Att vi lätt betraktar världen ur en förenklad geografisk synvinkel är något jag vill lyfta fram i detta blogginlägg. Låt mig koppla tillbaka till inlägget av Charles Gore, där han snuddar på detta problem då han pratar om metodologisk nationalism i samband med ekologiska illusioner. Gore lyfter fram hur statistik om statliga utsläpp tyder på att vissa rika länder har minskat sina växthusgaser, men att vi ser en helt annan historia om vi även beaktar export och import (till länder som Kinas och Indiens fördel). Att våra samhällen inte existerar i enskilda containrar är något de flesta vet men som lätt förbises. I detta blogginlägg lyfter jag fram problemet Gore tar upp, men mer än så vill jag visa varför det är viktigt att betrakta geografin från olika synvinklar i studier och diskussioner om hållbar utveckling och andra komplexa samhälleliga fenomen.
Bristande geografiska uppfattningar samt geografins betydelse
Visst är det viktigt med statistik om städer och länder, men om vi verkligen vill förstå djupgående samhälleliga processer mot hållbarhet är det inte tillräckligt. Många av de komplexa problem (och därmed lösningar) som mänskligheten och världen står inför har en global karaktär och effekterna går över administrativa gränser. Det är ingen ny tanke att styrande av hållbar utveckling borde skapa kopplingar mellan kommuner, länder och regioner som alla har sina egna särdrag och krav. Ändå studeras samhällelig ändring och hållbarhet (ofta) genom slutna territorium. Mer etablerade geografer har till exempel identifiera hur forskning om samhälleliga skiften (eng. transitions) ofta behandlar geografin mycket ytligt. Samtidigt finns det tecken på hur olika institutioner som opererar på olika geografiska nivåer har tagit de globala målen i Agenda 2030 som rättesnöre för hållbar utveckling (ex. den finska staten, Helsingfors stad, Helsingfors universitet). Detta om något tyder på att styrande av hållbar utveckling för samhälleliga skiften har starka kopplingar till geografi.
Insikterna ovan väckte en massa frågor inom mig: Till vilken grad har Agenda 2030 anpassats i olika institutioner? Hur har budskapet spridits? Vilken geografisk syn förmedlas? Hur påverkar platsen betoningen för utveckling, finns det skillnader inom länder (rurala vs urbana områden) och mellan länder? Hur har de globala målen formats och vad kan denna process säga om agendans innehåll? Alla dessa frågor tyder på att en mångfacetterad geografisk uppfattning är viktig då man studerar samhällelig utveckling mot hållbarhet. Denna förståelse behövs bland annat för att hitta lämpliga närmanden för styre av hållbarhet mot ett nytt paradigm för samhällelig utveckling på global nivå (implementerat lokalt).
Mot en mångsidigare geografisk förståelse
I detta blogginlägg kan jag inte lyfta upp alla intressanta geografiska aspekter som kan tas upp gällande hållbarhet och våra samhällen (till detta hör även en diskussion om makt). Men jag vill ge ett exempel där jag visar hur förståelsen för olika geografiska synvinklar kan hjälpa individer att reflektera över den geografiska komplexitet som råder. Många studier som beskriver samhälleliga fenomen verkar fokusera på någon viss socio-spatial relation dvs. människliga aktiviteter som uttrycks i rummet på ett specifikt sätt. Exempel på sådana relationer är bland annat territorium, plats, mobilitet, lokalitet, skala eller nätverk. Under olika tider har vissa socio-spatiala relationer varit mer populära än andra, så kallade ”spatial turns”. I och med tydliga intryck av globaliseringen har det t.ex. blivit vanligt att fokusera på nätverk och kopplingar, vilket Charles Gore också gör i sitt blogginlägg då han nämner export och import som viktiga faktorer då man betraktar länders utsläpp. Som sagt kan även många studier och yttranden skyllas för metodologisk nationalism (se även: ”the territorial trap”).
