Helsingfors universitet
I dagens blogg presenterar sig vår lärare Ainur Elmgren. Hon är historiker och intresserad av begreppshistoria, mediehistoria och representationer av nationalitet, ras, kultur och religion i offentligheten. Därtill teknar hon serier och intresserar sig speciellt för berättande genom bilder.
Jag är historiker med rötter i både Sverige, Finland och andra delar av världen. Sedan 2011 har jag undervisat på magisterprogrammet om den moderna offentlighetens framväxt från tryckkonstens uppfinning och framåt. Jag har också vikarierat som magisterprogrammets ledare under hösten 2018. En lärorik erfarenhet!
I min forskning sysslar jag med begreppshistoria, mediehistoria och mer specifikt representationer av nationalitet, ras, kultur och religion i offentligheten. Just nu forskar jag i judiska och muslimska intellektuella i 1920-talets Finland inom forskningsprojektet Minoriteter, nationen och världen (1880–1980) som finansieras av Finlands Akademi. Jag disputerade vid Lunds Universitet på avhandlingen Den allrakäraste fienden – svenska stereotyper i finländsk press 1918–1939 (2008). Den brukar dyka upp som kurslitteratur på mina Kul & Kom-kurser.
På mina föreläsningar tar jag ofta upp frågor ur min egen forskning: Hur blir en moralpanik till? Vem bestämmer vem som räknas som intellektuell? Vad händer när tidigare osynliggjorda och tystade grupper börjar synas och höras i media? Hur används innovationer i kommunikationsteknologi politiskt? Jag är själv nyfiken på mediekulturens förändringar inom vår närmaste framtid och det finns alltid utrymme för diskussion och debatt på mina föreläsningar.
Tillsammans med litteraturvetaren Fredrik Hertzberg ger jag kursen ”Offentlighet i förändring”. Fredriks del av kursen fokuserar på litteraturkritikens historia och kritikerrollen i förändring. Min del handlar om offentligheten som begrepp och om dem som aktivt påverkat den: Religiösa och politiska rörelser, revolutionärer, journalister, intellektuella, aktivister och helt vanligt folk; hur de brottats med offentlighetens ekonomiska villkor, yttrandefrihetens gränser, åsikter om vem som har rätt att ta plats i rampljuset, och mycket annat.
I min forskning har jag dragits till personer och politiska rörelser som har utmanat det som brukar kallas ”mainstream” eller ”hegemoni”. En sådan person var journalisten och redaktören Erkki Vala. År 1936 blev han dömd till fängelsestraff för att han hade publicerat artiklar från svenska och brittiska tidningar som kritiserade det finska rättssystemet. Hans tidning Tulenkantajat (Eldbärarna) var ett forum för vänsterliberal samhällskritik på 1930-talet, men han var bara en av många som övervakades av statspolisen. På Tulenkantajats sidor kritiserades också rasism, eugenik och tvångssteriliseringar, som blev lagliga i Finland i 1934. Jag vill inte studera Vala som en hjälte eller martyr för yttrandefriheten, utan som en förmedlare som skapade möjligheter för andra utstötta och förföljda att göra sig hörda.
”Offentlighet i förändring” handlar förstås inte bara om enskilda personer, utan också om de kollektiva processer som ofta rör sig långsamt men som skapar varaktig förändring. Gripande bilder och berättelser om hjältar är förföriska. Jag tänker till exempel på de modiga gay-aktivister som demonstrerade mot kriminaliseringen av ”uppmuntran till homosexualitet” under åren 1971–1999. I dag kan vi följa andra dramatiska mediepersoner och -händelser som både chockar och tjusar publiken och lockar till imitation och parodi: Donald Trump, Greta Thunberg, Brexit, Gula Västarna… Då är det viktigt att stanna upp och fråga: Varför är just den här personen eller berättelsen attraktiv? Missar vi något om vi fokuserar på dem? Hur och varför lockas vi att klicka, gilla och dela?
Som historiker forskar jag mycket i 1800–1900-talets tidningspress, men tecknade serier är mitt favoritmedium. Jag är själv serietecknare och försöker alltid klämma in exempel på bildanalys och bildberättande i mina kurser. Vi provar också övningar i bildberättande inspirerade av World Comics Finlands metoder. Bilder ska inte bara vara något som vi passivt konsumerar i en tid då vi manipuleras med bilder från alla håll. Övningarna passar alla oavsett hur bra man tror att man kan teckna. World Comics-formatet passar också på Instagram!
Du kan läsa mer om min forskning på min blogg!