Förra veckan var jag borta, eftersom jag var på semesterresa i Indien. Det var en jättetrevlig resa, men det var också jättetrevligt att komma tillbaka. Borta bra men hemma bäst, såsom man brukar säga.

Innan seniorerna hade kommit läste Aino nyheter i HBL högt och vi andra lyssnade. Till Nina och Berit visade jag några bilder som jag hade tagit under min resa. Eftersom jag hade en kamera med mig, tog vi tre, med hjälp av Enni, av oss ett foto som ni kan se här. Vi diskuterade om hur vi hade haft det.. Nina hade varit litet sjuk under en vecka, och Berits tå mådde inte bra. Hon måste ha en större sko i annan fot, eftersom tån har svällt. Hoppas det blir bättre senare.

Berit hade läst en vits i tidningen och läste det nu högt för alla oss som var i rummet. Det var roligt, fast lite ful, och vitsen berättade om en präst och en kyrkvaktmästare som fick en gammal fru som var färdig att dö att cykla igen.  Berit gav oss chokladägg, önskade glad påsk och frågade att vem som ska ha en påskpuss.

Vi ses efter påsk!

Förra veckan berättade Frans någonting om sin barndom. När han var ung, bodde Frans med sin familj på Båtsmansgatan i Rööperi. Ärtholmen är bredvid Rööperi, och där ligger “Fordin kärki”. Där var en soptipp som innehöll olika material. En gång, när Frans var ute på äventyr där, hittade han massor av bananer. De var inte ännu mogna, men han tog dom bananerna in. Frans lade bananerna under sin säng, att de var gömda från ljus. Efter tre eller fyra dagar bananerna var mogna. Den här tiden var bananer ganska sällsynta, så de var mycket stor rikedom.

Frans hittade också mycket metall från Fordin kärki. Där var koppar, mässing, bly och andra metaller. Han sålde metaller till en lokal skrothandlare och fick lite pengar. Med de pengarna kunde han hjälpa sin mamma och sin familj. Efter kriget måste barn också göra mera arbete än nuförtiden.

En gång var Frans på auktion med sin pappa. Människor försökte att köpa någonting, och de skrek offertar: ”Tio mark, tjugo mark, trettio mark!” Sedan skrek Frans: ”En miljon!” Hans pappa var inte så glad och han sade att nu är god tid att vara tyst.

Glad Påsk!
Antti

Hyvät kurssilaiset, tärkeää tietoa kurssin lopputyöstä eli kirjasesta ja julkisesta blogista!

Tänään oli yhteinen tapaaminen Kielikeskuksessa. Seuraavat PAKOLLISET (yhteisen projektin takia) tapaamiset ovat maanantaisin klo 12.15-13.45 seuraavina päivinä: 8.4. ja 15.4. ja 22.4. Siellä samassa kolmannen kerroksen luokassa missä oltiin ne ekat kerrat.

Faktaa tästä kirjasesta: Siihen tulee 40sivua, joista 20 voi olla värillisiä. Kirjan koko on A5. Kirjan sisällysluettelo on seuraavanlainen:

1. Presentation (Marjatta): 4 sivua ja kaksi kuvasivua.

2. Cello (Erik): 4 sivua ja kaksi kuvasivua/värillistä sivua, yhteensä 6 sivua.

3. Psalmer (Berit): samat sivumäärät kuin edellä mainitussa. Näin kaikilla.

4. Frågesport (Bertel)

5. Havrekex (Daisy)

6. Pojkarna (Frans)

7. Slutet: 4 kuvasivua

Näihin neljään tekstisivuun on tarkoitus sisällyttää esittely omasta seniorista, kertoa annetusta tai ryhmään liittyvästä teemasta ja liittää mukaan pari omaa blogikirjoitusta. Teemat on annettu siksi, ettei koko kirja kertoisi samoista kerroista, vaan kaikki esitellään mutta niihin ei tarvitse käyttää koko neljää sivua. Teemaan liittyen kuitenkin voi ottaa lainauksia muiden blogikirjoituksista, esimerkiksi kun Janica ja Anna-Sofia kertovat sellokerrasta, niin jos jossain bloggauksessa on viitattu Beritin liikuttumiseen, niin sen voi “lainata”.

Esittely omasta seniorista voi olla pidempi tai lyhyempi. Esimerkiksi Daisyn nukeista saa paljon tekstiä tai Bertelin Fazer-kertomuksista, mutta toisella ryhmällä voi olla vähemmän senioriesittelyä ja enemmän omia blogikirjoituksia tästä blogista.

