Men­torns många rol­ler

Det är tidig novemberkväll. Regndropparna slår mot Brobergsterrassens kullerstensbelagda gata, men inne i universitetsbyggnaden har man ingen aning om årstidens mörker. Ett glatt sorl fyller Minervatorget och seminarierummen invid. Närmare 160 människor har anlänt till inledningsmötet för den nya gruppmentorskapsperioden. Karriärservicen vid Helsingfors universitet koordinerar gruppmentorskap redan för sjätte gången.

Den första perioden inleddes hösten 2011. Programmet har utvecklats från år till år och i år gavs studeranden vid samtliga fakulteter möjlighet att delta. Samtidigt behövdes fler mentorer än tidigare från olika verksamhetsområden. Lyckligtvis har flera hundra medlemmar i Alumnföreningen anmält att de är intresserade av att fungera som mentorer.

– Utan Alumnföreningen och universitetets alumnaktörer hade vi inte kunnat genomföra detta, säger sakkunnig i karriärhandledning Minna-Rosa Kanniainen från Karriärservicen.

Under denna period deltar 129 adepter och 34 alumner som mentorer. Varje mentor har 2–5 studerande i sin grupp. Grupperna träffas under ett halvt år i sin egen takt och på sitt eget sätt. Alla samlas till en gemensam avslutning i maj 2017.

– Vi prövar nu tvärvetenskaplighet och har blandat folk med olika bakgrund i våra grupper. Det är sällan arbetsplatserna har experter inom enbart samma område, så situationen motsvarar vardagen i arbetslivet.

Tanken bakom gruppmentorskap är inte att en mentor bara delar med sig av sitt substanskunnande. Målet är att diskutera ämnen som allmänt anknyter till arbetslivet, fundera över till exempel hur man identifierar sina styrkor och beskriver sitt kunnande. Dessa teman är gemensamma för alla oavsett studiebakgrund.

– Man utgår inte ifrån att en mentor ska känna till svaren på alla frågor som adepterna ställer. En av mentorns uppgifter är att handleda studerande i informationssökning, påminner Kanniainen.

En mentor måste kunna lyssna

Det är lätt att förstå studerandenas intresse att delta. Gruppmentorskapet är en utmärkt möjlighet att fråga en mentor om tips för sina egna karriärplaner och höra andra adepters tankar.

– Motivationen för att vara mentor uppstår framför allt då man inser att vi som utexaminerats från universitetet kan hjälpa studerande att finna sin yrkesidentitet och överföra sitt kunnande till arbetslivet, berättar PM Päivi Vuorinen.

Hon är mentor för andra gången. Vuorinen har hösten 2016 även deltagit i ett minimentorskapsprogram som ordnats av ämnesföreningen för sociologistuderande. Vuorinen är sakkunnig inom ämnesområdet. Hennes företag ReWork Partners förbereder personer som ska byta karriär och hjälper arbetslösa som söker jobb.

– Även om jag i mitt arbete behandlar samma teman med kunderna vill jag ändå på fritiden dela med mig av mitt kunnande till studerande. Det är inspirerande att se hur adepterna får insikter under våra diskussioner.

Kamratstödet i gruppen kan hjälpa en att se nya alternativ. Kanske får någon mod att fatta ett beslut som kommer att ha stor betydelse för hans eller hennes karriär, fortsätter Vuorinen. Den som ska bli mentor ska enligt Vuorinen inte bli skrämd av att det i den egna gruppen förutom unga studerande kan finnas adepter som redan har gjort en yrkeskarriär och som nu håller på att ta en ny examen.

– Jag var mentor inom gruppmentorskapet för första gången under perioden 2013– 2014. Jag antog då att adepterna skulle vara universitetsstuderande i tjugoårsåldern, men i min grupp fanns även ett par studerande som var äldre än jag och som redan haft en förmansposition. Jag tror att åldersfördelningen gjorde våra diskussioner djupsinnigare.

Mentorns viktigaste uppgift är att lyssna, och få gruppdeltagare att se saker ur olika perspektiv och styra dem till ett gemensamt tankeutbyte. Mentorns sakkunskap kommer fram vid handledningen när man söker efter olika alternativ.

