Vi pratade med Frans bland annat om sina bilar. Han har haft många fina och olika bilar som har sina egna historier. Hans första bilen var Ford Anglia, vars årsmodel var -62. Frans körde 147 000 kilometer tills den första besiktningen av den bilen. Till exempel nuförtiden måste man köra sin bil till besiktningen mycket ofta.

Den bästa bilen av Frans var Chevrolet Nova -76. Det var ljusblå och hade automatisk växel. Frans köpte den bilen i 1978 och han körde 14 år med det. Frans gjorde mycket resor till Åland och han körde 50-60 000 kilometer per år. Efter 14 år, han hade kört 700 000 kilometer med den Chevrolet. Det var inte så dyrt att köra så mycket, eftersom bränsleförbrukning av den bilen var 10 l/100 km och bränsle var ganska billigt. Den Chevrolet hade också hydraulisk stötdämpare av Monroe, så den bilen kunde stiga upp och falla 15cm.

En gång lånade den sonen av Frans den Chevrolet och han hade kollision med andra bil som var Peugeot. Han bromsade i trafikljus och den Peugeot rammade in den bakre stötfångaren. Lyckligtvis ingen var sårad och den Chevrolet var helt okej, men den Peugeot gick sönder.

Frans hade också Ford 3000 -83, som var röd sportbil. Det var verkligt snabb och effektiv bil. Han reparerade de bilarna alltid sig själv. Frans hade sin egna verkstad i sin garage och där han polerade sina bilarna.

(Jag ska söka foton om de här bilarna senare och ansluta de på blogg.)

Hälsningar!
Antti

Jag planerade blogg-skrivning förrän periodspaus började men naturligtvist glömde jag göra det. Nu är jag tvung att minnas vad diskuterade vi om två veckor sen.

Den där onsdagen pratade vi alla tillsammans och sittade i ringen. Först berättade Berit och Bertel gåtor oss vilka var roliga men inte så lätta att uppfatta. Jag vet inte dom i förhand. Sen berättade en av oss om sina sommarplaner. Många av studenter ska ha ett sommarjobb i församling i skriftskolan eller i andra platser. Erik sade skrattande att han ska bara “hoppa fritt” alltså han har inget speciellt. Daisy ska däremot bada i havet. Jag berättade att jag ska ha mitt första barnet i juli. Jag fick många glada blickar och lyckönskingar. Berit sade undrande: “Du själv är så ung.” Jag berättade att jag redan är 20 år. Kanske ser jag ut yngre. 😀 Det kändes ändå lindrande att berätta om mitt graviditet.

Jag hoppas att nästa vecka kan jag komma till Cecilia Hoiva eftersom nu har jag en sjukledighet.

Soliga dagar för alla!

Hej, jag tänkte att jag laddade de här blogskrivningrna före en periodsvecka men det ser ut att jag inte ändå gjorde det. Nå, hoppas att det gör ingenting att de här skrivningarna kommer kanske lite sent.

Bättre för mycket än för litet, liksom min mormor brukar säga, så här har jag igen två mötelse i en blog.

20.2.

Som först diskuterade en liten stund med Berit, men sedan hade Kaisa och Aino ordnat oss en frågesport. Dem frågade oss några ganska svåra frågor, till exempel om påve och finska presidenter. I vår grupp vi alla visste (eller gissade) någonting av varje fråga, så vi fick ganska bra poänger. Jag och Nina var tvungna att gå bort genast efter mötte, så vi hann inte fika med seniorer och studenter. Fast det smakade vi havrekex med choklad som Enni och Laura hade bakat, och dom smakade jättebra.

27.2.

Den här gången diskuterade vi alla, seniorer, Ann-Sofi, Marjatta och studenter, i en stor grupp i mötelserummet, och inte i små grupper som vi brukar göra. Det fungerade också bra, eftersom vi tillsammans försökte avlösa gåtor som till exempel Berit ställde oss. En av gåtor hade jag hört i förhand, men en visste ingen av oss. Den gällde om en hake, som inte finns nuförtiden i dörrarna, men i gammaldags det var ett vanligt sätt att locka dörrar. Innan Berit ställde gåtan sade hon att pojkarna inte får nu tänka smutsiga tankar när de hör den här gåvan. 😉 I den stora gruppen diskuterade vi också om vad  som var och en av oss ska göra på sommar. Vi studenter berättade också att var som ska vi sommarjobba. Många av oss ska vara en sommarteolog på två eller mera konfirmationsläger.  Tiden gick snabbt och vi inte hade mycket tid att diskutera med Berit, men hon sade att hon har några texter som hon ska visa oss när vi träffas nästa gång. Vi ses nästa gång efter en periodvecka!

Alla satt i en krets och vi talade tillsammans. Föremål för diskussion var dansa och arbetet. Alla berättäde alternerande sommarjobbet och andra palaner för sommaren.
Flesta talade Bertel och Berit. Bertel talade om choklad igen. Han talade om för oss, att ibland cold lade på chokolad. Berit frågade oss några gåtor. Jag minns inte dem.
Vises i morgon.
Aino

Den här gången träffade vi småningom i ett samma rum där vi hade pratade med Berit tidigare.