Anna-Sofia perusti meille blogspottiin oman julkisen kaikille näkyvän blogin, joka tulee olemaan samanlainen kuin se kirjanen. Sinne me tehdään ne versiot jotka tulee kirjaan ja siellä niitä sitten tsekkaillaan ja kommentoidaan kun me tehdään ne niillä pakollisilla tunneilla. Tunneilla olo, julkiblogin ja kirjan tekstien kirjoitus ja keskustelu ruotsiksi on meidän kurssikoe, erillistä suullista koetta ei sitten enää ole. Ole paikalla tai ole apina 🙂 Sopikaa parin kanssa kumpi tuo läppärin pakollisiin maanantaitapaamisiin, koska kirjoitetaan ne tekstit niissä maanantaitapaamisissa. Muistakaa kirjoittaa kuitenkin seuraavastakin keskiviikosta sinne yliopiston blogiin.

Jotain varmaan unohtui, jokin jäi epäselväksi, joten kommentoikaa ja kysykää ja nähdään keskiviikkona, asiasta saa kysyä meiltä ketkä oli tänään paikalla: Marjatta, Enni, Laura, Anna-Sofia, Aino, Nina ja allekirjoittanut.

-Kaisa

Olisi kiva, että vaikka ei olisi kysyttävää, niin kommetoisitte tähän tekstiin että “luettu ja ymmärretty” 🙂 Kiitos!

Kom i håg att komma till Språkcentrum i dag, klassrum 304. Planeringen av boken börjar!

Den häe soliga dagen kom jag och Enni till Cecilia Hoiva igen. Daisy berättade oss om tiden när hon var liten flicka. På den tiden klädde barn sig på ett annat sätt än nuförtiden.  Daisy hade veckad kjol och ”rocka”. ”Rockan” var jacka med dragkedja. Hemma hade hon ibland förkläde. Uppfostran var också annorlunda. Barn var tvungna att lyda sina föräldrar. Daisy sade att mammans ord var hennes lag. Det fanns ingen annan möjlighet. Daisys pappa var inte lika sträng men Daisy också borde göra just som han sade. Daisy fick läsa bara skolböcker, absolut inte romaner. MedanDaisy  flyttade till Tammerfors hos sina mostrar, var uppfostran inte längre så noga.  Romaner var också tillåtna böcker.

Daisy hade många kompisar. De spelade fyra mål och boboll tillsammans. Daisy hade också hushållssysslor, men inte mycket. Mamma gjorde största delen av dem.

Daisy tycker om att våren kommer eftersom det är lättare att röra på sig utan snö och is. På vintern är det svårt att gå i affärer eller på promenader med rollator. Då tar hennes dotter hand om inköp. På sommaren gör Daisy ofta långa promenader eftersom det är vackert i Nordsjö. ”Jag trivs på stranden med vatten, banan och choklad”, sade hon och skrattade. På stranden ligger Österlund, en liten restaurang. Den är en av Daisys favoritplatser i Nordsjö. Jag tycker att jag också skulle trivas på sommaren i Nordsjö!

Laura

Hej! Jag har inte skrivit här på många veckor, ups! 🙂 Men, jag kan berätta vad jag minns, till exempel om den gången när vi sjöng tillsammans. Jag upptäckte att det inte var Bertels favoritsak, kanske eftersom kyrka och religion inte är så bekanta till honom.

Bertel hjälpte Aino och mig med frågorna till vårt frågesport. Vi tänkte ha frågorna med olika teman och därefter frågade vi om tennbröllopsdag, om finska presidenter, om Jari Sillanpää och om påven. Ennis och Lauras havrekex med choklad var jättegoda! Och eftersom där var choklad, Bertel berättade någonting men jag kan inte minnas vad!

Två veckor sen träffades vi bara en timme, men vi hade tid att prata om bilar, om vårt påsklov, påskplaner och Bertels jobb. När Bertel jobbade på Fazer var de flesta arbetare  kvinnor och ryska kvinnor jobbade där längst, de bytte inte jobb efter det att de hade fått en.

Vi ses imorgon på Språkcentrum!

Vet ni att vi har endast fyra möten i Nordsjö kvar? Fyra, så lite.

-Kaisa

Några av studenterna var borta så fick jag äran att tala med Erik och Bertil.