– Om vi konstaterar att en av adepterna nu befinner sig vid punkt X och berättar att han eller hon i sin karriär vill till punkt Y, funderar vi tillsammans med gruppen på vad han eller hon bör göra för att nå målet. Ofta diskuterar man samtidigt adeptens styrkor och intressen och funderar över behovet av påbyggnadsstudier för att vägen ska börja ta form.

Mentorn kan också begrunda sitt egna liv

Adepterna vill höra om sin mentors studier, arbetsplatser och hur denne utvecklat sitt kunnande under karriären. Studenten är även intresserad av hur man bäst kombinerar fritid och familjeliv med ett högt arbetstempo, även om syftet med gruppmentorskapet inte är att bestämmer själv privatlivets gränser också i fråga om diskussionsteman. Utöver att hjälpa studerande erbjuder mentorskapet alumnen möjlighet att stanna upp och fundera över sitt egna liv.

Som mentor får och tvingas du tänka över din egna karriär mycket ingående och på dina val i livet sedan studieåren.

– Ur ett själviskt perspektiv är det därför mycket givande för mentorn, säger Vuorinen. Som mentor kan man, om man så vill, dela med sig av sina erfarenheter med de övriga mentorerna. Denna möjlighet bör man enligt Vuorinen djärvt utnyttja.

Alumnföreningen och Karriärservicen ordnar ett möte i mars för mentorerna. Mentorerna har dessutom en egen LinkedIn-grupp som en ny plattform för nätverkande. Även mentorer från tidigare år uppmuntras delta. Dessutom erbjuder gruppmentorskapets Facebookgrupp alla dem som är intresserade av ämnet att ta kontakt.

Mentorskapet kräver inget gemensamt slutresultat

I samband med att adepterna sökte till programmet fick de utse tre favoriter bland mentorkandidaterna. Gruppindelningarna är upplagda utifrån dessa önskemål.

Det är alltid spännande att se hur gruppdynamiken börjar ta form, säger Kanniainen.

Päivi Vuorinen anser att mångstämmigheten bland gruppdeltagarna är en rikedom.

– Varje deltagare tvingas beakta de övriga gruppdeltagarna. Det kräver samarbetsförmåga. Spelreglerna vi gör upp vid inledningsmötet bidrar till gemensamma tillvägagångssätt.

Eftersom det inte är fråga om individuell sparring kan en enskild adept inte kräva personlig handledning eller uppmärksamhet av sin mentor utanför gruppmötena. Mentorn ansvarar inte heller för adepternas val eller handlingar.

Inom gruppmentorskapet finns inte teamarbetets press att nå ett gemensamt slutresultat. Vid mötena räcker det att diskutera och vi kan ha olika åsikter. För den som funderar på att bli mentor är det viktigt att komma ihåg att en väsentlig del av verksamheten består av det interna kamratstödet mellan adepterna.

Under tidigare år har flera mentorsgrupper gjort företagsbesök. Även Vuorinen tänker göra studiebesök hos några organisationer med sina adepter.

– Jag försöker utnyttja mina LinkedIn-kontakter och söka efter alumner vars arbetsplatser vi kunde besöka. Alumnernas information om sina egna arbetsuppgifter och arbetsgivare är på många sätt nyttig för adepterna. Besöken ger också adepterna tillfälle att bygga upp större kontaktnätverk.

SITRA intresserar sig för universitetets gruppmentorskap

Jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra anordnade våren 2016 en idéutlysning, där man sökte efter förslag till att stärka arbetslivsfärdigheterna
hos högskolestuderande och främja sysselsättningen bland högutbildade.

– Inom Karriärservicen beslöt vi erbjuda gruppmentorskap som en modell. Det var fint att höra att vi hade blivit valda till några av de bästa ur en grupp på över 90 förslag, säger Minna-Rosa Kanniainen.

De fem som gick vidare i idétävlingen har träffats på Sitras sparrningsevenemang. Målet är att från idéer utveckla verksamhetsmodeller som kan tillämpas i hela Finland.

Helsingfors universitets gruppmentorskapsprogram i är exceptionellt. Ingen motsvarande verksamhet har bedrivits i så stor omfattning någon annanstans i Finland, trots att mentorskap för närvarande är ytterst populärt.

Vanligtvis bedrivs mentorskap som mentor–adept-par. Det speciella med gruppmentorskap är expanderbarheten. Med rimliga resurser är det möjligt att genomföra detta för flera personer samtidigt, konstaterar Kanniainen.

Text och bild: Riitta-Ilona Hurmerinta