Nu vi alla talade tillsammans i cirkel. Vi började tala om sommar, sen Berit viftade hennes arm och sade ”Ta en rund!” och så vi alla berättade vilka planerar hade vi för nästa sommar, om vi skulle jobba i somras eller gör någonting annan.

Och det gruppen också lärde sig att man kan göra många saker om man bara tar en bok, läs och testar det. (-:

Jag har haft problemer med min telefon och jag har inte kunnat sticka in fotografena. Hoppas att de ska komma nu till den här bloggartikeln.

Vi har träffat varandra med onsdagsgruppen för många veckor nu. Jag Erik och Janica har lärat känna varandra och vi har haft många interesanta diskuteringar.

Erik bor nu i Nordsjö men han har bott i Borgå och i olika adresser i Eira. Han har varit i skolan för tio år och sen har han bara jobbat hela livet. Eller har han någåt studerat – flickor. Vi skrattade med Janica när Erik sade det. Erik fått hans dotter när han var ungefär 30 år. Has dotter visiterar Erik då och då.

En gång tog Janica hennes Sello med sig och vi sjöng olika psalmer och sen Janica spelade några låter till alla. Det var så vackert. Jag tror att alla tyckte jätte mycket om hennes sellospelande.

Sen nästa gång talade vi om att resa. Erik har reat till Sverige och hans släktingar har flyttat till Amerika. Bertel, Kaisa och Aino hade frågesport och vår gruppe (Erik, Janica och jag) var dålig. Vi bekom inte monga poänger.

Sista gången talade vi om sommaren. Det var roligt att vara tillsammans med hela gruppen. Erik ska ha mycket fritid i sommaren och Janica ska ha hennes första barn. Lycka till!

Anna-Sofia

Det var sista onsdagen före undervisningsfria veckan. Tiden har gått så snabbt! I början var vi alla tillsammans och Berit berättade några gåtor. Här är en: ”På dagen hänger det, och på natten är det i hål. Vad är den? En hake!” Jag gillar gåtorna men de inte är lätt på främmande språk.

Enni var inte på plats därför jag pratade ensam med Daisy, till exempel om hobbyer. Jag berättade att jag älskar simma. Daisy tycker också att simma men hon inte kan göra det. I simhall är inte möjlighet att använda rollator. Daisy vågar inte gå på stranden. ”När poliser ser mig att krypa på stranden de upplever mig galen. Sen de hämtar mig bort”, hon sade och skrattade. Daisy älskar att dansa. Men nu har hon inte möjlighet att göra det eftersom hon har ärftlig sjukdom i sitt nervsystem. ”Ärftlig” menar att Daisys pappa hade också samma sjukdom.

Men Daisy berättade om den tiden när hon var ung. Hon gick till dansplats med sina flickvänner. Det fanns många stiliga pojkar. Flickor stod salens ena sidan och pojkar den andra. När började musiken sprang pojkarna genast att hämta sina favoritflickor. Det var tillåtet att gå till dansplatser när flickor fyllde femton år. Yngre ungdomar ”satte fint hemma”. Under kriget var förbjudet att dansa. På den tiden var hemliga dansplatser men poliser letade efter dem. Inom kriget blev alla ungdomar arbetsplikta när de fyllde femton eller sexton år.  Daisy var barnvakt i Österbotten. Det fanns tre små pojkar och två kor i den familjen. Oj, jag tycker att det var ganska drygt och svårt tid. Jag kunde inte ha klarat mig om det!

Vi ses, trevlig mellanvecka!

Laura

Jag och Pekka pratade med Daisy, som är mycket levande och alert. Hon sade att hon har alltid varit väldigt livfull och hon tycker om bra ”jytä” musik. Eftersom min aktiv språk är lite rostade och jag talar inte så bra svenska, Daisy sade att jag måste hitta svenskspråkig flickvän. Därför att bor jag i Igelkottsvägen, hon också sade att jag kan hitta den flickvännen från Hertonäs, eftersom där bor många svenskspråkiga tjejer.

Daisy berättade en rolig historian om sin nära barnet. Det barnets pappa var finskspråkigt och mamma svenskspråkigt. Därför trodde det barnet att alla män talar finska och kvinnor talar svenska. Så pratade det barnet bara finska med män och svenska med kvinnor. Men en gång talade någon man svenska för det barnet. Så sade den lillen: ”Hur kan du tala svenska?”

Senare spelade vi ett frågespelet och Jag, Pekka och Daisy hade stark team. Vi avhandlade många svåra frågor. Sist åt vi smakliga kex. Laura och Enni bakade havrekex som också hade choklad på dem. De vuxna drack någonting svart och bitter dryck, men vi barnen fick söt saft

Trevlig semester!

Antti