Bertil berättade om sin släkt som har bott både i Sverige och i Finland. Det var många fascinerande historier om släktens konstnärer och affarsmän.

Bertil har också bott i Sverige, under krigsåren.

Han bodde på en bondgård där det fanns 7 mjölkkor. Korna mjölkades för hand den tiden. Bertil fick hjälpa till med de lättare sysslorna. Som 12-årig  fick han en gång ta hand om djuren under en vecka då bonden och hans hustru reste till södern. De hade aldrig haft en semester före det!

Vad jag förstod av Bertils berättelser så var tiden i Sverige en bra tid, svårare var det säkert att komma tillbaka till Finland.

Sista onsdag var Janica inte på plats, men jag diskuterade med Erik. Denna gång talade vi mycket om Eriks familj. Han har varit gift två gånger gift och han har en dotter från hans sista äktenskap. Hans dotter har tre egna döttrar och en av dem bor i Rovaniemi, en i Riihimäki och jag minns inte var den sista bor. En av Eriks barnbarn målar hus och en av dem jobbar som sjuksköterska.

Den här onsdagen träffade jag och Enni Daisy igen. Det var ensolig dag och vi inte ville sitta inomhus. Således tog vi hissen till andra våningen. Vi gick in i  Daisys bostad eftersom det finns inglasad balkong.  Utomhus var det cirka fem minusgrader men det var tretton plusgrader på balkongen! Solen värmde ansiktet och utsikten var vacker. Daisy har sitt eget paradis!

Daisy har matta på balkonggolvet. Golvet var betong och det skulle vara kallt utan matta. Det fanns också tre bekväma stolar och ett litet bord. Daisy hade blommor på balkongen, men de var inte äkta. Daisy sade att hon hade haft äkta blommor men de dog på sommaren. Solen skiner mot balkongen hela dagen och det blev för hett för blommorna. Daisy berättade att i somras fanns det fyrtionio plusgrader!

Enni och jag frågade tidigare om Daisys skriftskola. Hon hade letat efter ett foto som hade tagits på hennes konfirmationsdag. På fotot hade Daisy lång, vit klänning. Hennes hår var lockig och hon hade tulpaner i sin famn. Jag tycker att det var ett vackert foto. Daisy berättade att hon gick i skriftskola i Tammerfors.

Daisy serverade chokladglass åt mig och Enni. Det var smakligt, tack så mycket, Daisy! Sen visade hon andra foton till oss. Daisy har rest mycket omkring i Europa. Hon tillät oss att ta några foton hem. ”Jag har så mycket foton” sade hon och bad oss att välja. Jag valde tre foton. Den första var underbar, ljusgul blomma och den andra var en speciell sten. På det  tredje fotot var ett exotiskt träd med oranga frukter.

Jag hade en underbar eftermiddag:) .

Laura

Vi pratade med Frans bland annat om sina bilar. Han har haft många fina och olika bilar som har sina egna historier. Hans första bilen var Ford Anglia, vars årsmodel var -62. Frans körde 147 000 kilometer tills den första besiktningen av den bilen. Till exempel nuförtiden måste man köra sin bil till besiktningen mycket ofta.

Den bästa bilen av Frans var Chevrolet Nova -76. Det var ljusblå och hade automatisk växel. Frans köpte den bilen i 1978 och han körde 14 år med det. Frans gjorde mycket resor till Åland och han körde 50-60 000 kilometer per år. Efter 14 år, han hade kört 700 000 kilometer med den Chevrolet. Det var inte så dyrt att köra så mycket, eftersom bränsleförbrukning av den bilen var 10 l/100 km och bränsle var ganska billigt. Den Chevrolet hade också hydraulisk stötdämpare av Monroe, så den bilen kunde stiga upp och falla 15cm.

En gång lånade den sonen av Frans den Chevrolet och han hade kollision med andra bil som var Peugeot. Han bromsade i trafikljus och den Peugeot rammade in den bakre stötfångaren. Lyckligtvis ingen var sårad och den Chevrolet var helt okej, men den Peugeot gick sönder.

Frans hade också Ford 3000 -83, som var röd sportbil. Det var verkligt snabb och effektiv bil. Han reparerade de bilarna alltid sig själv. Frans hade sin egna verkstad i sin garage och där han polerade sina bilarna.

(Jag ska söka foton om de här bilarna senare och ansluta de på blogg.)

Hälsningar!
Antti