Av Sonja Lindén

I Finland planerar flera kommuner att ge preventivmedel gratis till unga under 25 år, medan det i många länder i världen inte finns någon tillgång till preventivmedel alls. 214 miljoner kvinnor, som skulle önska familjeplanering har inte tillgång till det. Kvinnorna vill ha barn, men de önskar de kunde ha flera år mellan barnen. I flera länder och samhällen är det ett mått på välstånd att få många barn.

FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030 tar upp bl.a. jämställdhetsfrågor samt frågor kring tillgång och rätt till familjeplanering. Ett mål är att säkerställa tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård samt familjeplanering. Målet är också att alla har rätt till information och utbildning samt att reproduktiv hälsa integreras i nationella strategier.

Laura Lipsanen, sakkunnig inom globala utvecklingsfrågor på Väestöliitto, jobbar med frågor kring sexual- och reproduktiv hälsa. Lipsanen berättar att största problemet i många U-länder är att sexual- och reproduktivhälsa är tabu som helhet. Man kan inte implementera en fungerande familjeplanering om inte människorna har grundläggande kunskap om sexualitet. Ifall det finns familjeplaneringstjänster så är de till bara för gifta heteropar. Det är även stor skillnad på landsbygd och stad, d.v.s. stora lokala skillnader på tillgången till tjänster. Även om det finns familjeplaneringstjänster finns sällan många alternativ till förfogande.

Enligt forskning finns också många myter kring preventivmedel, speciellt kring hormonella preventivmedel. Man tror att man blir sjuk av dem och att de skadar livmodern. Lipsanen bekräftar detta och berättar vidare att hon stött på myter som säger att HIV är propaganda västerländerna tutar ut med och att kondomer innehåller HI-virus. Med utbildning kan man komma åt dessa myter. Det räcker inte med att ha kampanjer i stil med ”HIV är farligt – använd kondom”. De flesta ungdomar har ingen grundläggande information och kunskap om sexualitet överlag och då har dylika kampanjer ingen nytta.

Lipsanen berättar att familjeplaneringstjänsterna de facto kan vara väldigt kostnadseffektiva. Politiskt påverkande är det viktigaste. Så länge det finns politisk vilja att ordna tjänster finns det möjligheter. Meningen är att länder själv skall ordna tjänsterna och bygga upp infrastrukturen. I dagens läge är det många välgörenhetsorganisationer som upprätthåller kliniker. Hela systemet är för tillfället ännu väldigt beroende av biståndsarbete. Efter att USA ändrade sina utbetalningar finansierar USAID främst bara arbete med HIV och Aids, vilket direkt lett till att många familjeplaneringskliniker varit tvungna att stänga. På kort tid kommer antagligen antalet oönskade graviditeter och könssjukdomar att öka, eftersom tjänsterna inte mer är tillgängliga, förutspår Lipsanen. Hon betonar vikten av långsiktigt arbete och vikten av att stöda landets egna infrastruktur. Utan dessa har arbetet som görs klart mindre nytta.

FN:s mål för hållbar utveckling, Agenda 2030 tar upp bl.a. jämställdhetsfrågor samt frågor kring tillgång och rätt till familjeplanering. Ett mål är att säkerställa tillgången till sexuell och reproduktiv hälsovård samt familjeplanering. Målet är också att alla har rätt till information och utbildning samt att reproduktiv hälsa integreras i nationella strategier.