunskap om den svenska kulturen i Finland. Just nu jobbar jag som redaktör för den vetenskapliga utgåvan Henry Parlands Skrifter.
Henry Parlands Skrifter är en digital och tryckt utgåva av tjugotalsmodernisten Henry Parlands skönlitteratur, essäer och korrespondens. Mitt jobb som redaktör kan delas upp i tre särskilda roller:
- För det första är jag en traditionell redaktör som jobbar med text, dvs. att språkgranska och att strukturera text. Jag granskar även innehåll – som en faktacheckare – för att texten måste hålla vetenskaplig kvalitet. Och så får redaktören också den ”roliga” uppgiften att se till att alla håller sig till deadliner.
- För det andra är jag också textkritiker och digital humanist. Det betyder att jag sysslar bland annat med att tolka gamla handstilar, att jämföra manuskript, och digitalt då även att koda text i XML och att utveckla webbplatser. Jag gillar tudelningen i mitt arbete.
- Till sist är jag även kommunikatör. Jag visade intresse för marknadsföring och sociala medier vilket snappades upp. Småningom blev kommunikation också en del av mitt arbete. Jag har fått skriva pressmeddelanden, annonser och massor av inlägg i sociala medier. För ögonblicket är jag besatt av Instastories och älskar att få göra det för en organisation som SLS. Det är ett mångsidigt arbete, utmanande och lärorikt.
Vad jag haft mest nytta av …
Under studierna på kultur och kommunikation har jag fått använda och utveckla mina kunskaper i svenska. Programmet har stark betoning på skrivande. Alla kurser jag avlade hade en vetenskaplig essä som slutbedömning i stället för tentamen. Skrivandet var mycket och hårt arbete, särskilt eftersom ordförrådet då inte var lika stort som i dag. Men trots det fanns det för mig en klar fördel med essäskrivandet, nämligen att själv få välja ett spännande ämne, att få fördjupa sig i något man själv är intresserad av. Så uppmuntras studerandena till delta i diskussioner och måste även hålla presentationer. Det var bara att våga tala, och det gick bara bättre genom att våga!
Det tvärvetenskapliga upplägget och bredden i kursutbudet är till nytta i mitt arbete. Till exempel förutsätter mitt arbete med Henry Parland Skrifter kunskap om den samhälleliga kontexten i 1920-talets Finland, utöver att kunna hantera en äldre svenska skriven av en icke-modersmåltalare (Parland talade tyska och ryska som modersmål) samt så klart litteraturhistoria och teori. Studierna har hjälpt att få insyn i andra discipliner än min egen. De har lärt mig nya metoder, eller, om inget annat, var jag ska leta efter information.
Till slut måste jag få skriva några ord om ämnesföreningen Skald. Jag var med när Skald grundades. Det var en otrolig och nyttig erfarenhet, men framför allt en rolig upplevelse. Jag lärde mig hålla möten, skriva protokoll, söka pengar, ta ansvar osv. Det finaste jag fick göra med Skald är att ordna en arbetslivsorienterande föreläsningsserie tillsammans med Julia von Boguslawski. Varför det finaste? Nå, i dag undervisar Julia och jag kursen Yrkesliv och kulturjobb. Enligt oss, den bästa kursen som finns.
