Studieavsnittet i skolan

Ett av kursens mål är att, tillsammans med lärare i en skola, planera och genomföra ett studieavsnitt med temat cirkulärekonomi där innovationspedagogik tillämpas. Tanken är att eleverna, genom att göra uppfinningar, får upplevelsen av att de har möjlighet att motverka klimatförändringen. Att endast prata om klimatförändringen leder ofta till ökade negativa känslor, det som Panu Pihkala kallar klimatångest. Genom att vara handlingskraftiga kan vi ta tag i allvarliga problem utan att bli lamslagna och cyniska. Eleverna måste få en känsla av att de verkligen har möjlighet att påverka saken och att de kan bygga upp en hållbar livsstil.

Att uppfinna är en mångsidig aktivitet trots att det lätt kopplas ihop med vetenskapligt och teknologiskt kunnande. När eleverna vägleds att göra uppfinningar inom cirkulär ekonomi lär de sig samtidigt principerna för cirkulär ekonomi som anknyter till hållbarhet och får kompetens att bygga upp en hållbar framtid.  Att göra uppfinningar är inte en lineär process utan en cyklisk. Till att uppfinna hör att definiera problemet, att fundera på idéer till lösningar, att söka ny information, att skapa en prototyp, att testa den, att få respons, att vidareutveckla och att presentera uppfinningen. De uppfinningar som görs i skolan kan vara konkreta produkter eller idékoncept som baseras på den tid som finns tillgänglig och de läroämnen som deltar i helheten.

Snabbt till uppfinningsprocessen

Under kursen gång har vi märkt att det är lätt att fastna vid att fundera kring problem med vår nuvarande livsstil och att det därför inte blir någon tid över för att göra uppfinningar. Thaddeus Miller (2015) som har undersökt hållbarhetsvetenskapens natur som planeringsvetenskap varnar för att fastna vid tankeprocessen kring hur saker är istället för att modigt skrida till handling.

Vi använder olika metoder för att öka antalet idéer

Att uppfinna är en kreativ process. Efter att ha studerat kreativa processer vet vi att människan är benägen att välja den första idén. I innovationsprojekten är det därför viktigt att använda olika metoder för att öka antalet idéer. När man märker att en grupp märker inte kommer på flera idéer tar man alltså i bruk någon idégivningsmetod. Ett exempel är avlägsna tankemodeller. På det här sättet är det möjligt att komma på nya idéer även efter att de mest konventionella idéerna tagits fram. När gruppen ombeds ta fram ännu mera idéer börjar de tänka i helt nya banor.

Det är väldigt typiskt att det finns någon ”kritiker” i gruppen som välmenande skjuter ner de andra gruppmedlemmarnas idéer. Vid idégivningen är det viktigt att uppmärksamma två skeden: idégivning och utvärdering av idén. Idégivningen genererar alltid även galna idéer som inte går att genomföra. Även utvärderingen av idéerna kan göras kreativ genom att eleverna får fundera ut galna sätt att genomföra de galna idéerna. Under utvärderingen utvärderas inte om idén är bra eller dålig utan endast huruvida den är genomförbar.

Vi skapar koncept som vi kan testa

Innovationsprojekt fastnar lätt på idéstadiet. Verksamheten måste därför struktureras så att eleverna snabbt går över till planering av koncept efter idégivningen. Konceptet är idén till uppfinningen som presenteras åt de andra. Under uppfinningsprocessen är det viktigt att eleverna i ett så tidigt skede som möjligt presenterar sin idé åt de andra. Undervisningen ska planeras så att eleverna har tid för att presentera och tillsammans med eleverna ska läraren även fundera på hur eleverna på olika sätt kan testa konceptet utanför klassen och skolan. När idén presenteras och den hinner diskuteras redan i ett tidigt skede har eleverna fortfarande möjlighet att göra ändringar på uppfinningen. I innovationsprojekt är det allt för ofta som en grupp alldeles för sent upptäcker att deras idé inte alls fungerar som de tänkt sig. Då är det möjligt att gruppen bara struntar i uppgiften eller bestämmer sig för att byta idé alldeles i slutskedet.

Vi övar oss att få respons

Man måste öva sig att ge och få respons. Ofta betonas förmågan att ge respons. En enkel modell över responsgivning är Tre plus och hur ? – tekniken. Varje person som ger respons måste först ta fram tre goda sidor i en idé och först därefter ge eventuell kritik i form av en Hur- fråga.

I ett innovationsprojekt räcker det inte att endast ge respons. Under responstillfällena är gruppen som presenterar sällan väldigt intresserad av att få respons. Responsen kan upplevas som en attack mot uppfinningen och gruppen börjar ofta försvara sin idé. I dessa fall har responsens betydelse i innovationsprojektet missuppfattas.

Det är naturligt att uppleva responsen som en attack och att det är svårt att ta responsen i beaktande. Gruppen har satt sig in i ämnet, tagit fram idéer och utvecklat sin idé. De är alltså väldigt engagerade. Då är det helt naturligt att kritiken uppfattas som negativ. Av den anledningen är det bra att eleverna får respons i ett så tidigt skede som möjligt och det är bra om de i början kan presentera mera än en idé. Då kan grupper på allvar få tips av de andra eleverna om hur det lönar sig att gå vidare med idéerna.

Det kan även bli lättare att få respons om gruppen på förhand har fått önska vad de vill ha respons på. Gruppen kan även lyfta fram vad de upplevt som svårt och inom vilka områden de önskar att få nya idéer. På det här sättet är den presenterande gruppen trots allt i ”maktposition” och det kan således bli lättare att få respons och att eventuellt göra förändringar utgående från responsen.