Oberoende vilken socio-spatial relation kommer den geografiska tankegången vara bristfällig, ensidig och förenklad om man bara betraktar en socio-spatial relation i taget. Idag förespråkar därför geografer att studier om komplexa fenomen borde granskas från olika socio-spatiala relationer samtidigt. TPSN ramverket är till för att visa hur olika socio-spatiala relationer (nämligen territorium, plats, skala och nätverk) uppfyller var sin unika funktion, samtidigt som de kompletterar varandra. Enskilt skapar territorium gränser och enheter, platser skapar horisontell variation, skala skapar vertikal variation och nätverk skapar kopplingar samt beroende. Låt oss se hur dessa hör ihop med varandra i följande exempel där jag kort lyfter fram TPSN ramverket i koppling till globalt styre av hållbar utveckling.
Socio-spatiala relationers kopplingar till hållbart styre
I inledningen nämnde jag hur globala fenomen ofta betraktas genom territorium. Positivt med territorium är att de ofta är entydiga och att statistik, lagar, regler samt annan typ av data är tillgängliga. Dessa beskriver till dels samhällelig utveckling, men ser vi bara på saker inom gränserna förstår vi bara en del av de komplexa processer som ligger bakom utvecklingen. Platser gör territorium unika; historia, kultur, maktstrukturer, industrier etc. kommer skapa olika förutsättningar för platser att genomgå samhälleliga skiften men de påverkar även viljan att implementera målen i Agenda 2030. Platser leder alltså till heterogenitet i samhälleliga skiften mot hållbarhet. Skalor visar i sin tur hur makten och styre av hållbar utveckling är decentraliserade i lokala, regionala, nationala och globala institutioner och organisationer. För att lyckas skapa skiften i lokala utvecklingsprocesser mot en global hållbar riktning krävs ansatser mot gemensamma mål. Det måste alltså finnas någon typ av förhållanden mellan territorium, skalor och platser som drar utvecklingen i samma linje trots de olikheter som platser och territorium skapar. Nätverk bidrar med förståelse för hur budskapet i Agenda 2030 sprids till institutioner som är aktiva inom olika territorium, på olika platser och olika skalor.
Mycket av det jag tar upp framstår uppenbart då det står skrivet, men trots allt verkar dessa geografiska aspekter lätt falla bort i samhälleliga argument, studier och tankegångar. Hoppas detta blogginlägg och exemplet ovan visar hur en mer nyanserad geografisk uppfattning, t.ex. med hjälp av TPSN ramverket, hjälper till att förstå komplexa fenomen så som globalt styre och samhälleliga övergångar mot hållbarhet.
William Smolander
William Smolander är praktikant på HELSUS och geografistuderande som nyligen skrivit sin magisteravhandling om geografiska aspekter om samhälleliga skiften och globalt styre mot hållbarhet.
In this blogpost, I treat the often forgotten but diverse and important geography in relation to societal research. Geographers have identified that studies and arguments related to sustainability transitions often consider the spatiality in a deficient manner. However, there are concrete signs that geography matters, for example, the sustainable development goals are implemented in sustainability strategies at various scales of administrative activity and in different places. I show how and why different socio-spatial relations should be considered in order to gain a wider understanding of the geography behind complex societal processes such as the governance for sustainability.
Läs mer:
Geografins kopplingar till samhälleliga övergångar mot hållbarhet: Truffer, B., Murphy, J. T., & Raven, R. (2015). The geography of sustainability transitions: Contours of an emerging theme. Environmental Innovation and Societal Transitions, 17, 63-72.
Socio-spatiala förhållanden och TPSN ramverket: Jessop, B., Brenner, N., & Jones, M. (2008). Theorizing sociospatial relations. Environment and Planning D: Society and Space, 26(3), 389-401.
Min magisteravhandling: Smolander, W. (2019). Geographical Aspects on Deep Transitions and Global Governance for Sustainability (Master’s thesis, University of Helsinki, Finland). Available from HELDA.